Hunden som syhjälpreda...??

millsing · 2006-07-25, 20:49

Råkar alltid ut för samma fenomen: Eftersom tillklippningen av de flesta projekt ännu så länge sker på golvet så hinner jag knappt lägga ut tyget förrän det kommer någon och viftar på svansen och går fram och tillbaka över tyget. Vill dessutom kela och få uppmärksamhet och om det inte sker fort nog så sätter man sig mitt på tyget över måttband och allt. Och är man extra busig så rullar man sig lite innan man går vidare...

Men visst är dom helt underbara våra små hundar!!

Någon som känner igen sig??

catla · 2006-07-25, 21:46

Känner igen, jovisst!
Har en hundhjälpreda o tre katt-assistenter!
Den äldsta av kissarna går o drar ut samtliga isatta knappnålar från tyg/mönster,
mellankatten drar iväg med måttbandet o
yngsta katten & hunden bråkar gärna med varann - helst uppepå alltihop...

Visst är de charmiga busfrön,
men när jag inte klarar mer "hjälp" åker allihop ut ur rummet!

Alice · 2006-07-26, 05:55

Ja visst känner jag igen det. Har också en hund och tre katthjälpredor. Man får mer hjälp än man mäktar med ibland men man kan ju inte bli arg, för dom är ju bara charmiga.

Celos · 2006-07-26, 06:51

4 st katthjälpredor varav alla bar älskar att vara i vägen, ju mer desto bättre. Lägger sig gärna på tyget när jag skall klippa till det och vill gärna var med vid symaskinen och kolla vad det är som rör sig upp och ner.

För att inte tala om när man håller på att skriva ut fotografier från datorn. Då har jag två stycken som gärna slickar i sig bläcket på de nyprintade fotona.

millsing · 2006-07-27, 13:56

Låter härligt att de finns fler som har full cirkus hemma....

Studz · 2006-07-27, 14:58

Jag har också två katter hemma, men de nöjer sig inte med att bara hjälpa till vid själva sömnadstillfället. De hittar gärna på olika sätt att komma in i tygskåpet och ligger på tygerna redan där. Extra gulliga mot matte helt enkalet :-D

Cali · 2006-07-27, 17:19

Även jag har en liten vovve som gärna "hjälper till". Framförallt när man skall försöka hantera stora tygstycken eller om man är slarvig nog att inte hålla koll på mönster man ritat - mönsterpapper är ju sååå mysigt att tugga på

avslut110208 · 2006-08-07, 16:43

Har en hjälpreda,en katt, hon bara älskar att rulla sig på tygerna och sträcka ut sig, sätta fast klorna och draaaaaa i mönstren. Det slår aldrig fel, så fort jag lägger ut antingen pappersrullen för att kalkera ett mönster eller lägger ut tyget så är hon där. Beroende på tygets värde stannar hon olika lång tid för att hjälpa till (siden och sammet är favoriterna). När hon är klar med att hjälpa till så lägger hon sig i en lämplig fotölj för att övervaka det kvarvarnade arbetet (dvs allt)

iamia · 2006-08-07, 17:31

Härligt med våra hjälpredor

Men det bästa är nog ändå (enligt min vovve) att bädda i alla sängar (tyghögar) som matte snällt placerar ut överallt.

ankan · 2006-08-08, 09:31

Min katt Smirre som tyvärr inte finns längre brukade förutom att vara i vägen, lägga sig på tyget osv, sitta på baksidan av symaskinen (när jag satt och sydde) och förundrat stirra.

avslut110208 · 2006-08-08, 10:52

Glömde att skriva att hon också tycker det är intressant att sätta sig på symaskinen(!) när jag syr. Hon kan då kika på vad jag håller på med samtidigt som hon effektivt förhindrar att jag byter tråd, spolar upp tråd eller lyfter ner symaskinen med handtaget.

Ejje · 2006-09-04, 11:32

Haha, ja det där känner jag igen! Jag har tre busiga illrar som absolut ska vara med överallt! På symaskinen när jag syr (ajabaja farligt!), under tyget när jag klipper (passa svansen!!) och självklart avsluta det hela genom att somna gott i påsen med stoppning.

Söta som socker men inga bra hjälpredor!

Theta · 2006-09-16, 07:44

Ja någon vidare hjälp vet jag inte om han är... http://goto.glocalnet.net/billystrail/sele1.jpg
http://goto.glocalnet.net/billystrail/sele2.jpg

Dahlia · 2006-09-16, 08:00

Jag känner igen ALLT,, min katt Lisa, som är i katthimlen nu, gjorde allt som beskrivs här.
Dessutom så var rullen med mönsterpapper "till för henne" tyckte hon, den kunde man ta i famn och sedan på kattvis sparka med baktassarna på,
När jag sydde då skulle hon stå i mitt knä, med risk för att få svansen fastsydd.
Ja, de kan de små liven, både vovvar och kissar
Aina

Verdandi · 2006-09-16, 17:50

Själv fick jag nyss hjälp med att virka en sjal. Gammelhunden, som inte alls är så leksugen vanligtvis, får en väldig fart så fort jag råkar tappa ett garnnystan på golvet!

Även yngsta hunden har lagt sig i ovanligt mycket dom senaste dagarna, stackarn har nämligen fått lov att gått med strut på huvudet. Naturligtvis gör detta att hon tycker otroligt synd om sig själv och ska bara upp i knät och ha uppmärksamhet så fort jag försöker sy eller virka. Men hon ser ju så ynklig ut att man inte kan låta bli att släppa allt man håller på med och ge henne en kram

För att inte tala om katten, som tycker att lådan med sybehör är en alldeles utmärkt sovplats...
Fattas bara att marsvinet också kommer på nåt sätt att vara i vägen!

2006-07-25, 20:49	#1
millsing Medlem sedan: feb 2005 Inlägg: 832	Hunden som syhjälpreda...?? Råkar alltid ut för samma fenomen: Eftersom tillklippningen av de flesta projekt ännu så länge sker på golvet så hinner jag knappt lägga ut tyget förrän det kommer någon och viftar på svansen och går fram och tillbaka över tyget. Vill dessutom kela och få uppmärksamhet och om det inte sker fort nog så sätter man sig mitt på tyget över måttband och allt. Och är man extra busig så rullar man sig lite innan man går vidare... Men visst är dom helt underbara våra små hundar!! Någon som känner igen sig??

2006-09-04, 11:32	#12
Ejje Medlem sedan: jan 2006 Inlägg: 32	Illerhjälpreda=oreda! Haha, ja det där känner jag igen! Jag har tre busiga illrar som absolut ska vara med överallt! På symaskinen när jag syr (ajabaja farligt!), under tyget när jag klipper (passa svansen!!) och självklart avsluta det hela genom att somna gott i påsen med stoppning. Söta som socker men inga bra hjälpredor!

2006-07-25, 21:46	#2
catla Medlem sedan: jul 2005 Inlägg: 411	Känner igen, jovisst! Har en hundhjälpreda o tre katt-assistenter! Den äldsta av kissarna går o drar ut samtliga isatta knappnålar från tyg/mönster, mellankatten drar iväg med måttbandet o yngsta katten & hunden bråkar gärna med varann - helst uppepå alltihop... Visst är de charmiga busfrön, men när jag inte klarar mer "hjälp" åker allihop ut ur rummet!

2006-07-26, 05:55	#3
Alice Medlem sedan: nov 2003 Inlägg: 593	Ja visst känner jag igen det. Har också en hund och tre katthjälpredor. Man får mer hjälp än man mäktar med ibland men man kan ju inte bli arg, för dom är ju bara charmiga.

2006-07-26, 06:51	#4
Celos Medlem sedan: jul 2006 Inlägg: 398	4 st katthjälpredor varav alla bar älskar att vara i vägen, ju mer desto bättre. Lägger sig gärna på tyget när jag skall klippa till det och vill gärna var med vid symaskinen och kolla vad det är som rör sig upp och ner. För att inte tala om när man håller på att skriva ut fotografier från datorn. Då har jag två stycken som gärna slickar i sig bläcket på de nyprintade fotona.

2006-07-27, 13:56	#5
millsing Medlem sedan: feb 2005 Inlägg: 832	Låter härligt att de finns fler som har full cirkus hemma....

2006-07-27, 14:58	#6
Studz Medlem sedan: apr 2005 Inlägg: 17	Jag har också två katter hemma, men de nöjer sig inte med att bara hjälpa till vid själva sömnadstillfället. De hittar gärna på olika sätt att komma in i tygskåpet och ligger på tygerna redan där. Extra gulliga mot matte helt enkalet :-D

2006-07-27, 17:19	#7
Cali Medlem sedan: apr 2006 Inlägg: 154	Även jag har en liten vovve som gärna "hjälper till". Framförallt när man skall försöka hantera stora tygstycken eller om man är slarvig nog att inte hålla koll på mönster man ritat - mönsterpapper är ju sååå mysigt att tugga på

2006-08-07, 16:43	#8
avslut110208 Medlem sedan: jun 2006 Inlägg: 169	Har en hjälpreda,en katt, hon bara älskar att rulla sig på tygerna och sträcka ut sig, sätta fast klorna och draaaaaa i mönstren. Det slår aldrig fel, så fort jag lägger ut antingen pappersrullen för att kalkera ett mönster eller lägger ut tyget så är hon där. Beroende på tygets värde stannar hon olika lång tid för att hjälpa till (siden och sammet är favoriterna). När hon är klar med att hjälpa till så lägger hon sig i en lämplig fotölj för att övervaka det kvarvarnade arbetet (dvs allt)

2006-08-07, 17:31	#9
iamia Medlem sedan: jan 2006 Inlägg: 722	Härligt med våra hjälpredor Men det bästa är nog ändå (enligt min vovve) att bädda i alla sängar (tyghögar) som matte snällt placerar ut överallt.

2006-08-08, 09:31	#10
ankan Medlem sedan: dec 2004 Inlägg: 728	Min katt Smirre som tyvärr inte finns längre brukade förutom att vara i vägen, lägga sig på tyget osv, sitta på baksidan av symaskinen (när jag satt och sydde) och förundrat stirra.

2006-08-08, 10:52	#11
avslut110208 Medlem sedan: jun 2006 Inlägg: 169	Glömde att skriva att hon också tycker det är intressant att sätta sig på symaskinen(!) när jag syr. Hon kan då kika på vad jag håller på med samtidigt som hon effektivt förhindrar att jag byter tråd, spolar upp tråd eller lyfter ner symaskinen med handtaget.

2006-09-16, 07:44	#13
Theta Medlem sedan: dec 2005 Inlägg: 13	Ja någon vidare hjälp vet jag inte om han är... http://goto.glocalnet.net/billystrail/sele1.jpg http://goto.glocalnet.net/billystrail/sele2.jpg

2006-09-16, 08:00	#14
Dahlia Medlem sedan: sep 2005 Inlägg: 4 350	Jag känner igen ALLT,, min katt Lisa, som är i katthimlen nu, gjorde allt som beskrivs här. Dessutom så var rullen med mönsterpapper "till för henne" tyckte hon, den kunde man ta i famn och sedan på kattvis sparka med baktassarna på, När jag sydde då skulle hon stå i mitt knä, med risk för att få svansen fastsydd. Ja, de kan de små liven, både vovvar och kissar Aina

2006-09-16, 17:50	#15
Verdandi Medlem sedan: jan 2006 Inlägg: 62	Själv fick jag nyss hjälp med att virka en sjal. Gammelhunden, som inte alls är så leksugen vanligtvis, får en väldig fart så fort jag råkar tappa ett garnnystan på golvet! Även yngsta hunden har lagt sig i ovanligt mycket dom senaste dagarna, stackarn har nämligen fått lov att gått med strut på huvudet. Naturligtvis gör detta att hon tycker otroligt synd om sig själv och ska bara upp i knät och ha uppmärksamhet så fort jag försöker sy eller virka. Men hon ser ju så ynklig ut att man inte kan låta bli att släppa allt man håller på med och ge henne en kram För att inte tala om katten, som tycker att lådan med sybehör är en alldeles utmärkt sovplats... Fattas bara att marsvinet också kommer på nåt sätt att vara i vägen!