Kod 99 på Ikea

ankan · 2009-06-07, 08:10

Usch igår var jag med dotter och sonson på Ikea. Drygt 3 årige Benjamin fick leka lite på barnmöbelavdelningen och var nöjd och glad. Vi började närma oss slutet av rundan och B sprang lite före ut från växtavdelningen (den sista innan tagsjälvlagret). Vi var max 5-6 steg bakom. När vi rundar hörnet är ungen spårlöst borta.

Vi tar varsin sida och går frammåt, möts igen, ingen B. Dottern går mot utgången och jag bakåt, fortfarande ingen B.

Dotter börjar se lätt panikslagen och säger att hon skall leta vid utgången, jag inser att vi behöver hjälp.

Jag letar upp en disk med personal och frågar.Jag får lämna namn och beskrivning på B. De ringer ett samtal. Jag ringer dotter och meddelar att B är efterlyst. Hon går då på utsidan och letar. Inom en minut kommer personal från alla håll och en särskild person leder letandet. Kassor och utgång bevakas och avsöks, och sedan avsöks sektion efter sektion utifrån och in.

Väntan är svår men det tar inte många minuter förrän besked kommer att B är hittad i ett lektorn på mattavdelningen. Lättad ringer jag dotter och meddelar och hon kommer storgråtande. Jag kramar om och gråter jag också. Strax därefter kommer en Ikeakille med B på armen.

B tittar storögt på oss och undrar varför vi gråter. Han visste ju inte att han kommit bort och hade inte saknat oss alls.

Sophia · 2009-06-07, 08:17

Vad otäckt men vilken insats från IKEA-folket!

ankan · 2009-06-07, 08:21

Ja de agerade så lugn och proffsigt. Det händer nog hela tiden skulle jag tro.

stenbeckan · 2009-06-07, 08:27

Förstår dotterns panik men vilket underbart agerande av IKEA personalen. Verkade som om det gått snabbt också att mobilisera styrkorna. Kanon..
Å bäst av allt. B kom till rätta.

Sophia · 2009-06-07, 08:28

Det tror jag också. Ibland funderar jag på att skaffa sele, typ koppel alltså, till mina barn.

ankan · 2009-06-07, 08:45

Ja det värsta är känslan av maktlöshet. Medan vi letar åt ena hållet hinner ju barnet långt åt andra hållet. Finns ju mycket skrymslen och vrår att gömma sig i på Ikea.

KringeliK · 2009-06-07, 16:21

Jag har också ett par strålande ord att rikta mot IKEAs välutbildade personal.

I höstas hände det som aldrig får hända:
Min 7-månaders pojke kravlade sig ur barnvagnen och ramlade, med huvudet före, ner i IKEAs betonggolv.

Barnet skrek, jag höll honom och försökte trösta honom men var själv chockad, tårarna rann och världen snurrade, och min fyraåring sprang förtvivlat runt oss och ropade "vad hände? Vad hände?".
Folk stannade och stirrade.
En väldigt ung IKEA-anställd kom fram till mig och frågade hur det hade gått ("jag vet inte. Jag vet inte".) Hon erbjöd mig omedelbart att komma med in på förrådet för att vi skulle få lugn och ro.

Väl där sysselsatte hon den äldre sonen med kritor och papper, samtidigt som hon ringde på förstärkning. Omedelbart kom två IKEA-anställda män, varav den ene erbjöd mig hjälp med att ringa till sjukvårdsupplysningen. Man nummer två frågade om han fick ta med den äldre sonen till fyndavdelningen, där Jultomten var på besök.
Vi ringde sjukvårdsupplysningen, vilket tog en evighet. Hela tiden var personalen hos mig och väntade. Sonen kom tillbaka med pepparkakor i handen och samtalet kopplades slutligen (efter 30 minuter!) fram till sjukvårdsupplysningen.

Bebben klarade sig oskadd från den hemska olyckan, han fick varken en bula eller ett blåmärke. För egen del var dagen gjord och vi åkte hem. Barnselar införskaffades och än idag binder jag alltid fast lillkillen när han sitter i någon slags vagn.

I efterhand tycker jag att agerandet av IKEAs personal var enormt proffsigt, precis som om någon hade regisserat det i förhand.

ankan · 2009-06-07, 19:05

Jag är säker på att de har ett väl intrimmat team. Jag upplevde det som att personerna materialiserades ur tomma intet, på ingen tid alls.

KringeliK · 2009-06-07, 19:22

Citat:

ankan skrev:

Jag upplevde det som att personerna materialiserades ur tomma intet, på ingen tid alls.

Samma här.
Alla visste dessutom vad de hade för uppgifter.

2009-06-07, 08:10	#1
ankan Medlem sedan: dec 2004 Inlägg: 728	Kod 99 på Ikea Usch igår var jag med dotter och sonson på Ikea. Drygt 3 årige Benjamin fick leka lite på barnmöbelavdelningen och var nöjd och glad. Vi började närma oss slutet av rundan och B sprang lite före ut från växtavdelningen (den sista innan tagsjälvlagret). Vi var max 5-6 steg bakom. När vi rundar hörnet är ungen spårlöst borta. Vi tar varsin sida och går frammåt, möts igen, ingen B. Dottern går mot utgången och jag bakåt, fortfarande ingen B. Dotter börjar se lätt panikslagen och säger att hon skall leta vid utgången, jag inser att vi behöver hjälp. Jag letar upp en disk med personal och frågar.Jag får lämna namn och beskrivning på B. De ringer ett samtal. Jag ringer dotter och meddelar att B är efterlyst. Hon går då på utsidan och letar. Inom en minut kommer personal från alla håll och en särskild person leder letandet. Kassor och utgång bevakas och avsöks, och sedan avsöks sektion efter sektion utifrån och in. Väntan är svår men det tar inte många minuter förrän besked kommer att B är hittad i ett lektorn på mattavdelningen. Lättad ringer jag dotter och meddelar och hon kommer storgråtande. Jag kramar om och gråter jag också. Strax därefter kommer en Ikeakille med B på armen. B tittar storögt på oss och undrar varför vi gråter. Han visste ju inte att han kommit bort och hade inte saknat oss alls.

2009-06-07, 08:17	#2
Sophia Medlem sedan: jun 2006 Inlägg: 587	Vad otäckt men vilken insats från IKEA-folket!

2009-06-07, 08:21	#3
ankan Medlem sedan: dec 2004 Inlägg: 728	Ja de agerade så lugn och proffsigt. Det händer nog hela tiden skulle jag tro.

2009-06-07, 08:27	#4
stenbeckan Medlem sedan: sep 2005 Inlägg: 1 118	Förstår dotterns panik men vilket underbart agerande av IKEA personalen. Verkade som om det gått snabbt också att mobilisera styrkorna. Kanon.. Å bäst av allt. B kom till rätta.

2009-06-07, 08:28	#5
Sophia Medlem sedan: jun 2006 Inlägg: 587	Det tror jag också. Ibland funderar jag på att skaffa sele, typ koppel alltså, till mina barn.

2009-06-07, 08:45	#6
ankan Medlem sedan: dec 2004 Inlägg: 728	Ja det värsta är känslan av maktlöshet. Medan vi letar åt ena hållet hinner ju barnet långt åt andra hållet. Finns ju mycket skrymslen och vrår att gömma sig i på Ikea.

2009-06-07, 16:21	#7
KringeliK Medlem sedan: nov 2008 Inlägg: 92	Jag har också ett par strålande ord att rikta mot IKEAs välutbildade personal. I höstas hände det som aldrig får hända: Min 7-månaders pojke kravlade sig ur barnvagnen och ramlade, med huvudet före, ner i IKEAs betonggolv. Barnet skrek, jag höll honom och försökte trösta honom men var själv chockad, tårarna rann och världen snurrade, och min fyraåring sprang förtvivlat runt oss och ropade "vad hände? Vad hände?". Folk stannade och stirrade. En väldigt ung IKEA-anställd kom fram till mig och frågade hur det hade gått ("jag vet inte. Jag vet inte".) Hon erbjöd mig omedelbart att komma med in på förrådet för att vi skulle få lugn och ro. Väl där sysselsatte hon den äldre sonen med kritor och papper, samtidigt som hon ringde på förstärkning. Omedelbart kom två IKEA-anställda män, varav den ene erbjöd mig hjälp med att ringa till sjukvårdsupplysningen. Man nummer två frågade om han fick ta med den äldre sonen till fyndavdelningen, där Jultomten var på besök. Vi ringde sjukvårdsupplysningen, vilket tog en evighet. Hela tiden var personalen hos mig och väntade. Sonen kom tillbaka med pepparkakor i handen och samtalet kopplades slutligen (efter 30 minuter!) fram till sjukvårdsupplysningen. Bebben klarade sig oskadd från den hemska olyckan, han fick varken en bula eller ett blåmärke. För egen del var dagen gjord och vi åkte hem. Barnselar införskaffades och än idag binder jag alltid fast lillkillen när han sitter i någon slags vagn. I efterhand tycker jag att agerandet av IKEAs personal var enormt proffsigt, precis som om någon hade regisserat det i förhand.

2009-06-07, 19:05	#8
ankan Medlem sedan: dec 2004 Inlägg: 728	Jag är säker på att de har ett väl intrimmat team. Jag upplevde det som att personerna materialiserades ur tomma intet, på ingen tid alls.