inte så dumt att inte kunna!!

avslutad141023 · 2014-01-04, 18:10

jag kan egentligen inte sy!
jag ärvde en gammal vrång Elna som jag fick öva mej på att göra både det ena o det andra.

det enda som jag egentligen är bra på ang sömnad är att klura ut bra lösningar.

ofta när folk kan sy o förstår sig på det mesta så innfinner sig begränsningar av olika slag, dem har inte jag, jag klurar ett tag o så provar jag o funkar inte det ena så funkar kanske det andra.ganska ofta leder mina klurigheter till hysteriska skrattanfall o ibland blir sophinken ganska full. men ibland lyckas jag!

idag har jag faktiskt lyckas laga mina ridchaps, när jag bara ska luffa på ute ritt orkar jag inte dra på ridstövlar så då använder jag ett par mjuka dra på läder om vaderna som kallas chaps. men de har blivit ruggit luggslitna.
jag har funderat på hur jag ska få dem lagade, jag satte ut annons här, jag gick upp till skomakaren som visade sig vara hästallergisk

så ja jag stuvade in dem i Lill jannen, o körde med björntråd sakta sakta o visst gick det , trots att alla inkl skomakaren hävdade att sådant kan man inte göra på vanlig symaskin.

nä man kanske inte kan det fast det gick, kanske inte det finaste jag sytt men använda dem kan jag..

ett tag lade jag faktiskt sömnaden på hyllan. jag fick nämligen höra lite allt för ofta att jag inte kunde.

jag råkade på en syvän som i början var väldigt snäll o peppande, för att sedan ta ifrån mej mina projekt, det blev hon som sydde dem, hon som klippte till tyget som blev 3 stl för stora . o lite för ofta fick jag höra att fina dyra maskiner inte gjorde en sömmerska..

jag har nu försiktigt börjat sy igen, inte så snyggt o säkerligen inte som alla andra skulle sy ett plagg. men jag kan säga ja jag har gjort själv!!
det gick så långt att jag sålde både min fina coverpro o min superfina overlock. för jag kände mej så värdelös som inte kunde sy någonting trots mina fina maskiner..

Nu har jag tagit mej upp igen, jag låter mej vara ett okunnigt dumt troll som faktiskt inte kan, men hittar på mina lösningar så det funkar.

med hjälp av sådanna som Gülderen (Gullum) som hjälpt mej o förklarat , fått mej att förstå hur man använder mönstret har jag lärt mej att sy mina basplagg på overlock ( jag köpte mej en billig o enklare när jag morskade upp mej)

Det finns sådan overderlig hjälp hos dem man aldrig ens har träffat som verkligen lär en att förstå, men när nån ska inspektera o syna det man knepat ihop o ska ta hem o ändra, kan verkligen få en att tappa sylusten..

jag har precis lyckats sy mej 2 onepice, med Gülderens hjälp med mönster igen. hmm dem vågar jag inte visa på bild, dessa plagg är inte smickrande för figuren men gryymt sköna. jag behöver öva på hur man syr en dragkedja i trikå för det blev fult o bubbligt, men den går o stänga o den börjar o slutar på samma punkt på båda sidorna...

det är faktiskt inte så dumt att inte kunna, för det blir ju för varje projekt man ger sig på så får man se att jo, det där fick jag till bättre än förra gången. eller att man faktiskt börjar komma på att man slutat sy fast ärmarna utoin när man är klar..

det är ganska gott att ha på sig en onepice som har en bubblig blixtlås, men som är så mysig att ha påsig o tänka, tänk Troll den har jag faktiskt sytt själv..

så alla ni därute som tänker oj detta är för svårt detta kan jag inte, prova, du kanske överraskar dej själv, o andra gången blir det bättre..

Jag känner mej fullständigt hemma bakom brodyrmaskinen, men bakom symaskinen blir jag alltid lite ängslig..

2014-01-04, 18:10	#1
avslutad141023 Medlem sedan: feb 2007 Inlägg: 1 114	inte så dumt att inte kunna!! jag kan egentligen inte sy! jag ärvde en gammal vrång Elna som jag fick öva mej på att göra både det ena o det andra. det enda som jag egentligen är bra på ang sömnad är att klura ut bra lösningar. ofta när folk kan sy o förstår sig på det mesta så innfinner sig begränsningar av olika slag, dem har inte jag, jag klurar ett tag o så provar jag o funkar inte det ena så funkar kanske det andra.ganska ofta leder mina klurigheter till hysteriska skrattanfall o ibland blir sophinken ganska full. men ibland lyckas jag! idag har jag faktiskt lyckas laga mina ridchaps, när jag bara ska luffa på ute ritt orkar jag inte dra på ridstövlar så då använder jag ett par mjuka dra på läder om vaderna som kallas chaps. men de har blivit ruggit luggslitna. jag har funderat på hur jag ska få dem lagade, jag satte ut annons här, jag gick upp till skomakaren som visade sig vara hästallergisk så ja jag stuvade in dem i Lill jannen, o körde med björntråd sakta sakta o visst gick det , trots att alla inkl skomakaren hävdade att sådant kan man inte göra på vanlig symaskin. nä man kanske inte kan det fast det gick, kanske inte det finaste jag sytt men använda dem kan jag.. ett tag lade jag faktiskt sömnaden på hyllan. jag fick nämligen höra lite allt för ofta att jag inte kunde. jag råkade på en syvän som i början var väldigt snäll o peppande, för att sedan ta ifrån mej mina projekt, det blev hon som sydde dem, hon som klippte till tyget som blev 3 stl för stora . o lite för ofta fick jag höra att fina dyra maskiner inte gjorde en sömmerska.. jag har nu försiktigt börjat sy igen, inte så snyggt o säkerligen inte som alla andra skulle sy ett plagg. men jag kan säga ja jag har gjort själv!! det gick så långt att jag sålde både min fina coverpro o min superfina overlock. för jag kände mej så värdelös som inte kunde sy någonting trots mina fina maskiner.. Nu har jag tagit mej upp igen, jag låter mej vara ett okunnigt dumt troll som faktiskt inte kan, men hittar på mina lösningar så det funkar. med hjälp av sådanna som Gülderen (Gullum) som hjälpt mej o förklarat , fått mej att förstå hur man använder mönstret har jag lärt mej att sy mina basplagg på overlock ( jag köpte mej en billig o enklare när jag morskade upp mej) Det finns sådan overderlig hjälp hos dem man aldrig ens har träffat som verkligen lär en att förstå, men när nån ska inspektera o syna det man knepat ihop o ska ta hem o ändra, kan verkligen få en att tappa sylusten.. jag har precis lyckats sy mej 2 onepice, med Gülderens hjälp med mönster igen. hmm dem vågar jag inte visa på bild, dessa plagg är inte smickrande för figuren men gryymt sköna. jag behöver öva på hur man syr en dragkedja i trikå för det blev fult o bubbligt, men den går o stänga o den börjar o slutar på samma punkt på båda sidorna... det är faktiskt inte så dumt att inte kunna, för det blir ju för varje projekt man ger sig på så får man se att jo, det där fick jag till bättre än förra gången. eller att man faktiskt börjar komma på att man slutat sy fast ärmarna utoin när man är klar.. det är ganska gott att ha på sig en onepice som har en bubblig blixtlås, men som är så mysig att ha påsig o tänka, tänk Troll den har jag faktiskt sytt själv.. så alla ni därute som tänker oj detta är för svårt detta kan jag inte, prova, du kanske överraskar dej själv, o andra gången blir det bättre.. Jag känner mej fullständigt hemma bakom brodyrmaskinen, men bakom symaskinen blir jag alltid lite ängslig..