Dyslexi.

[sandviken]

Dyslexi är inte något enhetligt, det visar sig på olika sätt hos olika personer och har olika orsaker. Man kan väl säga att det är ett samlingsbegrepp för en hel massa olika problem som rör att använda skriftspråk.
Vissa typer sägs bero på omognad i någon del av hjärnan och växer bort medan andra har man kvar och slåss med hela livet. Tuvärr finns ingen enkel patentmedicin för det, typ en blå linjal - om man har uteslutit rent fysiska problem som att man inte ser tydligt o.s.v. är det bara att KÄMPA, KÄMPA, KÄMPA som gäller, att hitta metoder att gå runt problemen.

Dyslexi visar sig på olika sätt.
1 Det folk har lättast att förstå/överse med är att man stavar fel. Visserligen blir man ofta klassad som halvidiot när man stavar fel men folk kan förstå det. Det bli mycket jobbigt för självförtroendet, man behöver gärna någon när man är ung som hjälper en att inte deppa ihop. Rättstavningsprogram på datorn är bra, men man blir rätt lat av att använda dem eftersom man inte behöver komma ihåg stavningen, bara välja i listan. De fungerar dock bara om man stavar fel på rätt sätt, d.v.s. man måste hålla sig till de stavningsregler som finns, annars får man inte rätt ord som förslag att ändra till. Att lära sig alla rättstavningsregler man kan hitta underlättar, alla de där gamla reglerna som inte lärs ut i skolorna så ofta. Att man bara dubbeltecknar efter betonad stavelse o.dyl. Svenska rättstavningsregler är ganska lätta att hitta, det är mycket svårare att hitta för andra språk.

2 Det är vanligt att man läser fel. Detta innebär att man kan få ut helt annat innehåll i en text än vad det står där igentligen. Detta är ett mycket större problem som man måste hitta på egna lösningar för. Jag brukar läsa viktiga texter 3 gånger, lyckas jag få ut samma innehåll alla tre gångerna är det ganska sannorlikt att det blev rätt. Högläsning i skolan var en mardröm för mig - och som roliga timmen för mina klasskamrater. Men man behöver inte läsa högt, man kan återberätta texten som står där i stället. Denna del av dyslexi har omgivningen väldigt liten förståelse för.

3 Sen brukar man få lite andra fenomen med på köpet. Ha svårt att skilja på imorgon och igår, svårt att minnas platser, siffror, ansikten, bilder. Att det tar lång tid att läsa. Att man vänder på siffror och bokstäver, upp och ned eller spegelvänt. Dåligt självtroende.

4 Personer med dyslexi lär sig ofta kämpa på ett bra sätt. Skaffar sig en bra studieteknik. Kan ofta arbeta både med höger och vänster hand, upp och ned och spegelvänt också om det behövs. Är kreativa och tänker mer flexibelt än andra. Brukar anpassa sig till nya sittuationer och se nya möjligheter. Är inte alls lika beroende av att allt skall gå i samma hjulspår varje dag, snarare trivs de bäst om det saknas hjulspår. Det finns en teori om att personligheten Dyslexi har utvecklats genom årtusendena för att det behövs någon som kan ta itu med livet även efter t.ex. en naturkatastrof, i lägen där allt plötsigt ser annorlunda ut. Att Dyslexipersoner har en personlighet som behövdes för att få männskligheten att komma dit den är idag. Att vi sedan fick problem med bokstäver spelar kanske inte så stor roll.

5 Din son kan göra precis vad han vill, Dyslexin hindrar inte. Dyslexi påverkar inte hur smart man är, det finns många extremt begåvade peroner som har dyslexi. Det kanske tar lite längre tid bara och han måste kanske hitta en annan väg ibland. Det finns påfallande många kännda personer med dyslexi, Einstein, Kamprad som grunadade IKEA och Kungen bara för att nämna några.

Oturligt nog ställer inte skolorna upp med speciellt mycket stöd. Klarar man G i betyg får man idag så gott som inget stöd alls. När jag gick i skolan fick vi hur mycket stödundervisning som helst bara man hade ett intyg oavsett betyg, det är synd att det inte är så längre. Läser man på högskola eller universitet kan man ansöka om att få förlängd tid på tentor i alla fall.

Rysligt långt svar men det finns så mycket att säga i detta ämne och det är så bedrövligt om en ung person känner det som en dödsdom att ha problem med att läsa och skriva. Man kommer runt det och med tiden kommer man på knep och märkligt nog det finns fördelar också! Det är bra om du sätter dig in vilka problem din son har, lite stöd och försåelse kan göra mycket.

Dyslexi är ett mycket vanligt problem men det pratas inte så mycket om det.

[sandviken]

Glömde en sak som gör mig så arg.
Varför utreder man dyslexi när man är 15!!!!

Problemen har man redan när man börjar lära sig bokstäver, runt 5 årsåldern. Sen låter man barnet själv stångas med problemen i 10 år helt utan stöd innan man gör en diagnos och eventuellt erbjuder hjälp. Är det riktigt mänskligt. Då har man redan gått in i väggen, gråtit på nätterna och förbannat allt och alla. Varit säker på att man är lika dum som omgivningen säger. Dessutom är det då redan försent att ta till endel trix och knep.

[Gaestis]

Min dotter blev 17 år gammal utredd och diagnostiserad med dyslexi, att den inte upptäcktes tidigare var att hon lyckade lära sig ändå tack vare att hon sjunger och har en enastående förmåga att lära sig genom att höra in kunskapen.

Hon fick via sin barnförsäkring (Folksam) 7500 kr till en laptop (bärbar dator) samt att barn och ungdomsnämnden i vår kommun står för särskilda program som behöver användas.

Gördis

[Evalen]

Tack alla för all denna info!!! Hans svårigheter är främst stavningen. Matten är åxå otroligt svår. Det är väl främst det som gör mig orolig om han ska bli snickare. Men det finns säkert hjälpmedel för det åxå.Han har bra läsförståelse men det kan gå för fort och då blir det ju fel. När Henric var 2 så blev han allvarligt sjuk och höll på att lämna. Då slutade han att prata. Sen var det språkförskola och vi använde tecken som stöd till pratet. Jag vet inte om detta kan ha inverkat. Sen har han haft sån otur med lärare. En ny lärare - detta ska vi ta itu med jajamensan.
Hoppsan den läraren blev gravid och genast en ny med energi. Jaha då skulle det bli omorganisationer i skolan och ny lärare.
Nånstans på vägen tog min ork slut. Inte riktigt lik mig, jag tillhör dom som kan kämpa som en tok för nåt jag tror på.
Nu i åttonde klass har han en mentor som är guld. Jag har hotat rektorn med att spika fast mig på skolgården om det ska flyttas om i lärarkåren igen.
Han är otroligt duktig på att skriva berättelser. Å det är nåt som jag verkligen uppmuntrar.Han håller just nu på med en deckare så jag ska verkligen kolla upp det där med ev bidrag till egen dator, så han slipper slåss med lillebror varje gång det ska skrivas.
Alla era synpunkter och inlägg är mycket välkommna och jag tackar för allt ert stöd.

[Delfintua]

Låter som sonen har en talang att uppmuntra. Att skriva! Så behöver man inte så mycket matte för att snickra. Man kan ju bli konstnär inom snickeri och tälja saker. Det finns nog hopp i slutändan.

[myrra]

Tro på framtiden

Jag är andra generationen som hade problem med att läsa och stava.
Min mamma hade samma problem men hon lyckades bli hushåls o textillärare.
Tog sin examen 1930-talet.
Jag har fixade en högskoleexamen på senare dar. Två av mina barn
fick samma problem, den ena är mark och anläggare, tjänstgör för närvarande som KOFOR soldat internationellt. Min dotter har vid 30 års-ålder börjat läsa på högskolan till förskolärare. Hon har fått många
hjälpmedel, skrivprogram till datorn, inlästa böcker, hjälp med anteckningar - via högskolan.

Det är ingen dans på rosor - du som förälder får lägga ner tid - tror på framtiden, tro på din son - ni kommer att fixa det.

Det finns hjälp, skolan ska tillsammans med er göra en handlingsplan.
Hör gärna av dig om jag kan var till stöd
Hälsningar Myrra

[Alvan]

Envishet och en hel del jävlaannama så kommer man långt.

Har en mildare grad av dyxlesi (min mamma har högre grad) och nummera märks det i princip bara när jag är trött och när jag ska skriva på engelska.

Fick faktiskt lite hjälp under lågstadiet och bl a så fick jag läsa upp och ner vilket jag tyckte hjälpte. Sen läste jag massor av en och samma sorts böker, typ Kitty och Vi fem, vilket jag också tror hjälpte mig.

Under gymnasiet så gick inte svenska så himla bra och jag hade först en väldigt oförstående lärare. Sen blev jag p g a sjukdom tvungen att gå om ett år och det var riktigt bra. Dels så hjälpte pausen från skolan dels så fick jag en ny svensklärare som förstod att jag hade dyxlesi.

Kan numera skriva MFA på visitkorten (Master of Fine Art) . Högskolan gick förvånadsvärt smidigt, men tillägas kan ju att jag gick en kreativ utbildning så det var ju inte samma typ av råläsning som på vissa andra högskolor, mer fokus på kreativitet och problemlösning. Fast viss var det mycket läsa och skriva även där och det gick bra.

När jag idag ska ta till mig svårare texter med massa nya konstiga ord som ser lika ut så brukar jag först läsa igenom en gång, ta en paus och läsa en gång till och ibland även lite högt för mig själv då går det mesta.

Så helt klart finns det hopp, och jag tror han mycket väl kan bli snickare!

[JorjanKlykan1973]

Den gör att man inte ser mer än ett eller ett par ord i taget och detta kan göra att det blir lättare att koncentrera sig på texten och läsningen.Alltså mindre som stör. Om det är lösningen för din son eller inte, vet inte jag, men jag har haft elever som känt sig hjälpta av detta.

[120404]

Jag är också drabbad, hade ett hälvete i 1-7 klass. men sen så har jag klart mig bättre till och med läst på högskola utan problem. Men vist blir det fel i stavningen ofta och jag läser en del men ibland förstår jag inte vad där står gäller särdkilt annonser. Men det går att leva med. Har 2 pojkar och en av dom är också ordblind.
//WOWA

[Ploppan]

Evalen skrev:

[...] Han är otroligt duktig på att skriva berättelser. Å det är nåt som jag verkligen uppmuntrar. [...]

Åååå, jag bara måste säga hur varm jag blev i hjärtat när jag läste andra meningen här ovanför. Jag vet inget om dyslexi (såvida det inte är det som är mitt problem med huvudräkning och att hålla siffror i minnet) men just det du skriver...att du uppmuntrar!
Kan inte tänka mig något bättre stöd för din son än att just du som förälder uppmuntrar och tror på honom, fokuserar och berömmer honom för det han är bra på.

Jag kan bara tänka mig att det är lätt att fixera sig vid problemen och ibland glömma bort det som man är bra på och nära det någon har fallenhet för. När vi människor tvivlar på oss själva och självförtroendet sjunker brukar vi behöva höra från andra att vi är duktiga.
På något sätt kommer ni att klara det här alldeles utmärkt tillsammans!

[sandviken]

Underbart att höra att det finns komuner som ger eleverna hjälp och stöd!

[Evalen]

Ploppan: Det kanske är min dröm om att bli journalist som gör att jag är så glad över att han skriver... jag brukar säga till honom att om det skiter sig med snickeriet, så kanske han kan bli författare.