Lägre krav i slöjden? - Sidan 3

ichigo · 2007-10-23, 01:01

Ok, det kanske bara är jag som är ledsen över att handarbetstekniker glöms bort. Jag fick inte ens lära mig att knyppla, något som jag skulle vilja testa på. (när jag var ung visste jag inte att knyppling ens fanns annars skulle jag nog frågat o bett om att bli lärd) Men nu i efterhand minns jag alla dessa 20+ knyppeldynor som står högst upp på skåpen oanvända och jag undrade vad de där runda sakerna var för någonting.

Ilsefin · 2007-10-23, 07:57

Citat:

Vidar skrev:
Lärarförbundet tar ut en avgift på 12,50 för att få tillgång till deras artikel...

Jag tror att avgiften är om man vill beställa foldern i tryckt format. Det går utmärkt att klicka på PDF-länken och läsa PDFen utan att betala ett öre.

Foldern var riktigt bra tycker jag och ger en bra bild av hur slöjden är tänkt att fungera numera.

När det gäller skolslöjden så har jag väldigt varierande upplevelser. På låg- och mellanstadiet (sena 80-talet) hade vi en mycket konstig lärare som inte direkt inspirerade. Jag fick t ex inte hålla virknålen på mitt sätt. Varje gång hon såg att jag höll "fel" så repade hon upp det jag gjort och sa åt mig att göra om det på "rätt" sätt. Gissa om jag avskydde att virka efter det?! Det är först nu i vuxen ålder som jag provat igen. Och jag håller fortfarande på mitt sätt. Hon var väldigt dålig på att hantera att jag redan kunde en massa (sticka, väva, virka på mitt sätt osv) och envisades med att jag skulle göra samma saker som de andra fast jag redan kunde. Men jag fick faktiskt lära mig att knyppla efter att ha tjatat lite.

På högstadiet (början på 90-talet) hade jag en jättebra lärare som lät oss jobba mer fritt. Hon jobbade mer som foldern beskriver. Även om det fanns vissa obligatoriska moment så fick vi nyttja teknikerna mer fritt. "Under den här terminen ska ni göra något med lappteknik". Det blev kuddar, barnfiltar, börser, nescesärer, grytlappar, allt möjligt...

Fast i träslöjd var det tvärtom. En superbra lärare på låg-mellanstadiet men en riktig sur och tråkig (och väääldigt snål) "gubbe" på högstadiet.

/Ilsefin

perjar · 2007-10-23, 08:42

Måste också göra ett inlägg.
Visst kvaliten på skolslöjden varierar säkert väldigt mycket på de olika skolorna (har jobbat på 3 olika + praktik på ytterligare några).
Jag tycker också att det är bra om föräldrar och andra vuxna läser läroplanen så att de vet vad det är barnen ska lära sig i de olika ämnena som finns i skolan. Jag gick själv i skolan under 80-talet och varken slöjden eller skolan i övrigt är som då.

Att eleverna som någon beskriver här kommer hem med typ 5 kuddar, är ju något underligt med tanke på att kuddstopp är ett "dyrt" material i slöjden och med tanke på att elevanslaget (pengarna man får att köpa material för) har legat på 40-50 kr/elev på de skolorna jag jobbat på. Och att sy ihop kudden med maskinsöm är också sånt som jag inte kan tänka mig att läraren sa eller visade att de skulle göra.

Det som kan vara svårt i slöjden i dag är att eleverna är så otåligt allt ska bli klart i dag och sen hur det blir spelar inte så stor roll - motivationen att göra arbetet så att man blir stolt över det är inte lika självklar som det har varit.
Sen så är ju en bidragande orsak faktiskt de allt större grupperna som många skolor brottas med.
Man kan också fundera hur många lärare som är utbildade slöjdlärare.

Men till sist så vill jag bara säga att de allra flesta elever ycker att dagens skolslöjd är väldigt bra.

Ilsefin · 2007-10-23, 09:00

Jag måste nog skriva lite till i den här intressanta och viktiga tråden

Jag tror att "det nya sättet" att läsa slöjd är jättebra! Jag tycker att det är viktigt att barnens kreativitet stimuleras och jag tror att de lär sig väldigt mycket av att tänka i processer så som beskrivs.

Jag tror faktiskt inte att det kommer att ske på bekostnad av de gamla teknikerna (som jag också tycker är viktigt att bevara, och att utveckla). Kanske nästan tvärtom. Det känns snarare som att lärarna nu har större möjligheter att inspirera och improvisera. I systemet med ett antal obligatoriska moment blev en hel del tekniker helt förbigågna eftersom de inte hanns med. Som jag tolkar att det fungerar nu så kan en elev sitta och knyppla och en annan sticka och på det sättet kommer kanske fler tekniker fram. Och barnen kan inspiera och lära varandra. Genom att både lärare och barn får jobba med lite friare ramar så ökar skaparglädjen och det tror jag är det allra viktigaste när det gälller att stimulera slöjdintresset och därmed bevara olika tekniker.

/Ilsefin

ichigo · 2007-10-23, 09:42

Jag tror att problemet är dels otåliga barn, och dels lärare utan rätt utbildning. Då blir det lite svårt att lära ut t.ex. knyppling!

Bitte · 2007-10-23, 10:18

Det var nästan otäckt vad jag kände igen mig i Ilsefin´s besrkivning av virkning. Jag var med om exakt samma sak på mellanstadiet när vi virkade. Fick mig en åthutning så fort fröken såg att jag höll virknålen fel "du är här för att jag skall lära dig hur man virkar...". Vi hade snurrstolar i slöjd salen så jag satt och snurrade så jag hade ryggen mot fröken hela tiden, så jag kunde virka som jag hade "lärt" mig när jag var 5 år.

ikamymlan · 2007-10-23, 10:28

Citat:

ichigo skrev:
Ok, det kanske bara är jag som är ledsen över att handarbetstekniker glöms bort.

Men jag tror inte att det är skolan som ska ha huvudansvaret för att bevara dessa tekniker. Alla gillar inte slöjden i skolan, alla har inte förmågan att ta till sig ett intresse för alla tekniker just då. Jag tyckte ju själv illa om ämnet, och det skulle inte förvåna mig om mina dåvarande lärare skulle se det som lite mirakulöst att jag frivilligt och med hyfsade resultat hanterar både symaskin och stickor idag, att jag t.o.m. intresserar mig för broderi. När jag blev intresserad av textilt skapande var det mycket på grund av en av mitt umgänge, och det var också mitt intresse som fick mig att vilja lära mig hur man gör olika saker.

Jag tycker att det är viktigare att kunskapen bevaras på annat håll, så att den kan läras ut till människor när de själva upplever sig intresserade. Alla behöver inte kunna knyppla (min mamma, född 1953, pratar fortfarande om vilket slöseri det var att lära sig knyppla i skolan när hon skulle ha haft så mycket större nytta av att lära sig hantera en hammare på rätt sätt), men det betyder ju inte att kunskapen måste dö ut för det. Det räcker att det finns folk kvar som har kunskap och intresse, och som kan sprida båda två vidare till andra.

Dessutom är jag lite tveksam till nyttan med att lära ut olika tekniker i skolan i syfte att bevara dessa. Må vara att man fick lära sig både det ena och det andra i handarbetsväg i skolan, men hur mycket kommer man ihåg av det 15-20 år senare om man inte har fått med sig ett intresse för att bruka kunskaperna?

Vidar · 2007-10-23, 23:40

När jag försökte studera till slöjdlärare (i Trä/Metall) så var jag på en del praktiker och fick se hur barn arbetade på olika skolor. Problemet i de flesta fall var att läraren var tvungen att bromsa eleverna för att de ville ha för dyrt material och för avancerade modeller. Läraren har ju inte tid att hjälpa en elev så mycket som den behöver. Och då skulle eleven inte hinna färdigt och således skulle materialet vara bortkastat... Detta gäller för båda slöjdgrupperna.
Strykjärn, sax och nålask mot pelarborr, svarv och stämjärn... Visserligen har ju folk (flickvännen...) lyckats få in fingret under nålen när de sytt, men skolslöjden är ganska olycksfri trots allt.

Och om någon undrar varför jag slutade på utbildningen var det för att jag ville ha den gamla utbildningen där hantverket, känslan för materialet, var viktigt. Inte att läsa 50 böcker om pedagogik och lika många essäer (folk som tycker till och skriver ner det i krångliga ordalag). Det är bra att veta hur man skall lära ut saker och ting, men att ha mer kunskap i det än i det man skall lära ut var inte riktigt jag, helt enkelt.

MadWomanInBlack · 2007-10-24, 07:16

Vidar: Vad konstigt! Att du fick lära dig jättemycket pedagogik menar jag. Annars brukar det klagas väldigt mycket på lärarutbildningar om hur lite pedagogik man får lära sig, att läraren bara kan sitt ämne och inte vet hur man ska lära ut det. Fast du kanske hade (o)tur?

bandykullan · 2007-10-24, 15:39

Slöjdämnet tror jag blir väldigt varierat beroende på lärare och skolans ekonomi. Jag älskade slöjd på mellanstadiet, då var dessutom mycket av det man gjorde i slöjden integrerat med vad vi gjorde i resten av skolan, exempelvis jobbade vi om medeltiden fick vi hålla på med växtfärg och väva band. Sen på högstadiet blev det dötrist, på syslöjden stickade vi ett mumintroll, men sen fick vi bestämma vad vi ville göra. Jag kommer ihåg att tjejerna som gjorde t-shirts fick höga betyg, medan jag som ville brodera och jobba för hand fick en trea, trots att jag redan då sydde och använde egengjorda kläder. Dessutom var de enda tyger man hade att välja på restlager som skolan hade köpt in billigt, så de flesta var fula och totalt oinspirerande.

Någon nämnde knyppeldyna, kommer ihåg att vi hade en stor knyppeldyna i slöjdsalen och jag ville så gärna prova, men det blev aldrig av eftersom allt som gällde var att kunna använda symaskinen.

Kanske ska lägga till att jag hade slöjd i mitten av 90-talet.

Theta · 2007-10-24, 18:43

Vi fick göra waldorfdockor i 8:an. Det är nog den enda grej från syslöjden jag har kvar. Man fick välja mellan att göra mjukisdjur eller waldorfdocka men dockorna var högre betygsnivå på. Waldorfockorna var det absolut bästa vi fick göra. Ingen lågbudgetvariant med polyester stoppning och akrylgarn utan riktiga fina waldorfdockor med ullstoppning och ullgarnshår. Sedan fick vi sy kläder till dockorna. Vi skulle använda tre olika tekniker när vi gjorde kläderna men annars fick vi göra precis vad vi ville. Jag stickade en tröja, sydde ett par hängselbyxor och tovade ull som jag sedan sydde skor av. Jag tror det var rätt många som tyckte det var ett roligt moment.
I mellanstadiet och lågstadiet så var det rena skämtet. Den ena syslöjdsläraren vi hade var bra. Fast det i materialskåpet var inte så upphetsande precis och kul att sticka en fyrkantig lapp i rätstickning, sy ihop den, sätta svans på och kalla den för mus (särskillt när man redan kunde sticka rätstickning, slätstickning, resår, moss och öka och minska etc). Den andra syslöjdsläraren vi hade tyckte vi skulle sy med raksöm i velour...
Vi började med slöjd redan i tvåan och vi var tvugna att sy pennskrin och handsy någon ful gubbe i filt. Hemma så sydde jag en lampskärm (min julstjärna som jag fortfarande har i fönstret varje jul) så det var ju lagom utvecklande att sitta och sy en ful filtgrej. Jag sydde dit tuttar och snopp på min för att jäklas (självklart ska de ju stå och bli dammiga i utställningsskåpet ett par månader först innan man fick ta hem så därför gjorde jag min lite extra "fin").
Har påbörjat mitt andra år på universitetet nu plus tre år gymnasium så det är väl knappt 5år sedan jag gick ut högstadiet.

beda · 2007-10-24, 18:46

Tråkigt att du inte fick prova.....det låter konstigt om du gick i skolan i mitten av 90-talet. Men det är nog som jag tidigare sagt, mycket olika ute i de olika skolorna. Jag blir jätteglad när någon elev vill prova och vill de sen lära sig ordentligt, så ställer jag upp så mycket jag kan.

Vidar · 2007-10-24, 22:11

Fördelen med träslöjden är den att det finns alltid en massa billig furu eller björk man kan "leka" med. Sedan om man har tur och det är en gammal skola och man har fått bra kontakt med sin slöjdlärare kan man ofta få lov att få sig en guldklimp från förråden. Alltså träslag som är inköpta för typ 30 år sedan och numera har belagts med handelsförbud... Svårt att matcha det i syslöjden, även om jag gjorde ett kap för några år sedan när jag gick på "arbetslöshetsdagis"... Vad skall man annars kalla det när folk i 20-45 årsåldern skall ha data, syslöjd och träslöjd för att kontrollera motivationen? Visst, jag älskade det, men likväl var det dagis... I alla fall... De hade ett par rullar med gammalt fint ylle som jag tidigt fattade tycke för. Kanske var en tre-fem meter per styck, men jag lyckades norpa åt mig hälften av det i lite olika projekt...

Avslut0801 · 2007-10-30, 09:35

Jag hade syslöjd i mitten av 70-talet och jag kommer inte ihåg så mycket, varken bra eller dåligt. Valde träslöjd på högstadiet.

Jag stickade dock mycket när jag var tonåring. Det var min mamma som lärde mig. Jag kommer i håg att jag undrade hur sjutton jag skulle kunna lära mig sticka om jag bara var hänvisad till syslöjden. Det var ju tragglandet hemma i soffan och mammas OÄNDLIGA tålamod med mig, mönsterbeskrivningarna, det trassliga garnet och upptagandet av hundratals tappade maskor som gjorde susen.

carinarosen · 2007-11-14, 19:14

Många gånger känns det konstigt att jag hamnade i "sömnadsträsket" och faktiskt älskar att sy.
Jag sydde mig ordentligt i höger pekfinger på symaskinen i 6an, jag fick 2a på mina arbetsprovet i 8an för att jag var sjuk på inlämningsdagen och kom med mina prover två dagar försent!
Så mitt syintresse och min tygaffär är min revansch på ett någorlunda konstigt system

2007-10-24, 18:43	#41
Theta Medlem sedan: dec 2005 Inlägg: 13	Vi fick göra waldorfdockor i 8:an. Det är nog den enda grej från syslöjden jag har kvar. Man fick välja mellan att göra mjukisdjur eller waldorfdocka men dockorna var högre betygsnivå på. Waldorfockorna var det absolut bästa vi fick göra. Ingen lågbudgetvariant med polyester stoppning och akrylgarn utan riktiga fina waldorfdockor med ullstoppning och ullgarnshår. Sedan fick vi sy kläder till dockorna. Vi skulle använda tre olika tekniker när vi gjorde kläderna men annars fick vi göra precis vad vi ville. Jag stickade en tröja, sydde ett par hängselbyxor och tovade ull som jag sedan sydde skor av. Jag tror det var rätt många som tyckte det var ett roligt moment. I mellanstadiet och lågstadiet så var det rena skämtet. Den ena syslöjdsläraren vi hade var bra. Fast det i materialskåpet var inte så upphetsande precis och kul att sticka en fyrkantig lapp i rätstickning, sy ihop den, sätta svans på och kalla den för mus (särskillt när man redan kunde sticka rätstickning, slätstickning, resår, moss och öka och minska etc). Den andra syslöjdsläraren vi hade tyckte vi skulle sy med raksöm i velour... Vi började med slöjd redan i tvåan och vi var tvugna att sy pennskrin och handsy någon ful gubbe i filt. Hemma så sydde jag en lampskärm (min julstjärna som jag fortfarande har i fönstret varje jul) så det var ju lagom utvecklande att sitta och sy en ful filtgrej. Jag sydde dit tuttar och snopp på min för att jäklas (självklart ska de ju stå och bli dammiga i utställningsskåpet ett par månader först innan man fick ta hem så därför gjorde jag min lite extra "fin"). Har påbörjat mitt andra år på universitetet nu plus tre år gymnasium så det är väl knappt 5år sedan jag gick ut högstadiet. Senast redigerad av Theta den 2007-10-24 klockan 18:46.

2007-10-23, 01:01	#31
ichigo Medlem sedan: feb 2005 Inlägg: 3 988	Ok, det kanske bara är jag som är ledsen över att handarbetstekniker glöms bort. Jag fick inte ens lära mig att knyppla, något som jag skulle vilja testa på. (när jag var ung visste jag inte att knyppling ens fanns annars skulle jag nog frågat o bett om att bli lärd) Men nu i efterhand minns jag alla dessa 20+ knyppeldynor som står högst upp på skåpen oanvända och jag undrade vad de där runda sakerna var för någonting.

2007-10-23, 08:42	#33
perjar Medlem sedan: jan 2007 Inlägg: 18	Måste också göra ett inlägg. Visst kvaliten på skolslöjden varierar säkert väldigt mycket på de olika skolorna (har jobbat på 3 olika + praktik på ytterligare några). Jag tycker också att det är bra om föräldrar och andra vuxna läser läroplanen så att de vet vad det är barnen ska lära sig i de olika ämnena som finns i skolan. Jag gick själv i skolan under 80-talet och varken slöjden eller skolan i övrigt är som då. Att eleverna som någon beskriver här kommer hem med typ 5 kuddar, är ju något underligt med tanke på att kuddstopp är ett "dyrt" material i slöjden och med tanke på att elevanslaget (pengarna man får att köpa material för) har legat på 40-50 kr/elev på de skolorna jag jobbat på. Och att sy ihop kudden med maskinsöm är också sånt som jag inte kan tänka mig att läraren sa eller visade att de skulle göra. Det som kan vara svårt i slöjden i dag är att eleverna är så otåligt allt ska bli klart i dag och sen hur det blir spelar inte så stor roll - motivationen att göra arbetet så att man blir stolt över det är inte lika självklar som det har varit. Sen så är ju en bidragande orsak faktiskt de allt större grupperna som många skolor brottas med. Man kan också fundera hur många lärare som är utbildade slöjdlärare. Men till sist så vill jag bara säga att de allra flesta elever ycker att dagens skolslöjd är väldigt bra.

2007-10-23, 09:00	#34
Ilsefin Medlem sedan: aug 2004 Inlägg: 264	Jag måste nog skriva lite till i den här intressanta och viktiga tråden Jag tror att "det nya sättet" att läsa slöjd är jättebra! Jag tycker att det är viktigt att barnens kreativitet stimuleras och jag tror att de lär sig väldigt mycket av att tänka i processer så som beskrivs. Jag tror faktiskt inte att det kommer att ske på bekostnad av de gamla teknikerna (som jag också tycker är viktigt att bevara, och att utveckla). Kanske nästan tvärtom. Det känns snarare som att lärarna nu har större möjligheter att inspirera och improvisera. I systemet med ett antal obligatoriska moment blev en hel del tekniker helt förbigågna eftersom de inte hanns med. Som jag tolkar att det fungerar nu så kan en elev sitta och knyppla och en annan sticka och på det sättet kommer kanske fler tekniker fram. Och barnen kan inspiera och lära varandra. Genom att både lärare och barn får jobba med lite friare ramar så ökar skaparglädjen och det tror jag är det allra viktigaste när det gälller att stimulera slöjdintresset och därmed bevara olika tekniker. /Ilsefin

2007-10-23, 09:42	#35
ichigo Medlem sedan: feb 2005 Inlägg: 3 988	Jag tror att problemet är dels otåliga barn, och dels lärare utan rätt utbildning. Då blir det lite svårt att lära ut t.ex. knyppling!

2007-10-23, 10:18	#36
Bitte Medlem sedan: nov 2003 Inlägg: 148	Det var nästan otäckt vad jag kände igen mig i Ilsefin´s besrkivning av virkning. Jag var med om exakt samma sak på mellanstadiet när vi virkade. Fick mig en åthutning så fort fröken såg att jag höll virknålen fel "du är här för att jag skall lära dig hur man virkar...". Vi hade snurrstolar i slöjd salen så jag satt och snurrade så jag hade ryggen mot fröken hela tiden, så jag kunde virka som jag hade "lärt" mig när jag var 5 år.

2007-10-23, 23:40	#38
Vidar Medlem sedan: aug 2007 Inlägg: 29	När jag försökte studera till slöjdlärare (i Trä/Metall) så var jag på en del praktiker och fick se hur barn arbetade på olika skolor. Problemet i de flesta fall var att läraren var tvungen att bromsa eleverna för att de ville ha för dyrt material och för avancerade modeller. Läraren har ju inte tid att hjälpa en elev så mycket som den behöver. Och då skulle eleven inte hinna färdigt och således skulle materialet vara bortkastat... Detta gäller för båda slöjdgrupperna. Strykjärn, sax och nålask mot pelarborr, svarv och stämjärn... Visserligen har ju folk (flickvännen...) lyckats få in fingret under nålen när de sytt, men skolslöjden är ganska olycksfri trots allt. Och om någon undrar varför jag slutade på utbildningen var det för att jag ville ha den gamla utbildningen där hantverket, känslan för materialet, var viktigt. Inte att läsa 50 böcker om pedagogik och lika många essäer (folk som tycker till och skriver ner det i krångliga ordalag). Det är bra att veta hur man skall lära ut saker och ting, men att ha mer kunskap i det än i det man skall lära ut var inte riktigt jag, helt enkelt.

2007-10-24, 07:16	#39
MadWomanInBlack Medlem sedan: dec 2004 Inlägg: 724	Vidar: Vad konstigt! Att du fick lära dig jättemycket pedagogik menar jag. Annars brukar det klagas väldigt mycket på lärarutbildningar om hur lite pedagogik man får lära sig, att läraren bara kan sitt ämne och inte vet hur man ska lära ut det. Fast du kanske hade (o)tur?

2007-10-24, 15:39	#40
bandykullan Medlem sedan: maj 2006 Inlägg: 157	Slöjdämnet tror jag blir väldigt varierat beroende på lärare och skolans ekonomi. Jag älskade slöjd på mellanstadiet, då var dessutom mycket av det man gjorde i slöjden integrerat med vad vi gjorde i resten av skolan, exempelvis jobbade vi om medeltiden fick vi hålla på med växtfärg och väva band. Sen på högstadiet blev det dötrist, på syslöjden stickade vi ett mumintroll, men sen fick vi bestämma vad vi ville göra. Jag kommer ihåg att tjejerna som gjorde t-shirts fick höga betyg, medan jag som ville brodera och jobba för hand fick en trea, trots att jag redan då sydde och använde egengjorda kläder. Dessutom var de enda tyger man hade att välja på restlager som skolan hade köpt in billigt, så de flesta var fula och totalt oinspirerande. Någon nämnde knyppeldyna, kommer ihåg att vi hade en stor knyppeldyna i slöjdsalen och jag ville så gärna prova, men det blev aldrig av eftersom allt som gällde var att kunna använda symaskinen. Kanske ska lägga till att jag hade slöjd i mitten av 90-talet.

2007-10-24, 18:46	#42
beda Medlem sedan: mar 2004 Inlägg: 155	Tråkigt att du inte fick prova.....det låter konstigt om du gick i skolan i mitten av 90-talet. Men det är nog som jag tidigare sagt, mycket olika ute i de olika skolorna. Jag blir jätteglad när någon elev vill prova och vill de sen lära sig ordentligt, så ställer jag upp så mycket jag kan.

2007-10-24, 22:11	#43
Vidar Medlem sedan: aug 2007 Inlägg: 29	Fördelen med träslöjden är den att det finns alltid en massa billig furu eller björk man kan "leka" med. Sedan om man har tur och det är en gammal skola och man har fått bra kontakt med sin slöjdlärare kan man ofta få lov att få sig en guldklimp från förråden. Alltså träslag som är inköpta för typ 30 år sedan och numera har belagts med handelsförbud... Svårt att matcha det i syslöjden, även om jag gjorde ett kap för några år sedan när jag gick på "arbetslöshetsdagis"... Vad skall man annars kalla det när folk i 20-45 årsåldern skall ha data, syslöjd och träslöjd för att kontrollera motivationen? Visst, jag älskade det, men likväl var det dagis... I alla fall... De hade ett par rullar med gammalt fint ylle som jag tidigt fattade tycke för. Kanske var en tre-fem meter per styck, men jag lyckades norpa åt mig hälften av det i lite olika projekt...

2007-10-30, 09:35	#44
Avslut0801 Medlem sedan: apr 2006 Inlägg: 335	Jag hade syslöjd i mitten av 70-talet och jag kommer inte ihåg så mycket, varken bra eller dåligt. Valde träslöjd på högstadiet. Jag stickade dock mycket när jag var tonåring. Det var min mamma som lärde mig. Jag kommer i håg att jag undrade hur sjutton jag skulle kunna lära mig sticka om jag bara var hänvisad till syslöjden. Det var ju tragglandet hemma i soffan och mammas OÄNDLIGA tålamod med mig, mönsterbeskrivningarna, det trassliga garnet och upptagandet av hundratals tappade maskor som gjorde susen.

2007-11-14, 19:14	#45
carinarosen Medlem sedan: apr 2007 Inlägg: 53	Många gånger känns det konstigt att jag hamnade i "sömnadsträsket" och faktiskt älskar att sy. Jag sydde mig ordentligt i höger pekfinger på symaskinen i 6an, jag fick 2a på mina arbetsprovet i 8an för att jag var sjuk på inlämningsdagen och kom med mina prover två dagar försent! Så mitt syintresse och min tygaffär är min revansch på ett någorlunda konstigt system