Lätt förtjänta pengar

[Delfintua]

Ja nog sover man bäst med ett gott samvete. En gång hittade jag en hel handväska med pengar som ägaren fick tillbaka. Vet inte hur många hundra tusen det var men han var överlycklig att få den igen. Jag avböjde hittelön

Hoppas att den dag jag tappar min plånbok att någon ärlig hittar den.

[Engla]

Precis.

Som barn lämnade jag igen en klocka jag hittade. Cyklade upp med den på polisstationen... Detta i sig var ett stort äventyr för oss "bybarn" som denna dag cyklat in till storstan, ca 1 mil... Ägaren hämtade klockan, och lämnade inte ens ett tack. Sniket, och skamligt av en vuxen människa.
Tänk vad ett tack en sådan gång kostar lite, men betyder mycket!
Jag lär mina barn att vara ärliga och att säga tack, men oftast är det vuxna som är dåliga på den saken.

[ankan]

Jag hade en liknande upplevelse som barn.

Jag var med min kompis och hennes mamma på posten. Medan vi väntade såg jag något som såg ut som ett ihopknölat guldfärgat kolapapper. Jag gick närmare och såg att det var en "guldklocka", en sådan där liten med guldlänk. Guldhalten vet jag ingenting om.

Jag visade den för kompisens mamma som sa att vi skulle lämna den till postkassörskan. Vi gjorde så och jag fick lämna namn och telefonnummer.

När jag kom hem berättade jag för mamma som sa att jag nog skulle få hittelön och att om den inte hämtats så skulle jag få den. (jag vet att mamma önskade sig en sådan klocka)

Efter en tid (minns inte hur länge) gick mamma och jag till posten och frågade om klockan hämtats.

Ingen på posten visste något om någon klocka!! De sa att de lämnade allt hittegods till polisen. Hos polisen visste de ingenting om någon klocka upphittad på posten av en liten flicka.

Vad skall man tro? Postkassörskan eller kompisens mamma?

[WiKa]

Ja ibland så är otack världens lön.

Hehehe, en gång "hittade" min man och jag en schäferhund!

En sen kväll på hösten ser vi hur en schäfer springer fritt inne i centrala stan, hur han lyckade undvika att bli påkörd är för mig en gåta. Snabbt som tanken tjojar jag till Magnus att stanna bilen, hugger tag i våran hunds koppel och ner med näven i fickan efter lite hundgodis.

Jag hinner upp hunden som är helt slutkörd, och får snabbt på kopplet.
Sedan står vi där och kikar lite på varandra. Min man och jag inser helt plötsligt att vi nog har ett litet problem. Vart ska vi ta vägen med den här hunden? I våran bil sitter ju redan våran schäferhane och efter en snabb koll, ser vi att även detta är en hane.

Djursjukhuset har stängt för länge sedan, så vi slår en liten signal till polisen. Jodå dom kan visst ta hand om hunden, och när vi förklarat att vi tyvärr inte själva kan köra dit den, erbjuder de sig flott att hämta honom. Suck vilken lättnad!

Nästa morgon ringer vi för att kolla om hundens ägare hade hämtat honom. Jadå han var avhämtad och mådde jättebra. Nu harklar sig polisen lite förläget och säger lite ursäktande, att han sa inte ens tack. Nå jag är glad ändå, för hunden fick ju komma hem igen.

Katarina

[Engla]

Ja fy vilka människor det finns, och speciellt då det är ett barn som hittat och återlämnat en sak. Jag skulle aldrig ha mage att inte åtgälda det på nåt sätt, oavsett VEM som hittat det jag tappat.

Vi hittade en gråhund en gång, appropå hund. Som tack fick vi en massa älgkött. Ägaren var överlycklig. Det var hans bästa jakthund, och den var dessutom champion gånger flera, och säkert värt en massa pengar... Vi hittade hunden på E4:an strax innan Kalix. Den var helt utmattad efter en hel dags jakt, och satt där vid vägkanten i mörkret. Jag bad min sambo bromsa, och sprang ut till den. Öppnade bakluckan på bilen, och hunden hoppade snabbare än blixten, in i bilen och värmen.
Vi for upp till polisstationen, men där hade de bara porttelefon, där en snorkig kvinna i Luleå svarade, och sa att de kan minsann inte ta mot nån hund och la på...
Då for vi till veterinärstationen, som hade jouröppet, och tänkte ifall hunden hade cipp, så de kunde spåra ägaren... Den var däremot öronmärkt, och de skulle ringa ifall ägaren hörde av sig.
Vi åkte så hem, gav hunden lite korv =) och vatten, och det tog mindre än 30 min så kom ägaren.

Lyckligt slut. Vågar inte ens tänka på vad som hade kunnat hända om vi lämnat den där på vägen, långt hemifrån och med en massa trafik. Och djurvän som jag är, skulle jag aldrig kunna lämna ett djur sådär, om jag också hade fått bära den hem.

Ha en fin dag gott folk!

Kram/Ewa