Handarbete med värk?

[Samigabriell]

Att vara beroende av att använda sina händer för att skapa och må bra är för många av oss en självklarhet... men när värken, svagheten gör sig påmind vad gör man då? När man måste vila var 6 maska i virket, inte orkar spänna brodyramarna utan hjälp, inte orkar hålla handen i en speciell ställning över målningen...
Är livet slut då för oss som har dessa gåvor/laster...

Jag har nyligen fått veta att jag har Generaliserat kroniskt smärtsyndrom och det jag känner är alltså inget som jag kommer att bli av med utan måste lära mig att leva med... men om jag inte kan göra något av det jag älskar att göra nu när det vardagliga i livet inte kan göras för att det är för smärtsamt så vad gör man då? Det jag har kvar är ju då mina hobbysar...

usch det där det blev ju mörkt... men just nu så känns det så... eftersom man ju har det värsta scenariot framför sig och inte vet vad man kan göra och hur...

[Delfintua]

Nej livet är inte slut så tappa inte hoppet. Det går bara i ett annat tempo så skynda långsamt och njut av skapandet.

[Samigabriell]

men man behöver då och då påminnas... I morse kunde jag inte öppna grinden till dagis... jag fick lyfta upp min 6-åring så han fick prova och han klarade det till sist så vi kunde komma in...

Det finn så att säga kanske andra sätt att lösa saker på än de man är van vid...

[Flia]

Du får försöka lära dig andra ställningar eftersom. Kanske kan nån stödskena eller så göra att det fungerar.
Ett problem är att om man inte använder musklerna så blir det ännu sämre.
I vissa fall (men bara om man mår väldigt bra psykiskt) kan man lära sig leva med värken och till och med göra saker som gör ont. Det finns smärtkliniker att söka till (via husläkaren).

[Bibbi]

Sami, ett tips till dig angående att du har svårt att spänna ramen
i brodermaskinen. Använd filmoplast.
Den klistrar du fast, du behöver inte ta i alls. /Bibbi

[Safia]

Nej livet är inte slut för det! Man får bara anpassa sig efter det.

Jag har haft reaktiv artrit (visserligen är det en sjukdom som är övergående) och man hittar på en massa andra sätt att göra vardagliga saker enklare för en. Jag har alltid sprungit mycket men med artriten kunde jag inte gå på ett halvår. Man får bara försöka hålla humöret och hoppet uppe!

[Samigabriell]

det är väl det jag söker... att någon kan säga att det går! Visst det har ju gjort ont i många år att göra saker jag vet ju bara nu varför så det är ju egentligen ingen skillnad. Men på grund av min hjärnskada så är det inte bra om jag har ont eftersom det retar hjärnan ännu mer och tar ifrån mig mer energi. Jag har fått en medicin som faktiskt tar udden av det värsta men ändå känner jag av att allt gör ont i fingrar och händer. Så det är ju bra ändå i det stora hela! Det känns bara lite jobbigt just nu kanske.
Man kan ju klara det mesta bara man vet hur man kan göra!
Jag är livrädd att inte kunna göra det jag vill när jag inte kan göra det jag måste heller. Men å andra sidan så lärde jag mig att köra datormusen med fötterna bara för att testa om det var möjligt så kanske jag snart kommer ur den här svackan! ;0)
Efter en lång rehabilitering på snart ett år så har jag nog kommit en bit och har börjat inse att jag har en hjärnskada som ger mig begränsningar. Eftersom jag har insikt om dessa så kan jag ju lära mig att fixa saker på annat sätt. och det jag inte kan alls får ju någon annan göra då för jag har inte energi att slösa på sådant som jag ändå inte klarar! Jag kan visst dammsuga men om jag då inte orkar ta hand om mina barn när de kommer hem så vad är då vitsen med det?
nog gnällt ser jag!!! Då vet jag att det finns folk här som även vet hur man kommer runt sådant här!!!
skönt att veta!!!

[Aste]

Hej!
Det finns ett företag som heter "Iris Hadar" (Googla) de säljer hjälpmedel för både synskadade och tex de som har problem med händerna. Bl.a. har dom nålpåträdare som är jättebra. Iris Hadar har en affär i Gamla Stan, Stockholm, kommer inte ihåg om den ligger på Västerlånggatan eller om det var Österlånggatan.
Hoppas att du kan ha nytta av informationen!
Hälsningar
Annika L

Samigabriell skrev:

Att vara beroende av att använda sina händer för att skapa och må bra är för många av oss en självklarhet... men när värken, svagheten gör sig påmind vad gör man då? När man måste vila var 6 maska i virket, inte orkar spänna brodyramarna utan hjälp, inte orkar hålla handen i en speciell ställning över målningen...
Är livet slut då för oss som har dessa gåvor/laster...

Jag har nyligen fått veta att jag har Generaliserat kroniskt smärtsyndrom och det jag känner är alltså inget som jag kommer att bli av med utan måste lära mig att leva med... men om jag inte kan göra något av det jag älskar att göra nu när det vardagliga i livet inte kan göras för att det är för smärtsamt så vad gör man då? Det jag har kvar är ju då mina hobbysar...

usch det där det blev ju mörkt... men just nu så känns det så... eftersom man ju har det värsta scenariot framför sig och inte vet vad man kan göra och hur...