Dyslexi.

myrra · 2009-02-24, 14:52

Tro på framtiden

Jag är andra generationen som hade problem med att läsa och stava.
Min mamma hade samma problem men hon lyckades bli hushåls o textillärare.
Tog sin examen 1930-talet.
Jag har fixade en högskoleexamen på senare dar. Två av mina barn
fick samma problem, den ena är mark och anläggare, tjänstgör för närvarande som KOFOR soldat internationellt. Min dotter har vid 30 års-ålder börjat läsa på högskolan till förskolärare. Hon har fått många
hjälpmedel, skrivprogram till datorn, inlästa böcker, hjälp med anteckningar - via högskolan.

Det är ingen dans på rosor - du som förälder får lägga ner tid - tror på framtiden, tro på din son - ni kommer att fixa det.

Det finns hjälp, skolan ska tillsammans med er göra en handlingsplan.
Hör gärna av dig om jag kan var till stöd
Hälsningar Myrra

Alvan · 2009-02-24, 16:04

Envishet och en hel del jävlaannama så kommer man långt.

Har en mildare grad av dyxlesi (min mamma har högre grad) och nummera märks det i princip bara när jag är trött och när jag ska skriva på engelska.

Fick faktiskt lite hjälp under lågstadiet och bl a så fick jag läsa upp och ner vilket jag tyckte hjälpte. Sen läste jag massor av en och samma sorts böker, typ Kitty och Vi fem, vilket jag också tror hjälpte mig.

Under gymnasiet så gick inte svenska så himla bra och jag hade först en väldigt oförstående lärare. Sen blev jag p g a sjukdom tvungen att gå om ett år och det var riktigt bra. Dels så hjälpte pausen från skolan dels så fick jag en ny svensklärare som förstod att jag hade dyxlesi.

Kan numera skriva MFA på visitkorten (Master of Fine Art)

. Högskolan gick förvånadsvärt smidigt, men tillägas kan ju att jag gick en kreativ utbildning så det var ju inte samma typ av råläsning som på vissa andra högskolor, mer fokus på kreativitet och problemlösning. Fast viss var det mycket läsa och skriva även där och det gick bra.

När jag idag ska ta till mig svårare texter med massa nya konstiga ord som ser lika ut så brukar jag först läsa igenom en gång, ta en paus och läsa en gång till och ibland även lite högt för mig själv då går det mesta.

Så helt klart finns det hopp, och jag tror han mycket väl kan bli snickare!

Evalen · 2009-02-24, 16:35

Tänk va härligt det är att jag får så mycket stöd av er alla.
Tack så mycket ni alla som bryr er och vill hjälpa!!!!

Ämnesverktyg	Sök i detta ämne
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan	Sök i detta ämne: Avancerad sökning
Visningsalternativ	Betygsätt det här ämnet
Växla till linjär visning Hybrid-visning Växla till trådad visning	Betygsätt det här ämnet:

2009-02-24, 14:52	#1
myrra Medlem sedan: okt 2005 Inlägg: 4	Tro på framtiden Jag är andra generationen som hade problem med att läsa och stava. Min mamma hade samma problem men hon lyckades bli hushåls o textillärare. Tog sin examen 1930-talet. Jag har fixade en högskoleexamen på senare dar. Två av mina barn fick samma problem, den ena är mark och anläggare, tjänstgör för närvarande som KOFOR soldat internationellt. Min dotter har vid 30 års-ålder börjat läsa på högskolan till förskolärare. Hon har fått många hjälpmedel, skrivprogram till datorn, inlästa böcker, hjälp med anteckningar - via högskolan. Det är ingen dans på rosor - du som förälder får lägga ner tid - tror på framtiden, tro på din son - ni kommer att fixa det. Det finns hjälp, skolan ska tillsammans med er göra en handlingsplan. Hör gärna av dig om jag kan var till stöd Hälsningar Myrra

2009-02-24, 16:04	#2
Alvan Medlem sedan: nov 2004 Inlägg: 4 168	Envishet och en hel del jävlaannama så kommer man långt. Har en mildare grad av dyxlesi (min mamma har högre grad) och nummera märks det i princip bara när jag är trött och när jag ska skriva på engelska. Fick faktiskt lite hjälp under lågstadiet och bl a så fick jag läsa upp och ner vilket jag tyckte hjälpte. Sen läste jag massor av en och samma sorts böker, typ Kitty och Vi fem, vilket jag också tror hjälpte mig. Under gymnasiet så gick inte svenska så himla bra och jag hade först en väldigt oförstående lärare. Sen blev jag p g a sjukdom tvungen att gå om ett år och det var riktigt bra. Dels så hjälpte pausen från skolan dels så fick jag en ny svensklärare som förstod att jag hade dyxlesi. Kan numera skriva MFA på visitkorten (Master of Fine Art) . Högskolan gick förvånadsvärt smidigt, men tillägas kan ju att jag gick en kreativ utbildning så det var ju inte samma typ av råläsning som på vissa andra högskolor, mer fokus på kreativitet och problemlösning. Fast viss var det mycket läsa och skriva även där och det gick bra. När jag idag ska ta till mig svårare texter med massa nya konstiga ord som ser lika ut så brukar jag först läsa igenom en gång, ta en paus och läsa en gång till och ibland även lite högt för mig själv då går det mesta. Så helt klart finns det hopp, och jag tror han mycket väl kan bli snickare!

2009-02-24, 16:35	#3
Evalen Medlem sedan: sep 2006 Inlägg: 469	Tänk va härligt det är att jag får så mycket stöd av er alla. Tack så mycket ni alla som bryr er och vill hjälpa!!!!