Vad ska det bli av mig?

Cassy · 2006-02-22, 14:34

Har läst inläggen och funderar på mötet du ska på med FK m fl. Har egen erfarenhet av liknande.
Ett problem med högutbildade, duktiga kvinnor, måna om sitt yttre, är att utbrändheten INTE SYNS PÅ UTSIDAN.
Det inre kaoset, gråtmildheten, depressionen, orkeslösheten, handlingsförlamningen, knäckta självförtroendet etc kanske går att kamouflera en stund när man är "bland folk".
När man är en "duktig flicka" vill man inte visa sig nervös, gråta och prata osammanhängande och inte veta vad man vill eller vad man klarar av.
Kanske är det ändå det som FK m fl behöver få bevittna för att de ska se hur du egentligen mår?

Det är svårt när man samtidigt vill vara sitt gamla starka jag och slåss mot det "sjuka samhällssystemet".

Försök i stället att sätta dina egna behov främst: Vad behöver jag? Vad vore bra för mig nu när jag mår så här?
Kanske behöver du vara långtidssjukskriven och gå i terapi via Vuxenpsykiatrin? Första steget kanske är medicinsk rehabilitering?
Prata igenom din situation med din nya läkare så snart som möjligt.
(Min erfarenhet är att företagsläkare ser mest till arbetsgivarens intressen.)

Ämnesverktyg	Sök i detta ämne
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan	Sök i detta ämne: Avancerad sökning
Visningsalternativ	Betygsätt det här ämnet
Växla till linjär visning Växla till hybrid-visning Trådad visning	Betygsätt det här ämnet:

2006-02-22, 14:34	#16
Cassy Medlem sedan: dec 2005 Inlägg: 139	Har läst inläggen och funderar på mötet du ska på med FK m fl. Har egen erfarenhet av liknande. Ett problem med högutbildade, duktiga kvinnor, måna om sitt yttre, är att utbrändheten INTE SYNS PÅ UTSIDAN. Det inre kaoset, gråtmildheten, depressionen, orkeslösheten, handlingsförlamningen, knäckta självförtroendet etc kanske går att kamouflera en stund när man är "bland folk". När man är en "duktig flicka" vill man inte visa sig nervös, gråta och prata osammanhängande och inte veta vad man vill eller vad man klarar av. Kanske är det ändå det som FK m fl behöver få bevittna för att de ska se hur du egentligen mår? Det är svårt när man samtidigt vill vara sitt gamla starka jag och slåss mot det "sjuka samhällssystemet". Försök i stället att sätta dina egna behov främst: Vad behöver jag? Vad vore bra för mig nu när jag mår så här? Kanske behöver du vara långtidssjukskriven och gå i terapi via Vuxenpsykiatrin? Första steget kanske är medicinsk rehabilitering? Prata igenom din situation med din nya läkare så snart som möjligt. (Min erfarenhet är att företagsläkare ser mest till arbetsgivarens intressen.)