Symamsellen gör en kulturgärning

För nån vecka sen ringde telefonen på jobbet. Det var S*, som gick i pension för 1 år sen.

M: - Heeej?

S: - Vill du göra en kulturgärning? (som alltid rakt på sak)

M: - Ja, det låter ju kul men vad handlar det om?

Då berättade hon att de nyligen fått ett nytt barnbarn, som nu ska döpas. Och det skulle ske i en gammal dopklänning som använts i släkten sen 1892. Klänningen har ett band som knyts runt midjan, men det har nu blivit skört. Redan lagat flera gånger, så nu ville man inte riskera att det blev helt förstört. Ett nytt band behövs. Och då hade hon kommit att tänka på mig, för hon visste att jag har en brodermaskin. På bandet ville hon ha namn och årtal broderat på alla dem som döpts i klänningen. Broderierna skulle vara i klassiskt vitt-på-vitt.

M: - Jaaa, det vill jag absolut göra! Låter jättespännande!

Sen dess har jag sett klänningen. En jättevacker sak med brodyrspetsar och stråveck. Till denna har jag nu sytt ett nytt knytband i vit batist. Och broderat 18 namn med årtal! Det äldsta är Ingrid 1892 och det yngsta Agnes 2012. Dessemellan är det fascinerade att se de typiska namnen för olika tidsperioder. T.ex. 40-talets Lennart, 70-talets Daniel, 80-talets Sandra och 90-talets Emma. Och Agnes skulle lika gärna ha kunnat haft ett årtal från 1800-talet, det är ju ett namn som blivit modernt igen.

Klicka på bilderna för att se en större version!

Bandet är smalare på mitten för att det ska vara enkelt att knyta det. På ena delen av bandet finns namnen fram till 1989, och på den andra delen från 1993, som är generationen ”barnbarn”.

   

Det tog en stund att brodera...

 

Både i övergången smalt>brett band och i bandändarna gjorde jag några stråveck, för att det stilmässigt skulle gå ihop med dopklänningen.

Bandets ändar är rundade, för att passa med de rundade uddarna av klänningens brodyrspets i fållen.

 

Jag har blivit lovad foton där Agnes har klänningen på sig, det ser jag fram emot. I så fall lägger jag ut dem här.

 

---

(Logga in för att skriva en kommentar)

2016-12-26 13:30   cilla herneke-olestad

hittade ett gammalt inlägg och känner för att kommentera ändå. Jag fick i uppdrag att brodera en dopklänning som var sydd av mammans brudklänning. Jag vågade helt enkelt inte att sätta det i maskinen. Det skulle på 8 namn inkl brudparet. Så jag sydde sidenorgansamedaljonger som jag broderade och sydde fast för hand - det blev lyckat. Jag broderade en dopklänning tidigt i mitt broderliv och klänningen kröp ner under pressarfoten och gick sönder. Jag trodde jag skulle dö.... klänningen som förvarades i ett kassaskåp i New York. Men släkten var förstående och jag insåg att brodera så gamla känningar är nog inget jag ger mig på igen. Så som Merja löst ovanstående är ett genial lösning - klänningen intakt och bandet går att bytas ut. Snyggt jobb Merja. Och snyggt typsnitt - vilket :-)
 

2012-05-20 10:16   Lotta Nilsson

Snyggt och fint jobb du gjort. Underbart med dopklänning som används generation för generation. Själv är jag och dottern döpt i en som finns i släkten men på den är våra namn broderade på klänningen. Rosa för flicka och blått för pojke. Fast den är inte så gammal som den du hjälpt till med :)
 

2012-05-19 19:23   Ingrid Wester

Vilket jobb du lagt ner på detta, snygg font du använt oxå!
 

2012-05-18 13:48   Merja E /Symamsell

Tack!
Anita: Den andra tampen (den högra på den översta bilden ovan) har kvar ca 2/3 tom yta för ev. nya namn. Om man ska maskinbrodera kan man sprätta upp bandets söm på baksidan för att öppna upp.
OBS att alla bilder är klickbara så man kan se en större version för att titta på detaljer.
 

2012-05-18 08:05   Agneta Lindström

Vad vackert band du gjort och jag kan tänka mig att din S* med släkt blev glada över din kulturgärning.
 

2012-05-17 16:39   Ing-Marie Lyckborg

Vilket underbart arbete du har gjort, så fint!
 

2012-05-17 16:35   ANITA AJANKI

Ett fantastiskt arbete du lagt ner men jag förstår att det var behjärtans värt. Finurlig ide från förr.
En liten undran finns det plats med flera namn?
 

2012-05-17 15:01   Lotta Nilsson Persson

Åh så underbart fint. Inget litet jobb men det har ju räddat hela klänningen. Synd att tyg blir så skört med tiden.