Det "s.k. kärlekslivet"..

[Tripteaser]

Här kommer jag med mera "kärlekstrubbel".. (Blir väldigt intimt och privat detta, bara en förvarning..)

Jag tror att det börjar ta slut...

Jag o min numera (sedan snart ett år tillbaka) fästman har vart tillsammans i totalt två år den 28e april i år.. Vi har bott ihop i över 1,5 år nu...

Vet inte om jag bara börjat lessna på honom eller om de verkligen börjar ta slut på kärleken mellan oss...

Kan ta ett "trist" exempel..
En fredagkväll när han var ute med sina polare (som han får vara, vill inte vara ngn satkärring o tvinga honom att bara vara hemma) så när han väl kommer hem kl halv tre på lördag morgonen.. Så istället för att komma och "mysa" med mig i sängen så sätter han sig framför datorn, och tittar på en porr film!

Har inget emot porrfilmer, men då vill jag ju oxå vara med och titta isf! (Ni förstår min poäng?)

Vet inte om han såg att jag stod och såg vad han gjorde lr inte, han har inte sagt något om det och inte heller har jag det..

Numera sitter han hellre vid datorn (jag stter en hel del vid datorn med, men försöker få med honom att mysa och titta på film i soffan då och då) och spelar eller knappar på sin telefon än att vara med mig verkar de som..

Vet inte exakt hur jag ska handskas med detta.. Visst, kanske inte e lika spännande med mig efter två år.. Men jag e väl ändå bättre än en dator, en telefon eller en porrfilm? :S

Låter som en mardröm.. Hade en av mina kompisar berättat detta för mig så hade jag sagt åt henne att dumpa honom illa kvickt.. Men kanske är lättare sagt än gjort?

Om han somnar före mig, vilket han oftast gör, så de enda ja känner när jag tittar på honom är sorg och, inte hat, men en stark känsla som e åt motsatt håll som lycka..

Går inte en enda dag utan att ja gråter här hemma.. Det verkar inte gå fram hos honom att jag mår dåligt... Fattar han det eller bryr han sig helt enkelt inte? Efter 2 år borde man ju "känna" sin partner bra nog för att fatta att ngt e fel?

Senaste dagarna har de vart väldigt spännt här hemma, ingen av oss har egentligen sagt ngt (annat än korta svar på korta frågor).. Har inte vart någon beröring alls, inga kramar, inget strykande, inget pussande...

Har alltid tyckt att sex inte är en viktig grej i ett förhållande, men nu när jag inte får något så blåser det upp till en väldigt stor grej..

Var bara tvungen att få ur mig lite..

[myggorna]

Låter inte kul, men du får väl försöka prata med honom vad som är galet. Säger som du att hade någon annan lagt fram det hade jag nog sagt dumpa han, men samtidigt tycker jag att man dumpar lite väl lätt numera. Det är precis som man inte vill kämpa alls, och livet är trots allt både lycka o sorg. Lycka till vad det än blir av med det.
från en som snart firar silverbröllop

[Tripteaser]

myggorna skrev:
men samtidigt tycker jag att man dumpar lite väl lätt numera

Precis.. En del av mig vill bara springa härifrån o aldirg titta tillbaka, men en annan del tänker att 2 år e ändå för mycket för att "bara slänga" bort.. :S

[myggorna]

Precis vad jag menade, tycker att man gott kan väga lite mer för och emot innan man tar det slutliga beslutet. Det kommer säkert fler gånger under er tid ihop (om det blir så) där liknande situationer dyker upp, så som sagt Lycka till håller alla tummar för er

[MadWomanInBlack]

Har ni pratat om det? Har det hänt något nyligen, som ett dödsfall eller byte av jobb? Vet du om han är beredd att kämpa för er?

Det finns ju gifta par där kärleken finns, men knappt synlig. Du verkar ju vara helt på det klara med att ett långvarigt förhållande knappast behåller den stormande kärleken hela vägen, utan att den blir lite stadigare.

Kanske är han deprimerad pga årstiden? Allt extra solljus kan påverka kroppen mer än man tror.

Jag tycker du ska prata med honom, och fråga var han tycker att ert förhållande står, och förklara vad du tycker, tänker och känner. Samtidigt vill du ju inte vara en satkärring, men ibland måste man gnata lite Har ni gjort något gemensamt på sista tiden för att bryta rutinen, typ restaurang, bio eller bara en månskenspromenad?

Hoppas det blir bättre! *tummen upp*

[LindaLu]

Been there...
Efter fem år tillsammans med min man valde jag
att ge upp. (varav det inte varit vidare bra under tre år)
Känner igen det där med datorn, bristande
uppmärksamhet etc.

Det låter inte bra att du gråter varje dag,
har han inte fattat att du mår dåligt i ert
förhållande än så lär han inte göra det förrän du talar om det ordagrant för honom.
(Karlslokarna brukar vara såna... De fattar först när man sätter ord på känslorna.)

Tror det är mkt viktigt att man berättar vad man
känner och tycker. Ibland tar man för givet
att partnern ska förstå ändå.
Sätt er och snacka när ni har tid, inte på väg
ut eller precis innan ni ska iväg och arbeta.
Eller varför inte låta honom läsa ditt inlägg
och ta det därifrån?

Och du behöver ju inte göra slut eller ngt annat förhastat. Den dagen du inte vill fortsätta mer,
då _vet_ du det och har testat allt annat... =)

vill du snacka kan du få min msn.

KRAM på dig!
Det kommer att lösa sig så småningom.
//LindaLu

[Evalen]

Här är en till som varit där. Mitt råd är att försöka ta upp en diskussion. Funkar inte det så tycker jag att du ska gå. Det finns ingen anledning till att du ska ta sån skit och må så dåligt.Men försök att få honom att prata. Lycka till och tänk på dig själv åxå. Kram!

[Tripteaser]

MadWomanInBlack skrev:
Har det hänt något nyligen, som ett dödsfall eller byte av jobb? Vet du om han är beredd att kämpa för er?

Nja, vi flyttade från Växjö till kristianstad i slutet av mars, annars e de väl inget större..

Byute av jobb, om de ändå vore så väl.. Jag har gått arbestlös i över 1,5 år nu, går bara ensam hemma hela dagarna.. Och när han kommer hem, så sätter han sig vid datorn...

Han däremot har en praktikplats med stor chans till anställning efteråt, så han får ju socialt umgänge på dagarna och blir väl inte lika ensam som jag.. Ja e ju helt ny i denna staden, känner ingen så kan inte hitta på ngt med ngn under dagarna heller...

Som de e nu så verkar han knappast bry sig om vad som händer oss, men jag vet inte, det e bara vad jag känner...


Jag märker på honom om han mår dåligt, vet preis hur han är.. Han har sagt att han mår skit när jag mår dåligt, men nu verkar han ju inte ens förstå hu allvarligt det är...

Ska hem till mamma i Göteborg imon har jag tänkt, ta en paus i en vecka/tio dagar.. får se... Få lite tid för mig själv, kan han sitta hemma vid datorn o spela!

Sen får vi se, kanske blir mera pausande.. En månad lr ngt....

Ang bio/resturang.. Jag e arbetslös, och nu e min akassa typ slut så vet inte om ja får mer pengar (har lite undansparat).. och han e student.. så han får ut 7200 i månaden typ.. Och våran hyra går på 5800.. På så vis har vi egentligen inte råd med ngt "extra" då och då...

[Lithia]

Jag har setat i samma sits som du.
För två år sen tog det slut med min dåvarande kille som jag varit tillsamamns med i fem år. De tre sista åren var inte helt bra men jag stannade för att jag nånstans i allt trassel älskade honom. Men så här efteråt önksar jag att jag hade gått tidigare.

Det började med bristande intresse från hans sida. Han började ta mig för given.Allting anant var så mycket intressantare än jag osv...

Jag tycker du skall sätta dig ned och pra emd honom ordentlgit och förklara vad du känner.

Men jag reagerade på att du skrev att du inte känner glädje när du ser honom när han sover. Det är ett varningstecken.Lyssna på det. Gör det ont att vara runt honom bör du tänka på dig själv och gå...

För även om ett förhållande inte alltid är rosensött så bygger det på att man någonstans inom sig känner värme när man ser på den man älskar och är tillsammans med. Har den värmen försvunnit så tycker åtminstone jag att man skall gå skilda vägar...

/L

[MadWomanInBlack]

Men då kanske det är dags att försöka engagera sig lite i stan, oavsett hur det kommer att gå för ert förhållande? Jag till exempel, är engagerad politiskt och i Nykterhetsrörelsens Scoutförbund, och där har jag de flesta av mina kompisar. NSF tar cirkus 100:- per år och partiet tror jag kostar 60:-, men föreningslivet är en gemenskap att räkna med!

Jag tror det kommer att bli lättare och roligare för dig att leva om du också kommer ut och får träffa folk. Min teori är att - i en situation som er - kan han möjligtvis känna sig tyngd av att du är "beroende" av hans sällskap, eftersom det är det enda du får (?).

http://www.kristianstad.se/upload/Ku...net_sept06.pdf
Här har du Kristianstads föreningskatalog.

Du ska se att det blir bättre

[Tripteaser]

Möjligt att de e så ja..

Har börjat fundera på om vi kanske ska köra särbo istället för sambo.. O köra distansförhållande iaf ett tag.. Kan flytta upp till gbg igen, kanske till o med få ett jobb där (via mamma) och sen söka jobb här nere.. Får jag ett här nere kan vi ju flytta ihop igen om de funkar mellan oss...

[LindaLu]

TrIpTeAsEr skrev:
Möjligt att de e så ja..

Har börjat fundera på om vi kanske ska köra särbo istället för sambo.. O köra distansförhållande iaf ett tag.. Kan flytta upp till gbg igen, kanske till o med få ett jobb där (via mamma) och sen söka jobb här nere.. Får jag ett här nere kan vi ju flytta ihop igen om de funkar mellan oss...

Det låter som en bra idé!
Har du möjlighet att få jobb via din mamma
är ju det kanon. Kanske du mår bättre
av att få börja jobba igen? Och det är ju
alltid lättare att få jobb om man redan
har ett...
Hur som helst kan det vara skönt att komma
ifrån varann ett tag när det är jobbigt,
så lättar dimman och man ser klarare på allt sen.

KRAM

[axyzvslut]

Hej Erika

Mitt måtto har alltid varit varför behålla någon som gör dig ledsen och låter dig grubbla över det här.
Om ni inte har barn ihop då skall man tänka sig för 2 ggr , skulle jag göra slut.
Du är värd någon som visar sin omtanke och kärlek både fysisk och på andra sätt.
Framför allt skall man vara till glädje för varandra.
Det börjar inte bra om ni är olika på detta område.
ann-Christin

[xyzavslutat]

Jag tror att dom flesta relationer kommer in i något slags "krisläge" efter några år. Då har den första förälskelsen lagt sig, vardagen är ett faktum och man undrar kanske vart kärleken tog vägen.

Kärleken behöver inte ha tagit slut för det. Det är när förälskelsen är slut, som den riktiga relationen egentligen börjar. Få människor, om ens någon, är förälskade livet igenom.

Det viktigaste i en relation och särkilt när det krisar till sig är att kunna prata med varandra. Öppet och ärligt kunna tala om vad man tycker är jobbigt. Aldrig någonsin tro att den andre förstår ändå, det är ytterst ovanligt att han/hon gör! Det är först när man varit tillsammans i många år och verkligen pratat om allt mellan himmel jord under årens lopp, som var och en kan förstå den andre utan ord.

Kärlek är inte bara att vara snäll och rar mot varandra, visa uppskattning, ha sex och kramas och köpa presenter m.m. Äkta kärlek är mera att försöka förstå motparten och dennes problem och bekymmer. Kan man inte prata med varandra så är det i värsta fall "kört" med relationen.

Det är lätt att se det som händer som motpartens fel; han/hon gör mig ledsen osv. I själva verket är det alltid vi själva som har ansvaret för hur vi mår. Om någon gör mig ledsen så måste jag fundera lite över varför jag blir ledsen och tala om det för vederbörande, som då får en chans att förklara varför han/hon gjorde/sa som han/hon gjorde/sa.

Jag är inte emot skilsmässor/uppbrott, men tycker bara att det är tråkigt när människor lämnar varandra utan att ha pratat ut om problemen. Ska man skiljas så ska man göra det som vänner, efter att man kommit fram till att relationen inte längre ger något.

Många relationer tar slut när själva förälskelsen tar slut, det är tråkigt, eftersom det är då det hela börjar, som sagt.

Komunikation är alltså A och O i varje relation, och alldeles särkilt i en kärleks-relation.

[Delfintua]

Särbo...
Jag och min sambo blev särbo efter 25 års samvaro. Döm om min förvåning att vi umgicks mer än någonsin och bodde hos varandra i tid och otid. Jag hyrde hus och han behöll vårt gamla hus. Tills vi kom på efter några månader vad korkat att betala två hyror när vi ändå bor ihop fast ändå inte. Så jag flyttade hem igen och allt är bara bra.

Jag tror så här att är man ämnade för varandra så rider man ut stormen eller annars så kommer man på att något bättre finns bakom hörnet. Låter kanske lite slappt men du förstår vad jag menar.

Kan tala om att min sambo och jag varit tillsammans sedan 1976 så vi var nog ämnade för varandra men haft en period på resan som behövde paus.

Än idag så säger min sambo att han är förälska i mig och det låter rart och skönt. Det gäller att hitta sin själsfrände!

Lycka till men fram för allt tänk på dig själv först och främst. Du är viktigast!