Självförvållat

[xyzavslutat]

Ja, dom allra flesta av oss har nog våra barndomsproblem att brottas med!

En släkting till mig fick lära sig att han måste "vara snäll, så tycker mamma om dig". Det har resulterat i att han gått genom hela livet med ett leende på läpparna, inte sprunget ur hjärtat, men väl ur hans barndom. Alla vill vi ju gärna vara omtyckta och för att min släkting skulle förvissa sig om att bli omtyckt har han genom att se glad ut försökt att visa hur snäll han var... Ett livslångt lidande egentligen, mycket tragiskt, att inte få vara som man är och våga visa sina känslor.

Nu finns det ingen anledning att bråka med sina föräldrar om hur det var, trots allt gjorde dom så gott dom kunde. Däremot finns det all anledning att våga se hur det var för att som vuxen kunna räta ut allt som var fel.

Ingen är väl perfekt, idag när mina barn är vuxna sedan länge så kan jag komma på saker jag gjort/sagt som jag inte borde och även saker jag inte gjort/sagt som jag borde. Det känns i "mammahjärtat" även om det dock aldrig har varit fråga om misshandel, hot eller andra grova saker.