Nyheter Artiklar Bloggar Forum Bilder Annonser Recensioner Länkar Kalender Medlemmar Din sida Om... 
Bevakningar   Inställningar   Sök i forum   Forumregler

Gå tillbaka   Sysidans forum > Övriga forum > Fritt Forum
Registrera Dagens inlägg Markera forum som lästa

 
 
Ämnesverktyg Sök i detta ämne Betygsätt ämne Visningsalternativ
Prev Föregående inlägg   Nästa inlägg Next
Gammal 2007-12-08, 11:21   #1
avslutad141023 avslutad141023 är inte uppkopplad
 
Medlem sedan: feb 2007
Inlägg: 1 114
överbevisad!!

ibland retar jag mej påatt folk klappar mej på huvudet o ler lite sådär överlägste när jag säger att jag maskinbroderar..
En del i min närmaste omkrets brukar ju dra en suck av lättnad, typ svärmor tycker att det e ganska skönt o slippa besöka mej på sjukhus efter en vurpa på häst brukar hon säga.

min snälla gubbe brukar tillgivet säga att han vet ju om att jag har det bra hemma o att jag e lugn framför min brodyrmaskin. undrar vad han menar med det..

I dag hade jag tänkt sätta maskinerna i arbete med lite grytlappar mm, men först skulle jag bara rasta mitt lilla vilddjur lotuz. för tommy är ganska sjuk o behövdevila, dotterns pojkvän, tycker att hon är aningens intensiv, mm

så jag bestämde mej för att åka ut o rasta det lilla odjuret.

oj lilla haningeär fullt av köpgalna boende, man ur huse har de gått, det var nästan omöjligt att komma över vägen så jag o Lotuz får en super ide o tar en bakväg, plötsligt kommer en stor hund springande lös, självklart ingen ägare i antågande, jag klara av min lydiga hund men en till blir svårt att fixa på hjul, kastar mej in på en lite skogskants väg, bred o väl grusad o fin o undkommer besten, vad jag inte ser är att den fina grusvägen förvandlats till lera, jag åker på i godan ro, för att helt plötsligt börja kana neråt snabbt och slutligen vältamed rullstolen, tack o lov för vrålstarka kampklada lotuz, knyter fast min halsduk i rulen o hon kampar sliter upp matte på rätt köl.

oj, vägen frammåt lutar neråt, ledig o har blivit skogs väg, väna är det en lerig uppförsbacke, jag har inget val än att försöka ta mej nerför. sent om sider är vi nere för backen, o ska över ett mindredike, i diket är det så mycket vatten att motorn lägger av, stackars Lotuz får släpa hela rulle med mate framåt i mycket kuperad teräng tills mi hasar ner i ännu ett dike men vid vägkanten, där välter jag ju igen!!

ringer sjuka gubben som kommer o snabbt konsaere att rullstolen går inte att rubba..

ambulans, polis och slutligen brandkår är på plats.hela vägen blir avstängd mitt i julrushen,

det är inte så lätt att få upp mej ur vattendiket det tar tid.

brandmänn o sjukvårds personal försöker hålla mej på gott humör o småpratar lite, de är grymt imponerade av min duktiga hund som endast är 17 månader. så säger den ena lite försiktigt, vore det inte bättre om du lixom var hemma o broderade eller något sådant istället i din situation, Gubben sa inget men när vi kom hem så sa han något om vilken fantastiskt fin brodyr maskin jag har att tänk så många som inte har en sådan..

Så nu ligger jag här nedbäddad o myser i sängen, äter macdonalds mat o blir ompysslad,, Lotuz fick en stor aldeles egen onsala korv som bragd medalj

i morgon ska jag nog BRODERA!!!
avslutad141023 är inte uppkopplad   Svara med citat
 


Regler för att posta
Du får inte posta nya ämnen
Du får inte posta svar
Du får inte posta bifogade filer
Du får inte redigera dina inlägg

BB-kod är
Smilies är
[IMG]-kod är av
HTML-kod är av



Alla tider är GMT +1. Klockan är nu 17:39.


Powered by vBulletin® Version 3.8.8
Copyright ©2000 - 2024, Jelsoft Enterprises Ltd.
Sysidan.se är byggd med CommunityLib från Mainloop Personuppgiftspolicy
Annons