Är kvinnor snålare mot sig själva än vad män är?

[Berga]

Jag tror det hänger ihop med familjens ekonomi. I vår familj tjänar vi ungefär lika mycket, men min man funderar ganska länge innan han slår till och köper något och då kan prislappen vara hög. Men jag däremot handlar ofta tyg och skor. Skulle man slå ihop mina många (små) utgifter skulle de säkert matcha min mans mer enstaka inköp. Min man kan ibland kommentera mina inköp och undra om jag aldrig får nog, men han har insett att det är bättre för husfriden om han låter bli.

[aaaaaa]

"snöskyffel med inbyggd radio, lysdiodlampa och älgfångare kan kosta tio gånger mer" den skulle jag vilja se !!

[ichigo]

Separat ekonomi säger jag bara.

[chery]

ichigo skrev:

Separat ekonomi säger jag bara.

Det fungerar tyvärr inte om inte någon av parterna har tillräckligt för att klara räkningarna. I vårt fall måste vi bidra båda för att det ska gå ihop.

[ichigo]

Ja det kanske krävs att man kan betala sin del av hushållet. Om man inte klarar av det så får man hjälpas åt.

[leningrad]

Lite utanför ämnet, men jag har ingen förståelse för folk (gifta) som har skilda ekonomier.

[ichigo]

Jag är lite nyfiken, har ni gemensamma konton och kort till samma konto? Eller är det bara i ord som ni säger att ni har gemensam ekonomi? Typ "du betalar det här så betalar jag det här"

Vi är bara sambor, men snart blir det ganska ojämnt i och med att jag blir utförsäkrad.

[mariatherese]

Jag får nog lägga till, vad gäller segelbåten så var jag pådrivande... emedan min man sa: -Det är ju xxxxxx kronor!!!

Där var han betydligt snålare än mig - till att börja med.

[Bir]

Har snart varit gift i 30 år och vi har alltid haft gemensam ekonomi. När barnen var små tjänade jag mindre än min man men vi har alltid levt efter mottot när pengarna är slut så är de slut, oavsett vem som har tjänat dem

Vi har alla konton gemensamma, och inga "egna pengar", och nu när barnen är stora och vi tjänar ungefär dettsamma så kan vi unna oss både resor och till hobby.


Min man är intesserad av fiske, och kör MC, och jag är intresserad av maskinbroderi och datorer. Och vi ger varandra utrymme att handla vad vi har råd till.

[FannyN]

Jag tycker att vi har ett bra sätt. Det här är inte enkelt eftersom man ofta tjänar olika och för mig är det viktigt att även om vi har gemensam så ska man känna att man har en egen summa som man gör precis vad man vill med. Annars tror jag att jag skulle bli sur på hans nikotintabletter,travspel golfklubbor och annat som jag bara inte KAN förstå hur man kan vilja ha hur man än försöker. Och tvärtom jag ser att han tycker tygnojjan är knasig men är tyst.

Vi har ett kort som vi handlar det gemensamma på. Om man köper mat värmeljus gardiner, presenter till släkten, kläder till barnet eller en burk färg så tar man det kortet.Jag tar även naprapaten på det för jag anser det vara nödvändigt dock ej frissan...Ett varsitt kort till samma konto. Sen en gång i månaden så ska ju räkningar betalas då blir det ju en summa där även maträkningen eller vad man ska säga är med.
Om summan är 20 tusen så betalar vi den efter hur mycket lön man har om en då har 10 och den andra 20 så har man 5 över var.
Vi bryr oss inte ett skit om vad den andra handlar utan kommer med glada tillrop hur knäppt man än tycker det är.Problemet skulle väl vara om en sparar sina på hög för juridiskt är ju dessa pengar bådas sen men det gör vi inte. Likaså har vi sagt att hästen är min och hojen hans det funkar för det är samma värde på ett ungefär. Men om en står med en häst för 100000 och en med en hoj för 30 så får man väl skriva.

Det här fungerar för oss. och sen är mitt råd att man ska gifta sig. Min mamma har jobbat på bank hela sitt liv och sett MÅNGA där hon fött honom och han köpt det ena efter det andra eftersom han ju äter gratis, sakerna tar han med sig och hennes pengar har liksom bokstavligt gått ut i avloppet.

Det står i lagen att man ska ha samma standard så i min värld är det helt otänkbart att den ena skulle ha mer nöjespengar än den andra bara för att lönerna skiljer.

[Lottan]

Delad ekonomi - aldrig mer! I mitt förra liv hade vi delad ekonomi och han var världens snålaste. Fast vi hade både hus och barn och var gifta så la han sin avtalade peng till hushållet i månaden och sen var det upp till mig att få det att gå ihop och med det resultatet att jag kunde ha 200 kr över till mej när allt var betalt och han kunde sitta med 25000 över och han kunde konsten att få en att känna sig slösaktig när man inte kunde få pengarna att räcka när det skulle handlas säsongskläder till barnen med overaller och kängor och allt.Att han sen la flera tusen på sin hobby varje månad kunde jag ju inte säga nåt om, det var ju "hans" pengar, han hade ju betalt vad han skulle till det gemensamma.
Så den proselyten sparkade jag utför trappan, behöll huset och fick ensam vårdnad om båda barnen och fick en betydligt bättre ekonomi som ensam än när jag var gift. Jag och kidsen skaffade husvagn som renoverades och sen tog vi våra resor, jag hade min bil och mitt hus och mina underbara symaskiner och visste precis vart varenda krona gick och tänkte att såhär bra kan man inte ha det som ensamstående mamma.
Men så träffade jag världens snällaste man och vi sa från dag ett i vårt numera samboförhållande att det är gemensam ekonomi som gäller (han kom också från en snedvriden ekonomi som gift) så alla våra inkomster åker in på ett konto med två kort. Vi har exakt samma syn på hur ekonomin ska skötas och alla inköp diskuteras alltid. Dessutom har jag aldrig upplevt att någon velat mig så mycket gott som denna man, så om jag trodde att jag hade det gott ställt som ensamstående så har jag hamnat i himmelriket nu både ekonomiskt och vad gäller livet.