Vildkattsproblem

[avsl090302]

Tja, nu har jag nog pratat med Hjalmars nya matte för sista gången! Det senaste samtalet slutade med att hon kastade på luren i örat på mig...
Hon ringde och väckte mig häromdagen. Hjalmar kliade sig i ena örat, och det hade "ryckt" i örat så att damen ifråga knappt fått sova nåt senaste natten..
Har pratat med henne en gång tidigare då hon klagat på att katten kliat sig i ena örat. Vi kom då överens om att hon skulle avvakta och om det inte slutade så skulle hon åka till veterinären med kissen. Hon har ju bil själv. Saken är den att det finns ingen veterinär där hon bor, närmaste är 5 mil bort, i vår stad Kalix. Nu ringde hon för hon tyckte att det minsta hon kunde kräva av oss var att vi skulle komma och hämta henne, låna henne en bur och skjutsa henne till veterinären..!!
Jag försökte förklara att Janne jobbar ju om dagarna och jag kör inte själv längre sträckor pga mina diskbråck, ena benet funkar inte så bra längre.. men då började hon bli otrevlig, hon fräste och skrek om vartannat. Katten hade ju kliat sig från det att hon fick den, och det hade vi ju också sett!! Jag sa att vi hade inte märkt något kliande, men att katten för den skull kunde ha haft några problem men att vi inte sett det. Jag försökte hålla en trevlig ton trots hennes ursinne, för så har jag blivit uppfostrad.

Hon tyckte att jag var en hemsk människa och att man kunde väl ändå förvänta sig att jag skulle ha klippt hennes klor! Då började jag känna att mitt humör började vakna, och jag sa att hon kan ju inte förvänta sig att jag ska åka hem till henne och klippa kattens klor? Jag menar tidigare hade hon ju sagt att nu var katten hennes ansvar och om hon blev sjuk så var det ju bara att ta henne till veterinären..Detta sade hon med glimten i ögat och med den glädje man känner när man fått ett djur som man tycker om... samt att hon hade glatt pratat om hemlösa katter och hur svårt det var att veta om deras historia, men att hon höll med om att Hjalmar såg frisk och pigg ut... Detta var några dar efter att hon fått henne..

Hon var väldigt otrevlig, och jag försökte verkligen lirka.. men hon tyckte att hon kunde åtminstone förvänta sig att jag kunde köra några mil för hennes och kattens skull.. Jag sa att om jag skulle köra henne till veterinären så skulle det ju bli 24 mil! Jaså, är det bensinpengara jag var ute efter? skrek hon sarkastiskt, och jag fick för tredje gången förklara om mig och långkörningar samt Jannes jobb, men då avslutade hon med att hon avskydde sådana människor som mej, och det minsta man kunde förvänta sig var att jag skulle skjutsa hennes sjuka katt till veterinären..och klick lät det i örat. Hon lade på.

Hade hon bott här så hade jag ju naturligtvis ställt upp, självklart! men 24 mil och minst 5 timmar tycker jag är rätt mycket att förvänta sig, speciellt när jag inte ens vet om det är nåt fel på katten.. Men hon förstörde definitivt den dagen.. Jag tror nog att hon är snäll med katten och att hon är orolig för henne, men saken är den att hon har nog svårt att handskas med andra människor, den tanten.. Hon hade nämligen blivit f-bannad på veterinären som avlivade hennes katt i höstas, det berättade hon tidigare, att till Kalix Djurklinik ville hon aldrig mer! För tydligen så hade veterinären frågat efter kattens diagnos när hon kom dit, och det tyckte tanten inte var nödvändigt eftersom hon ju hade ringt tidigare.. Jag hade försökt säga att detta måste ju veterinärna fråga, så att dom inte avlivar en katt som ska kastreras t.ex, och dom är ju många som jobbar där och det är ju svårt att veta vem som är vem.....

Men jag tror nog att katten har det bra, fast jag undrar förstås, jag frågade om hon ville att vi skulle ta tillbaka katten eftersom det lät som om hon tyckte att vi lurat på henne en katt med nåt kliande i örat.. men då fräste hon att det ville hon ju naturligtvis inte, bara att vi skulle ta vårt ansvar....

Nåja, nu har jag fått skriva av mig lite och det känns lite bättre, men det känns trist att hon var så där galen och ovillig att lyssna till någon annan. Och hon verkade ju riktigt trevlig från början. Men så är det ju här i livet, ibland är det, upp och ner..
Jag behöver ju inte umgås med henne och så länge hon är snäll med katten får hon ju göra sig ovän med alla människor i sin omgivning. Och hon verkade verkligen gilla katten så allt löser sig nog till det bästa, även om hon måste köpa sig en bur och åka själv...