Symaskinskoncept

[MattiasN]

Hallå,

Mitt namn är Mattias och studerar Industridesign vid Lunds universitet. Just nu gör jag ett designprojekt där jag undersöker symaskiner och ska komma fram till ett nytt koncept för en symaskin.
Mitt huvudmål är inte att förbättra nuvarande modeller med små detaljer utan jag ska göra en helt ny symaskinsmodell.
För att göra det hela lite mer spännande började jag undersöka om man skulle kunna ta tillbaka mekaniken från de gamla symaskinerna och göra en modern version med väldigt få enkla funktioner (endast raksöm osv.) . Den skulle kunna drivas en handvev eller liknande som äldre modeller hade (dvs. driven helt utan elektricitet).

Eftersom jag i stort sett inte syr någonting alls själv så har jag ganska många frågor och tankar kring detta projekt:

Finns det tillfällen när man inte har tillgång till elektricitet men där man vill/behöver sy? (ute i trädgården? när man reser? campar? osv.)

Är det något specifikt arbete som dagens symaskiner har problem att klara av som man skulle kunna utveckla en produkt för? (sy knappar eller liknande?)

Behöver man båda händerna för att styra tyget? eller skulle den ena handen kunna kontrollera t.ex. ett fartreglage? (istället för att kontrollera farten med en pedal vid foten)

Till slut, tror ni att det finns det en marknad för en liten, förvaringsvänlig symaskin som i stort sett bara klarar raksöm? som man kan förvara på bokhyllan eller bara lägga ner i skrivbordslådan. Har sett några väldigt små handhållna symaskiner som drivs av batteri osv. men har hört att de inte alltid funkar så bra. Jag tänkte mig mer en symaskin som är stående på bordet.
Flyttar ni ofta runt era symaskiner (mellan olika rum eller tar med dem hem till vänner osv.) eller flyttas de i stort sett bara mellan garderoben och arbetsbordet? kanske alltid står framme?


Som sagt, syr inte så mycket själv så alla kommentarer och idéer är mer än välkomna. Vill gärna veta om det finns några idéer man kan utveckla eller om jag är helt ute och cyklar på vissa punkter =)

Tack på förhand/

Mattias Nilsson