Har symaskiner känslor ?

[chery]

Absolut!
Nisse är en trogen pensionär som är sällskapssjuk, tjurig, Hör allt man säger, Blir uppblåst av beröm, (då glömmer han oftast att göra rätt, eller att göra något alls) Men är gudomligt pålitlig när det gäller. Jag pratar dagligen med Nisse när jag broderar. När jag beklagar mig när något går åt skogen, så skärper han sig. Han kan brodera perfekt i timmar, men om jag skulle få för mig att gå på toa eller sätta på kaffe då protesterar han. Då kör han ner så mycket tråd han kan runt spolen, trycker ner tyget, sliter sönder trådar, nålar och gud vet vad.

Apropå två andra maskiner:
Jag utbildades till brodör på ett företag. Det första som hände när jag kom dit var att killen som skötte maskinen presenterade den med orden:
Det här är Bettan. En envis maskin med en egen själ.
Sedan presenterade han mig för maskinen.
Jag tyckte det var jättegenant, men jag förstod ganska snart att maskinen verkligen hade en egen själ. Jag t.om bad maskinen om ursäkt en morgon för att jag glömt stänga av den kvällen innan. Kom på mig efteråt och undrade om jag var riktigt klok egentligen, men det var verkligen en nära relation.

Den andra maskinen hade jag när jag bytade till annat företag. Jag var med när dom tog in denna enorma maskin (12 huvuds) genom ett av fönsterna. När den var på plats skulle jag gå igenom alla funktionerna. Jag började med att säga hej Tekla, jag heter Pia.
Chefen tittade på mig och skrattade. Många gånger när den inte ville som jag så hotade jag med att kalla på chefen. Varje gång han kom till maskinen så gick hon perfekt. En dag hade hon strulat i ett i ett par timmar. Då ställde jag mig och röt:
Kommer du ihåg vilket fönster du kom in genom? Du åker ut samma väg! Mina arbetskamtarer fick sig ett gott skratt ,men Tekla skötte sig exemplariskt resten av dagen.

Så visst är det så att maskiner har både öron, mänskliga drag och egna själar!