En positiv sömnadshistoria

lillalvan · 2008-10-29, 07:04

Hej alla glada syvänner. Kul att läsa lite om er historia. Själv började jag sy mina kläder när jag var 12 år. Min mamma sydde, så då ville jag också. Sedan var jag fast. Fick mitt första barn 1975. Samtidigt fick jag min första Husqvarna av min mamma. Oj vad jag sydde kläder till honom. Kul var det. När barnen blev lite större och jag var tvungen ut i arbetslivet blev det inte så mycket syénde. Träffade min man 1995. hans dotter hade Barbie-dockor. men inga kläder. Så då kom maskinen fram. Sydde många kläder till hennes docka. Barnbarn på gång. Då kom jag igång riktigt igen. Så himla roligt att sy barnkläder igen. Idag finns ju så mycket fint att göra. Fick även tillbaka intresset att sy till mig själv. Nu går maskinerna varma. Många som vill ha barnkläder. Men för att det inte skall bli enformigt har jag också börjat brodera med pärlor. Det är ju bara så enormt roligt.Visst, mycket jobb. men avkopplande.
Symaskinen inspirerar mig att hitta nya modeller som ingen annan har. Det är roligt. Mitt barnbarn som nu är snart 4 år, har förstått att han får kläder som ingen annan har. " Bara min" säger han på dagis. Det ger en mer skaparglädje må ni tro.
Så jag fortsätter att sy. Hälsning Jenny

Safia · 2008-10-29, 10:48

Så trevliga historier

Jag virkar mest och har hållit på med det ganska länge. Det går lite i perioder och ibland virkar jag mer och ibland mindre. Nu har jag även blivit väldigt inspirerad att sy och fått en massa nya idéer sedan jag blev medlem här.

Delfintua · 2008-10-29, 11:10

Vad skoj att få lite bakgrund och historia.

Själv började jag sticka vid 4 års ålder. Låter kanske konstigt att börja så tidigt. Men jag minns att jag fick tändstickor som verktyg (vanliga stickor var för vassa) och mamma och jag satt i köket vid vedspisen och stickade. Kan knappt fatta själv att jag stickade redan då. Inget avancerat bara rakt upp och maskor tappade jag men stickade gjorde jag

Gidget · 2008-10-29, 12:49

Vad roligt att läsa alla historier om vår hobby. För mig var det tvärtom. Min mamma var sömmerska och när jag var barn så var det inte så roligt med syslöjd heller. Man fick inte sy något roligt och allt var så petigt, tråckla och kasta för hand m.m. Hemma var det lika petigt och noga för man måste ju lära sig från grunden på rätt sätt. Nu vet jag ju bättre och har haft mycket glädje av petigheten.
När jag väntade mitt första barn arbetade jag med ekonomin på dåvarande HS Josephsson och de sålde tyger till alla boutiqer. Vi som var anställda fick köpa "förra" säsongens tyger till halva inköpspriset så man måste ju bara börja sy. Tänk själv att en klänning som i slutet på 60-talet kunde kosta ca 300 kr i affären kunde vi handla tyget till för ca 10:-/m ni som kan får gärna räkna om det till dagens kronvärde.
Jag blev hemmafru och dagmamma och sydde massor med barnkläder, senare började mina tjejer dansa och då blev det danskläder till både dem och deras kamrater/konkurrenter.
Jag hade en faster som hade svårt att hitta kläder som passade så jag började sy lite till henne och som betalning köpte hon min trogna symaskin, en singer som jag fortfarande använder.
När mina döttrar blivit tonåringar började jag arbeta mer än heltid och sömnaden fick vila mer eller mindre. Sedan 2001 är jag hemma igen på heltid och syr nästan på heltid. Det är min terapi och hobby, mina symaskiner som numera är 4 st, är mina arbetskamrater.
Jag hittade sysidan av en slump för drygt 3 år sedan och har genom den lärt mig mycket, fått många vänner och mycket inspiration och idéer. Ni har gett mig lite mer råg i ryggen och jag vågar testa och göra mer och om jag blir osäker på något inom sömnad så vet jag att man alltid kan fråga här och oftast får svar.
Jag tycker också det är roligt att det är en sådan spridning i åldrarna här, det gör att man hänger med lite mer till barnbarnens glädje.
Det enda negativa jag kan komma på när det gäller sysidan är att man ofta blir smittad av någon virus, t.ex. att sy väskor och swappa.
Nu skriker mina arbetskamrater på mig och vill att jag börja arbeta igen. Ha en bra dag så ses vi kanske på fikarasten igen.

Ämnesverktyg	Sök i detta ämne
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan	Sök i detta ämne: Avancerad sökning
Visningsalternativ	Betygsätt det här ämnet
Växla till linjär visning Hybrid-visning Växla till trådad visning	Betygsätt det här ämnet:

2008-10-29, 07:04	#1
lillalvan Medlem sedan: okt 2005 Inlägg: 74	Hej alla glada syvänner. Kul att läsa lite om er historia. Själv började jag sy mina kläder när jag var 12 år. Min mamma sydde, så då ville jag också. Sedan var jag fast. Fick mitt första barn 1975. Samtidigt fick jag min första Husqvarna av min mamma. Oj vad jag sydde kläder till honom. Kul var det. När barnen blev lite större och jag var tvungen ut i arbetslivet blev det inte så mycket syénde. Träffade min man 1995. hans dotter hade Barbie-dockor. men inga kläder. Så då kom maskinen fram. Sydde många kläder till hennes docka. Barnbarn på gång. Då kom jag igång riktigt igen. Så himla roligt att sy barnkläder igen. Idag finns ju så mycket fint att göra. Fick även tillbaka intresset att sy till mig själv. Nu går maskinerna varma. Många som vill ha barnkläder. Men för att det inte skall bli enformigt har jag också börjat brodera med pärlor. Det är ju bara så enormt roligt.Visst, mycket jobb. men avkopplande. Symaskinen inspirerar mig att hitta nya modeller som ingen annan har. Det är roligt. Mitt barnbarn som nu är snart 4 år, har förstått att han får kläder som ingen annan har. " Bara min" säger han på dagis. Det ger en mer skaparglädje må ni tro. Så jag fortsätter att sy. Hälsning Jenny

2008-10-29, 10:48	#2
Safia Medlem sedan: jul 2008 Inlägg: 109	Så trevliga historier Jag virkar mest och har hållit på med det ganska länge. Det går lite i perioder och ibland virkar jag mer och ibland mindre. Nu har jag även blivit väldigt inspirerad att sy och fått en massa nya idéer sedan jag blev medlem här.

2008-10-29, 11:10	#3
Delfintua Medlem sedan: feb 2006 Inlägg: 3 987	Vad skoj att få lite bakgrund och historia. Själv började jag sticka vid 4 års ålder. Låter kanske konstigt att börja så tidigt. Men jag minns att jag fick tändstickor som verktyg (vanliga stickor var för vassa) och mamma och jag satt i köket vid vedspisen och stickade. Kan knappt fatta själv att jag stickade redan då. Inget avancerat bara rakt upp och maskor tappade jag men stickade gjorde jag

2008-10-29, 12:49	#4
Gidget Medlem sedan: jul 2005 Inlägg: 718	Vad roligt att läsa alla historier om vår hobby. För mig var det tvärtom. Min mamma var sömmerska och när jag var barn så var det inte så roligt med syslöjd heller. Man fick inte sy något roligt och allt var så petigt, tråckla och kasta för hand m.m. Hemma var det lika petigt och noga för man måste ju lära sig från grunden på rätt sätt. Nu vet jag ju bättre och har haft mycket glädje av petigheten. När jag väntade mitt första barn arbetade jag med ekonomin på dåvarande HS Josephsson och de sålde tyger till alla boutiqer. Vi som var anställda fick köpa "förra" säsongens tyger till halva inköpspriset så man måste ju bara börja sy. Tänk själv att en klänning som i slutet på 60-talet kunde kosta ca 300 kr i affären kunde vi handla tyget till för ca 10:-/m ni som kan får gärna räkna om det till dagens kronvärde. Jag blev hemmafru och dagmamma och sydde massor med barnkläder, senare började mina tjejer dansa och då blev det danskläder till både dem och deras kamrater/konkurrenter. Jag hade en faster som hade svårt att hitta kläder som passade så jag började sy lite till henne och som betalning köpte hon min trogna symaskin, en singer som jag fortfarande använder. När mina döttrar blivit tonåringar började jag arbeta mer än heltid och sömnaden fick vila mer eller mindre. Sedan 2001 är jag hemma igen på heltid och syr nästan på heltid. Det är min terapi och hobby, mina symaskiner som numera är 4 st, är mina arbetskamrater. Jag hittade sysidan av en slump för drygt 3 år sedan och har genom den lärt mig mycket, fått många vänner och mycket inspiration och idéer. Ni har gett mig lite mer råg i ryggen och jag vågar testa och göra mer och om jag blir osäker på något inom sömnad så vet jag att man alltid kan fråga här och oftast får svar. Jag tycker också det är roligt att det är en sådan spridning i åldrarna här, det gör att man hänger med lite mer till barnbarnens glädje. Det enda negativa jag kan komma på när det gäller sysidan är att man ofta blir smittad av någon virus, t.ex. att sy väskor och swappa. Nu skriker mina arbetskamrater på mig och vill att jag börja arbeta igen. Ha en bra dag så ses vi kanske på fikarasten igen.