Hur lärde ni er sy?

[Lavendel]

Jag tror att vi har ”tappat tråden” lite grand här. Lovar att jag inte ska skriva mer om detta sidoämne men:
Studieförbunden är väl jättebra på att kanalisera kunskaper och intressen inom alla möjliga områden. Och det är statliga anslag (bland annat) de jobbar med. Vill man starta en folkrörelse är det bättre att starta nerifrån och visa att det finns ett intresse.
Om det efter några år sedan finns en hel kader med jätteduktiga deltagare runt om i landet som vill förkovra sig blir ju de ett bra underlag för folkhögskolor, utbildningsinstitut och liknande. Och om intresset för hantverk öka kanske det börjar växa upp friskolor på grund- och gymnasienivå med denna specialinriktning. Men intresset måste nog finnas först.
Inte hade vi fått fotbollsgymnasier om inte fotboll varit en bred folkrörelse med många utövare på olika nivåer. Jag tror inte på statliga diktat uppifrån. Det är som visan säger ”Vill vi förändra nånting får vi göra det själva”.

[chery]

Som flera andra här så lärde jag mig av mamma. Hon var sömmerska och utbildade sig senare till körsnär. Det hela började när jag var sjuk och hade tråkigt. Då plockade mamma fram ett tyg och visade mig hur man sydde ett enkelt nattlinne. Det var mitt första plagg och jag minns känslan av att ha gjort det själv. Då var jag sju år gammal. Minns att jag tyckte slöjden var superkul. Det jag inte fick göra i slöjden gjorde jag hemma i stället. Gjorde ett uppehåll tills jag var ca 25 år för det kom en massa annat i vägen. Återupptog sömnaden när jag fick två kassar Burdatidningar från 60- och 70-talet av mamma som hon tänkte slänga. Då satte jag mig och läste igenom alla beskrivningar för att lära mig fickor, kragar och en massa annat som jag inte gjort tidigare.

[dreamer_malmo]

okay detta med utbildning var kanske en sidotrad, men kul att sa manga lärde sig som unga här, jag som försöker gamla lära...

[sotlugg]

Jag tror inte så mycket på att politikerna skulle satsa på textilt hantverk. Kom ihåg när de lade ner systugorna som förr fanns i Stockholm. Också de kurser jag gick med barnpassning. Allt skulle bort när hemmafrun försvann. Idag är nog tyvärr trenden att man satsar pengar på "manliga" intressen i dessa tider när extrem feminism verkar vara religion. Jag tror mer på att vi var och en får bedriva lobbyverksamhet för barn i vår närhet. De är så receptiva och tacksamma. Jag har flera flickbarnbarn som jag fått intresserade av sömnad, stickning och annat. Så fort de kommer hem till mig vill de kolla vad jag håller på med och ber att göra något under vägledning av mig. Jag minns själv när min farmor lärde mig sticka en angoramössa för länge sedan. Mina händer var svettiga men jag var lycklig över uppmärksamheten och hjälpen. Det skapade en relation. När hon hade dött tog jag hand om hennes oavslutade handarbeten och gjorde dem färdiga. Bl a en påskduk, som jag lägger på bordet varje år. Kanske är det ytterst hennes vägledning som gör att jag har detta intresse ännu idag 65 år senare.

[Cornellia]

Har lärt mig av min mamma, farmor och mormor.

Mamma sydde mycket kläder när jag var yngre, och jag har "alltid" sytt, hade en sån där liten plastmaskin när jag var riktigt liten, och när jag "växte ur" den så började jag låna mammas. Mamma lärde mig grunderna i klädsömnad, mest genom att prova på mig.

Min farmor lärde mig brodera, och lärde mig grunderna i tenntrådsbroderi. Min mormor lärde mig väva och sy lapptäcken.

Idag syr jag mest lapptäcken, tenntråd och balklänningar. Även om jag ska börja lära mig att sy barnkläder i vår. (trial and error).

[asynja]

Jag började sy egna byxor (pösiga 80-talsbrallor med skrikiga mönster) på syslöjden när jag var ca 13 år och sedan var jag fast! Envis som jag är, så är jag mest självlärd, men jag hade stöd av min farmor ibland och syfröken ibland när jag var yngre. Därefter har jag lärt mig av misstagen och förstört många meter tyg. Nu är jag 37 och försöker fortfarande lära mig nya saker och förstör fortfarande tyger, dock inte i lika stor omfattning... :-)

[ms_wiz]

Från mamma har jag fått med mig en enorm skatt av kunskap om sömnad, vävning, knyppling, stickning mm. Det var alltid självklart att mamma sydde alla sina egna kläder själv. Inte förrän nu när jag sitter och funderar gick det upp för mig att det förmodligen berodde på att hon var överviktig och att det inte fanns mulliga kläder i butikerna på sextiotalet.

Men jag kommer inte ihåg att hon någonsin har "lärt" mig? Förmodligen har jag lärt mig själv med trial-and-error. Och så är jag enormt kräsen och tycker de mesta kläderna i butikerna är fula.

Mina egna döttrar visar inte minsta intresse för textil. Men jag har fått en lärling; min 23-åriga svärson som precis har fått börja med att sy en kudde. Raksöm, sicksack, vända! Nu pratar han om att åka hem och hämta sin mammas symaskin. För hon syr ju ändå högst ett par gardiner vart femte år!

Kul att läsa om allas snirkliga vägar till sömnad

-anneli-