är jag verkligen en symänniska?

[ichigo]

För mig pendlar det ibland syr jag på som utav fan, ibland nördar jag mig in på mekandet och samla symaskiner.

Men det värsta är ju när man har deadsline och symaskinen plötsligt krabbar sig. Men ju längre man mekar så börjar man kunna tyda problemen och lösa dem. Men ibland dyker det upp något man inte kan påverka just då (t.ex. någonting som faktiskt gått sönder) eller man inte förstår på en gång vad det är för något och man måste felsöka. Ibland är det bara ren jävelskap. Som med brodyrmaskinen. Den tycker om att hålla med jävelskap ibland "bara för att", men så är den ju en ny maskin och inte som de gamla gedigna... Den tycker att jag ska sitta framför den och titta på när den broderar. Då går det fint och utan problem. Jävla sällskapsjuk typ.

[avslutad141023]

hahahaha jag skrattar gott åt din sällskaps sjuka rackare min första D1 var precis lika dan, satt jag nära så inte ett felstygn eller strul, rullade jag 10 meter så gick tråden av...

[ichigo]

Precis, tråden brister då.

Jag är döv också så den kan ju ha brustit ganska snart och jag inte hört det och går och tittar till den när jag bedömt den sytt klart för att se den bara gjort 15-20 stygn.....

[avslutad141023]

får jag nyfiket fråga vad det är för maskin?

hahaha min gamla maskin gillade inte att man gick på toa, då trasslade den alltid in sig i solvyn ovanpå hur väl man än limmat dit den. kanske skulle bjudit den på tea så den var snäll.

[ichigo]

Brother innovis 1200.

Den är helt ok annars, det är bara det den är sällskapsjuk ibland. I synnerhet när jag broderar med dålig tråd eller broderar ut en brodering som jag förminskat lite VÄL mycket...

[HeleneB]

Jag ser numera min broderimaskin som ett akvarium... Måste se..

[avslutad141023]

det där känner jag igen.
ibörjan var jag så farsinerad hur maskinen kunde måla upp något underbart så jag var rädd att missa det hela trolleriet, men det händer ännu att jag bara sitter o njuter