Varje millimeter har betydelse

OM det är någon som tror att jag är en sådan där supereffektiv, omänskligt duktig människa, efter att ha läst min blogg, så vill jag genast rätta till den missuppfattningen. Man bloggar ju gärna om det man har gjort. Att skriva om det man inte har gjort är ju inte lika smickrande. Jag går verkligen i vågor. Ena dagen hinner jag med och orkar obegripligt mycket, och ingenting känns jobbigt eller svårt. Men de andra dagarna.....Då händer det absolut ingenting. Vill bara dra täcket över huvudet. Att ta sig från sängen till toaletten känns lika jobbigt som att bestiga Mount Everest. Soppåsen stannar vid ytterdörren, disken får vackert vänta, och ögonlocken är tunga som bly. Usch.

Lapptäcket vilar fortfarande. Min passion att sy kläder tog över. Har blivit ytterligare några plagg sydda. Till dottern förstås. Men jag tror faktiskt att nästa projekt blir någonting till lilla mamsen (mig själv). Har också börjat fatta att julen inte ligger åratal bort. Eftersom jag har tänkt att sy de flesta julklapparna i år lär det snart vara läge att sätta fart. Och inte göra som jag gjorde förr i världen. Kunde starta ett stickprojekt några veckor innan jul. Stickade dag och natt tills jag insåg att det ändå skulle saknas minst en ärm och ett framstycke innan jul....

Ibland kan livet handla om millimeter. Åtminstone om man tittar på kartan i sin lilla fickalmanacka. Såg på TV att det har kommit snö i Östersund. Och på den lilla, lilla kartan är det ju inte många millimeter från Kalmar. Men här blommar ringblommor, tagetes och blåklockor fortfarande. Konstigt.

Såg att det hade startats en åldersdiskussion på forumet. Det är intressant det här med ålder. Det klassiska är ju att man vill vara stor när man är liten, och liten när man är stor. Själv har jag inträtt i den åldern som ska vara den bästa, då när livet börjar....Och visst stämmer det till stor del. Jag har nog aldrig mått så bra som jag gör nu. Men att det skulle vara så enkelt som att jag har passerat 40 kan jag inte riktigt hålla med om. Jag har fått kämpa hårt, rett ut stormar starkare än Gudrun för att vara där jag är nu. Självkänsla och livslust kommer inte i ett paket på posten när man fyller 40. Sorry, alla 20-åringar! men nu, som sagt var, kan jag helt ärligt säga att livet börjar efter 40. Men den där klyschan om att "det är härligt att bli äldre" måste nog ses över en aning. På många sätt är det mycket, mycket bättre. Inuti. Men utanpå - hallå! Varför ska man vara tacksam över att brösten plötsligt längtar ner till knäna, den en gång silkeslena kinden börjar fåras likt en blodhund, och ungdomar börjar titta på en som om man vore från en annan planet? Det kanske är priset man får betala för inre skönhet och lugn. Sinnesro? Ja, det blir tre skrynklor och lite gäddhäng. Så min egen sanning när det gäller ålder är nog den att jag älskar att vara äldre inom mig, men inte skulle ha det minsta emot att se ut som 20 igen. Fast även där har ju kroppen sitt eget underbara försvar. För ju äldre jag blir, desto mindre bryr jag mig om hur jag ser ut. Smart.

En god vän ringde alldeles nyss. Hon hade hittat lite sidentyg hemma, och tänkt på mig. Det är lycka det. Ska borra in huvudet i det, dansa runt med fingrarna, och lyssna noga på vad tyget säger till mig.

---

(Logga in för att skriva en kommentar)

2007-10-15 11:48   AnnKatrin Rydberg

Underbara underbara blogginlägg eller vad man kallar´t. Det känns skönt när andra beskriver med ord det man själv känner inombords men ej hittar orden till. Man drar gärna lite på smilbanden o tänker att - ja ..just precis så där är det nog.
säger jag som just nu är lite trasig...set inget..nästan..glasögonen gick ju sönder o har varit tejpade i skalmen. Nu är de limmade o jag kan inte använda dem än, måste vänta till i morgon. Trist! Kan ju inte sy. så det blir till att va på latsidan så att säga.
Kramisar o tack för dina härliga blogg inlägg.