Syslöjd i skolan, en berättelse från mig

kirre2 · 2013-11-05, 16:04

Jag gillade inte syslöjden nåt vidare heller. Nu älskar jag att sy,i alla fall när det blir ungefär som jag tänkt mig, men i syslöjden var det mest ett nödvändigt ont. Speciellt när vi inte fick välja själva vad vi skulle sy. Kommer ihåg när vi skulle sy ett barnförkläde eller vad man ska kalla det. Jag var fullständigt ointresserad av barn och barnkläder, så mitt förkläde blev snett och vint och jättefult. Sen satte fröken upp alla på väggen med namnlappar på. Usch vad jag skämdes!
Fast lite kul var det i ärlighetens namn ibland, speciellt när man fick handla tyg och mönster i tygaffären med rekvisition!

Spader-Dam · 2013-11-12, 18:17

Med en mor, moster, farmor och mormor som gillade brodera, sy sticka och virka var det bara en tidsfråga innan jag börja sy kläder till mina dockor som liten och brodera små tavlor.
Så när syslöjden kom va man lite uppspelt men det höll sig inte länge. Genom skolåren hade jag 3 syfröknar och dom var likadana alla tre och i samma spår som många andra här har haft. Tråkiga och griniga, man skulle gö allt på ett specifikt sätt och vi skulle alla göra dom där förutbestämda sakerna sen vänta på dom andra. Med två syskon gav det min mor 3 upplagor av allt

.

När jag ville testa göra lappteknik var det slöseri med tyg så det gick icke, men min vän fick göra en väldigt lång och bred halsduk som krävde många garnnystan.
Min vän fick sen också mer beröm och betyg över ett broderi hon gjorde. Inte nåt komplicerat var det heller, välj broderi, en tråd starta sen gå och titta vad jag gjorde. Vilket va en topp i nåt hemskt satinaktigt tyg som jag lyckades sy i utan att rispa och den passa.

Så sen när vi fick välja slöjd vart det bara träslöjd för mig, mina träslöjdlärare va allt mina syfröknar inte var.

Ämnesverktyg	Sök i detta ämne
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan	Sök i detta ämne: Avancerad sökning
Visningsalternativ	Betygsätt det här ämnet
Växla till linjär visning Hybrid-visning Växla till trådad visning	Betygsätt det här ämnet:

2013-11-05, 16:04	#1
kirre2 Medlem sedan: jul 2010 Inlägg: 95	Jag gillade inte syslöjden nåt vidare heller. Nu älskar jag att sy,i alla fall när det blir ungefär som jag tänkt mig, men i syslöjden var det mest ett nödvändigt ont. Speciellt när vi inte fick välja själva vad vi skulle sy. Kommer ihåg när vi skulle sy ett barnförkläde eller vad man ska kalla det. Jag var fullständigt ointresserad av barn och barnkläder, så mitt förkläde blev snett och vint och jättefult. Sen satte fröken upp alla på väggen med namnlappar på. Usch vad jag skämdes! Fast lite kul var det i ärlighetens namn ibland, speciellt när man fick handla tyg och mönster i tygaffären med rekvisition!

2013-11-12, 18:17	#2
Spader-Dam Medlem sedan: maj 2011 Inlägg: 165	Med en mor, moster, farmor och mormor som gillade brodera, sy sticka och virka var det bara en tidsfråga innan jag börja sy kläder till mina dockor som liten och brodera små tavlor. Så när syslöjden kom va man lite uppspelt men det höll sig inte länge. Genom skolåren hade jag 3 syfröknar och dom var likadana alla tre och i samma spår som många andra här har haft. Tråkiga och griniga, man skulle gö allt på ett specifikt sätt och vi skulle alla göra dom där förutbestämda sakerna sen vänta på dom andra. Med två syskon gav det min mor 3 upplagor av allt . När jag ville testa göra lappteknik var det slöseri med tyg så det gick icke, men min vän fick göra en väldigt lång och bred halsduk som krävde många garnnystan. Min vän fick sen också mer beröm och betyg över ett broderi hon gjorde. Inte nåt komplicerat var det heller, välj broderi, en tråd starta sen gå och titta vad jag gjorde. Vilket va en topp i nåt hemskt satinaktigt tyg som jag lyckades sy i utan att rispa och den passa. Så sen när vi fick välja slöjd vart det bara träslöjd för mig, mina träslöjdlärare va allt mina syfröknar inte var.