Tack för att ni finns!

u-b · 2006-03-07, 10:36

NI alla som skriver här ,det har räddat mig många nätter när jag inte kan sova.Jag har fått diagnosen Manodeppresiv (det innebär att ibland är jag väldigt högt i humör och vill göra allt.sen växlar det till deppighet så man kan ligga halva dagarna och inte vill gå upp ur sängen) har nu haft detta i 10 år och inte förrän nu fått diagnosen.Det har varit en jobbig tid för mig och min familj,men hoppas nu att medecinering skall hjälpa, fast det kommer att ta tid.Det som har räddat mig är nog min hobby, att sy,sticka och man får så många ideer av att titta på sysidan och läsa alla goda råd
Jag hoppas att jag kan fullfölja alla projekt jag har på gång. Tack än en gång för att ni finns

hälsningar från Ulla-Britt!

mammalisa · 2006-03-07, 10:49

Hej kära Ulla-Britt!
Jag tycker också om denna sida som jag hittade i förra veckan. Jag blir så glad över att höra att du har din hobby, den kan verkligen "rädda" dig. Min mor har samma dilemma som dig men hon har svårt att se, kan knappt läsa en bok, och är verkligen inte händig. Så då kunde hon inte göra annat än att städa när hon var uppåt. Men nu är hon gammal. Hon är 63 men ser ut som 80. Hon har varit sjuk i 31 år. Världens snällaste människa är hon. Nu förtiden sitter hon och löser korsord hela dagarna.Hon råkade ut för en olycka och sitter i rullstol sedan 2 år tillbaka.

Alvan · 2006-03-07, 10:54

Jag är också en som använder denna sida som terapi. Vet inte vad jag skulle ha gjort utan den. Samtidigt som jag ibland önskar att den inte fanns, eftersom jag flyr till den istället för att göra det jag borde.

Är arbetslös sen ett år och humöret svänger upp och ner liksom känslor som "j-l vad jag är bra" och "f-n va jag är värdelös". Många sömnlösa nätter och tidiga mornar sitter man här och surfar runt. Är just nu inne i en period då inget funkar, inte en sy (suck).

Vill inget hellre än att hitta ett jobb. Men antingen är jag för överkvalificerad eller så kan jag för lite. Om någon bara ville ge mig en chans att visa vad jag går för, vet ju att jag är bra på massor.

[COLOR=teal]Jag hoppas verkligen att du ska bli bättre av din medicin och att du hittar tillbaka till en mer jämn nivå. Tycker du gjort fina saker, speciellt jackan och byxorna till Joel[/COLOR]

Kram

mari1e · 2006-03-08, 08:22

Ja, det ma jag säga var flitiga händer. Jag är mycket imponerad!
Mvh
Mariette

u-b · 2006-03-12, 12:16

Tack för era värmande ord,det är skönt att ha förstående människor omkring sig även över nätet.
Man blir väldigt ensam när folk tar avstånd till ens sjukdom.Alla arbetskamrater försvann när man hamnade på sjukhus.Det blev 2 av mina bästa vänninor som fanns kvar.

Jag hoppas verklige att du Alvan hittar ett jobb snart för det tar enormt på kraftern och psyket att gå arbetslös,jag vet hur man känner sig vid dessa humörsvängningar, jag håller tummarna för dig.

Kramisar till alla.

Tess · 2006-03-21, 18:35

Jag känner så mycket för dig!
Jag har fått förmånen att arbeta med mitt hobby och vice verca.
Jag hade grupper på arbetsterapierna som jag ledde med alla möjliga sysselsättningar.
Det fanns många människor som led av panikångest
,djupa depressioner och som du av manodepressiv
syndrom.
Dessa individer har det inte lätt!
Jag önskar innerligt att öppenheten gällande dessa sjukdomar går nu bara åt det hållet som det har visat sig att gå!
Tack att DU vågar berätta om din situation,för dessa sjukdomar är PRECIS som alla andra sjukdomar,och vem som helst kan drabbas!
Jag önskar dig allt gott av hela mitt hjärta.
TESS

2006-03-07, 10:36	#1
u-b Medlem sedan: mar 2005 Inlägg: 48	Tack för att ni finns! NI alla som skriver här ,det har räddat mig många nätter när jag inte kan sova.Jag har fått diagnosen Manodeppresiv (det innebär att ibland är jag väldigt högt i humör och vill göra allt.sen växlar det till deppighet så man kan ligga halva dagarna och inte vill gå upp ur sängen) har nu haft detta i 10 år och inte förrän nu fått diagnosen.Det har varit en jobbig tid för mig och min familj,men hoppas nu att medecinering skall hjälpa, fast det kommer att ta tid.Det som har räddat mig är nog min hobby, att sy,sticka och man får så många ideer av att titta på sysidan och läsa alla goda råd Jag hoppas att jag kan fullfölja alla projekt jag har på gång. Tack än en gång för att ni finns hälsningar från Ulla-Britt!

2006-03-07, 10:49	#2
mammalisa Medlem sedan: feb 2006 Inlägg: 7	Kul! Hej kära Ulla-Britt! Jag tycker också om denna sida som jag hittade i förra veckan. Jag blir så glad över att höra att du har din hobby, den kan verkligen "rädda" dig. Min mor har samma dilemma som dig men hon har svårt att se, kan knappt läsa en bok, och är verkligen inte händig. Så då kunde hon inte göra annat än att städa när hon var uppåt. Men nu är hon gammal. Hon är 63 men ser ut som 80. Hon har varit sjuk i 31 år. Världens snällaste människa är hon. Nu förtiden sitter hon och löser korsord hela dagarna.Hon råkade ut för en olycka och sitter i rullstol sedan 2 år tillbaka.

2006-03-07, 10:54	#3
Alvan Medlem sedan: nov 2004 Inlägg: 4 168	Jag är också en som använder denna sida som terapi. Vet inte vad jag skulle ha gjort utan den. Samtidigt som jag ibland önskar att den inte fanns, eftersom jag flyr till den istället för att göra det jag borde. Är arbetslös sen ett år och humöret svänger upp och ner liksom känslor som "j-l vad jag är bra" och "f-n va jag är värdelös". Många sömnlösa nätter och tidiga mornar sitter man här och surfar runt. Är just nu inne i en period då inget funkar, inte en sy (suck). Vill inget hellre än att hitta ett jobb. Men antingen är jag för överkvalificerad eller så kan jag för lite. Om någon bara ville ge mig en chans att visa vad jag går för, vet ju att jag är bra på massor. [COLOR=teal]Jag hoppas verkligen att du ska bli bättre av din medicin och att du hittar tillbaka till en mer jämn nivå. Tycker du gjort fina saker, speciellt jackan och byxorna till Joel[/COLOR] Kram

2006-03-08, 08:22	#4
mari1e Medlem sedan: dec 2004 Inlägg: 203	Ja, det ma jag säga var flitiga händer. Jag är mycket imponerad! Mvh Mariette

2006-03-12, 12:16	#5
u-b Medlem sedan: mar 2005 Inlägg: 48	Tack för era värmande ord,det är skönt att ha förstående människor omkring sig även över nätet. Man blir väldigt ensam när folk tar avstånd till ens sjukdom.Alla arbetskamrater försvann när man hamnade på sjukhus.Det blev 2 av mina bästa vänninor som fanns kvar. Jag hoppas verklige att du Alvan hittar ett jobb snart för det tar enormt på kraftern och psyket att gå arbetslös,jag vet hur man känner sig vid dessa humörsvängningar, jag håller tummarna för dig. Kramisar till alla.

2006-03-21, 18:35	#6
Tess Medlem sedan: apr 2005 Inlägg: 224	Jag känner så mycket för dig! Jag har fått förmånen att arbeta med mitt hobby och vice verca. Jag hade grupper på arbetsterapierna som jag ledde med alla möjliga sysselsättningar. Det fanns många människor som led av panikångest ,djupa depressioner och som du av manodepressiv syndrom. Dessa individer har det inte lätt! Jag önskar innerligt att öppenheten gällande dessa sjukdomar går nu bara åt det hållet som det har visat sig att gå! Tack att DU vågar berätta om din situation,för dessa sjukdomar är PRECIS som alla andra sjukdomar,och vem som helst kan drabbas! Jag önskar dig allt gott av hela mitt hjärta. TESS