Syslöjd i skolan, en berättelse från mig

AnnaWe · 2011-10-03, 20:02

Du låter som en väldigt bra lärare! Nu är det länge sedan jag hade syslöjd, men det jag saknade då - på 70-80-talet - var utmaningar! Jag var nog en ganska tyst och osynlig elev som gjorde alla uppgifter ganska fort och sedan blev jag fast i ett vakuum utan något som helst att göra i väntan på att de andra skulle bli klara, fast jag egentligen bara längtade efter att lära mig mer!

Annamors · 2011-10-04, 10:49

Minns att vi även skulle lära oss sticka och virka i skolslöjden. Eftersom jag var nyinflyttad från Norge och var van vid stickning, hade stickat mycket redan, så tyckte jag att det skulle bli roligt att sticka. Så jag gick glatt igång och stickade, minns inte riktigt vad det var, men något enkelt var det. Fröken ställde sig bakom mig och sa att jag stickade på helt fel sätt...
Jag fick repa upp allt och börja om. Gjorde på exakt samma sätt, fröken glömde bort mig och mitt sticke. När jag var klar, gick jag fram och visade.Fröken reste sig upp och visade alla i klassen. "Titta så fint det blir, när man gör på rätt sätt"...

ichigo · 2011-10-04, 11:07

Haha så bakvänt av läraren, men du fick din revansch på något sätt.

Det är tråkigt att läraren höll på så där. Det är ju resultat som är något, inte själva tekniken... Det händer ju med virkningen också. Pennfattning eller gaffel/knivfattning. Det anses vara finare med pennfattning.

Awa86 · 2011-11-26, 03:22

Vad tråkigt de flesta tycks ha haft det. Jag är 89a (inte 86a trots mitt alias här) så jag började med syslöjd i 3an 98. vi hade också den meningslösa fasen att sy i papper (korkat egentligen då nålarna inte är gjorda för det och går sönder oftare av den behandlingen och alla vet ju hur ont det kan göra om man har oturen att då träffas av nålen). Sen hade vi lite andra tråkiga obligatoriska saker som en sypåse att förvara sakerna i där vi skulle virka en snodd (jag skippade virknålen när läraren inte tittade

). Senare fick vi faktiskt välja lite men ganska redigerat för om man ville göra nåt med lite form på föreslog läraren en mycket enklare design ganska förudmjukande när man visste att man klarade av det man ville göra.

I högstadiet hade jag världens bästa slöjdlärare man fick välja bland massor av teman (beskrivna i en perm t.ex. läderarbete/ kläder/ virka osv) sen fick man välja vad man ville göra av det. Hon lärde oss ochså brännprov och vattenprov o diverse husmorsknep. När jag stickade stog hon och en praktikant helt faschinerade over hur jämt det blev

Det ända obligatoriska var att man skulle väva en lektion var. Jag fick dessutom om det fans plats och jag skötte mig själv vara i syslöjdssalen och handarbeta eller använda symaskinen osv. på hennes andra lektioner (om jag t.ex. hade håltimme). Hon var dessutom uppmuntrande och uppmanade alla till att utmana sig själva och inte välja för enkla saker.

Jag hade prao i en 3a när jag gick i 9an och var med på en av deras syslöjdslektioner och jag blev ganska förfärad av att lärarn inte var det minsta inspirerande och det fanns knappt nåt material (gamla dammiga tyger och garn, inget fint kvar) En elev frågade vad hon kunde göra nu när hon var klar med det obligatoriska och lärarn tyckte i stort sett att eleven kunde väll helt enkelt prata med de andra barnen. Jag föreslog att jag kunde visa hur man gjorde en enkel makramé snodd och lärarn gick med på det, när jag tog typ 3 meter makramégarn tyckte läraren att jag tagit för mycket!!! Allt det gick åt på mindre än halva lektionen och jag tror dessvärre att det var den mest instruktiva lektion de eleverna haft (fler tittade på när jag visade än gjorde obligatoriska saker). Läraren var inte så nöjd med min insatts jag tror att hon kände sig överkörd eller nåt sånt.

Tess · 2012-03-09, 16:14

Alla berättelser här berör mig.Vilka hemska minnen.
Själv blev jag hjälpt av min moster som tog mig under sina
vingar när hon såg hur olycklig jag var p.g.a.helt hopplös
slöjdlärare.

Ja berättade min upplevelse här på sysidan för flera år sedan.

Det är ofta det beror på hur motiverad och intresserad
läraren själv är att göra det lustfullt och roligt!
Men,det löste sig även för mig i mosters entusiastiska och
glädjefulla lektioner.
Med kärlek till min moster Helena <3
TESS!

_Ellinor_ · 2012-04-23, 00:00

Jag och min syster har haft samma slöjdlärare när vi gick skola trots att det skiljer sex år mellan oss - och våra berättelser är kusligt lika när vi börjar jämföra.
ingen uppmuntran eller utbildning i "självständigt tänkande", snäsigt bemötande och allmänt tråkiga lektioner. Det tog en halv termin att sy ett par joggingbyxor i sweatshirttyg utan fickor och med muddresår i midjan.

På mellanstadiet när vi skulle lära oss att sticka så suckade mest min lärare över att jag var vänsterhänt och det var så svårt att lära ut. Stickningen blev stenhård och det gick verkligen jättesakta jämfört med mina skolkamrater så när de fick sticka ett mindre gosedjur så fick jag sitta med min provruta.
Samma sak på högstadiet men då blev jag bara arg på läraren som snudd på hånade min stickning så jag tog med allt hem till mamma och hon + min granne satt en hel helg och tränade med mig, de förklarade det här med funktionen med stickornas olika tjocklek, garnets spänst m.m och då gick det upp ett ljus för mig - tänk om jag fått veta det tidigare?.
När jag gjort klart mina lovikkavantar så fnös läraren och sa att "du har minsann gjort två högervantar" - jag använder dem än idag (14 år senare [oj, vad jag kände mig gammal!] och mig veterligen så har jag inte två högerhänder

)

Lapptäcket jag sydde i 9:an som slutarbete fick jag lov att att ta hem och sy färdigt då det var ont om tid i slutet av terminen. En hel helg gick åt till att tråckla, sy, sprätta, sy om och fixa då mamma var petnoga så alla detaljer skulle bli bra då mitt slutbetyg hängde på det. Stolt som en tupp visade jag det för läraren och kommentaren var "det är för fint för att du skall ha gjort det".
Visst - jag hade tagit hjälp av mamma som handledare och hon har sömnad som yrke men måste man tro det värsta om eleverna hela tiden?

Jag ville prova sy på overlock i skolan men det ingick inte i lektionsplanen. Jag frågade om jag fick ta hem och smycka en av mina kreationer med en brodyr från mammas HQ Designer (var tvungen att göra brodyren innan plagget syddes helt klart) men sånt fick jag minsann syssla med på fritiden.
Jag upplevde slöjden som en enda lång terror och jag hade noll självförtroende vad gäller sömnad i lång tid efteråt. Jag vågade inte ens fålla min gardiner - för läraren sa ju att allt jag gjorde var dåligt.
Hade inte mamma stöttat och pushat på så hade jag aldrig vågat mig på sömnad igen. Minns när jag fick min första symaskin av mamma och pappa. Tittade på den som det var ett ufo och funderade på om de drev med mig? Nu har jag ett stort syrum i mitt hus där jag spenderar tid nästan varje kväll - och dagarna fördriver jag med att arbeta med maskinbrodyr..
Som livet kan te sig

kirre2 · 2013-11-05, 16:04

Jag gillade inte syslöjden nåt vidare heller. Nu älskar jag att sy,i alla fall när det blir ungefär som jag tänkt mig, men i syslöjden var det mest ett nödvändigt ont. Speciellt när vi inte fick välja själva vad vi skulle sy. Kommer ihåg när vi skulle sy ett barnförkläde eller vad man ska kalla det. Jag var fullständigt ointresserad av barn och barnkläder, så mitt förkläde blev snett och vint och jättefult. Sen satte fröken upp alla på väggen med namnlappar på. Usch vad jag skämdes!
Fast lite kul var det i ärlighetens namn ibland, speciellt när man fick handla tyg och mönster i tygaffären med rekvisition!

2012-03-09, 16:14	#5
Tess Medlem sedan: apr 2005 Inlägg: 224	Man känner sig igen Alla berättelser här berör mig.Vilka hemska minnen. Själv blev jag hjälpt av min moster som tog mig under sina vingar när hon såg hur olycklig jag var p.g.a.helt hopplös slöjdlärare. Ja berättade min upplevelse här på sysidan för flera år sedan. Det är ofta det beror på hur motiverad och intresserad läraren själv är att göra det lustfullt och roligt! Men,det löste sig även för mig i mosters entusiastiska och glädjefulla lektioner. Med kärlek till min moster Helena <3 TESS!

Ämnesverktyg	Sök i detta ämne
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan	Sök i detta ämne: Avancerad sökning
Visningsalternativ	Betygsätt det här ämnet
Växla till linjär visning Hybrid-visning Växla till trådad visning	Betygsätt det här ämnet:

2011-10-03, 20:02	#1
AnnaWe Medlem sedan: jan 2010 Inlägg: 26	Du låter som en väldigt bra lärare! Nu är det länge sedan jag hade syslöjd, men det jag saknade då - på 70-80-talet - var utmaningar! Jag var nog en ganska tyst och osynlig elev som gjorde alla uppgifter ganska fort och sedan blev jag fast i ett vakuum utan något som helst att göra i väntan på att de andra skulle bli klara, fast jag egentligen bara längtade efter att lära mig mer!

2011-10-04, 10:49	#2
Annamors Medlem sedan: maj 2008 Inlägg: 78	Minns att vi även skulle lära oss sticka och virka i skolslöjden. Eftersom jag var nyinflyttad från Norge och var van vid stickning, hade stickat mycket redan, så tyckte jag att det skulle bli roligt att sticka. Så jag gick glatt igång och stickade, minns inte riktigt vad det var, men något enkelt var det. Fröken ställde sig bakom mig och sa att jag stickade på helt fel sätt... Jag fick repa upp allt och börja om. Gjorde på exakt samma sätt, fröken glömde bort mig och mitt sticke. När jag var klar, gick jag fram och visade.Fröken reste sig upp och visade alla i klassen. "Titta så fint det blir, när man gör på rätt sätt"...

2011-10-04, 11:07	#3
ichigo Medlem sedan: feb 2005 Inlägg: 3 988	Haha så bakvänt av läraren, men du fick din revansch på något sätt. Det är tråkigt att läraren höll på så där. Det är ju resultat som är något, inte själva tekniken... Det händer ju med virkningen också. Pennfattning eller gaffel/knivfattning. Det anses vara finare med pennfattning.

2011-11-26, 03:22	#4
Awa86 Medlem sedan: jan 2010 Inlägg: 16	Vad tråkigt de flesta tycks ha haft det. Jag är 89a (inte 86a trots mitt alias här) så jag började med syslöjd i 3an 98. vi hade också den meningslösa fasen att sy i papper (korkat egentligen då nålarna inte är gjorda för det och går sönder oftare av den behandlingen och alla vet ju hur ont det kan göra om man har oturen att då träffas av nålen). Sen hade vi lite andra tråkiga obligatoriska saker som en sypåse att förvara sakerna i där vi skulle virka en snodd (jag skippade virknålen när läraren inte tittade ). Senare fick vi faktiskt välja lite men ganska redigerat för om man ville göra nåt med lite form på föreslog läraren en mycket enklare design ganska förudmjukande när man visste att man klarade av det man ville göra. I högstadiet hade jag världens bästa slöjdlärare man fick välja bland massor av teman (beskrivna i en perm t.ex. läderarbete/ kläder/ virka osv) sen fick man välja vad man ville göra av det. Hon lärde oss ochså brännprov och vattenprov o diverse husmorsknep. När jag stickade stog hon och en praktikant helt faschinerade over hur jämt det blev Det ända obligatoriska var att man skulle väva en lektion var. Jag fick dessutom om det fans plats och jag skötte mig själv vara i syslöjdssalen och handarbeta eller använda symaskinen osv. på hennes andra lektioner (om jag t.ex. hade håltimme). Hon var dessutom uppmuntrande och uppmanade alla till att utmana sig själva och inte välja för enkla saker. Jag hade prao i en 3a när jag gick i 9an och var med på en av deras syslöjdslektioner och jag blev ganska förfärad av att lärarn inte var det minsta inspirerande och det fanns knappt nåt material (gamla dammiga tyger och garn, inget fint kvar) En elev frågade vad hon kunde göra nu när hon var klar med det obligatoriska och lärarn tyckte i stort sett att eleven kunde väll helt enkelt prata med de andra barnen. Jag föreslog att jag kunde visa hur man gjorde en enkel makramé snodd och lärarn gick med på det, när jag tog typ 3 meter makramégarn tyckte läraren att jag tagit för mycket!!! Allt det gick åt på mindre än halva lektionen och jag tror dessvärre att det var den mest instruktiva lektion de eleverna haft (fler tittade på när jag visade än gjorde obligatoriska saker). Läraren var inte så nöjd med min insatts jag tror att hon kände sig överkörd eller nåt sånt.

2012-04-23, 00:00	#6
_Ellinor_ Medlem sedan: okt 2011 Inlägg: 8	Jag och min syster har haft samma slöjdlärare när vi gick skola trots att det skiljer sex år mellan oss - och våra berättelser är kusligt lika när vi börjar jämföra. ingen uppmuntran eller utbildning i "självständigt tänkande", snäsigt bemötande och allmänt tråkiga lektioner. Det tog en halv termin att sy ett par joggingbyxor i sweatshirttyg utan fickor och med muddresår i midjan. På mellanstadiet när vi skulle lära oss att sticka så suckade mest min lärare över att jag var vänsterhänt och det var så svårt att lära ut. Stickningen blev stenhård och det gick verkligen jättesakta jämfört med mina skolkamrater så när de fick sticka ett mindre gosedjur så fick jag sitta med min provruta. Samma sak på högstadiet men då blev jag bara arg på läraren som snudd på hånade min stickning så jag tog med allt hem till mamma och hon + min granne satt en hel helg och tränade med mig, de förklarade det här med funktionen med stickornas olika tjocklek, garnets spänst m.m och då gick det upp ett ljus för mig - tänk om jag fått veta det tidigare?. När jag gjort klart mina lovikkavantar så fnös läraren och sa att "du har minsann gjort två högervantar" - jag använder dem än idag (14 år senare [oj, vad jag kände mig gammal!] och mig veterligen så har jag inte två högerhänder ) Lapptäcket jag sydde i 9:an som slutarbete fick jag lov att att ta hem och sy färdigt då det var ont om tid i slutet av terminen. En hel helg gick åt till att tråckla, sy, sprätta, sy om och fixa då mamma var petnoga så alla detaljer skulle bli bra då mitt slutbetyg hängde på det. Stolt som en tupp visade jag det för läraren och kommentaren var "det är för fint för att du skall ha gjort det". Visst - jag hade tagit hjälp av mamma som handledare och hon har sömnad som yrke men måste man tro det värsta om eleverna hela tiden? Jag ville prova sy på overlock i skolan men det ingick inte i lektionsplanen. Jag frågade om jag fick ta hem och smycka en av mina kreationer med en brodyr från mammas HQ Designer (var tvungen att göra brodyren innan plagget syddes helt klart) men sånt fick jag minsann syssla med på fritiden. Jag upplevde slöjden som en enda lång terror och jag hade noll självförtroende vad gäller sömnad i lång tid efteråt. Jag vågade inte ens fålla min gardiner - för läraren sa ju att allt jag gjorde var dåligt. Hade inte mamma stöttat och pushat på så hade jag aldrig vågat mig på sömnad igen. Minns när jag fick min första symaskin av mamma och pappa. Tittade på den som det var ett ufo och funderade på om de drev med mig? Nu har jag ett stort syrum i mitt hus där jag spenderar tid nästan varje kväll - och dagarna fördriver jag med att arbeta med maskinbrodyr.. Som livet kan te sig

2013-11-05, 16:04	#7
kirre2 Medlem sedan: jul 2010 Inlägg: 95	Jag gillade inte syslöjden nåt vidare heller. Nu älskar jag att sy,i alla fall när det blir ungefär som jag tänkt mig, men i syslöjden var det mest ett nödvändigt ont. Speciellt när vi inte fick välja själva vad vi skulle sy. Kommer ihåg när vi skulle sy ett barnförkläde eller vad man ska kalla det. Jag var fullständigt ointresserad av barn och barnkläder, så mitt förkläde blev snett och vint och jättefult. Sen satte fröken upp alla på väggen med namnlappar på. Usch vad jag skämdes! Fast lite kul var det i ärlighetens namn ibland, speciellt när man fick handla tyg och mönster i tygaffären med rekvisition!