Höstkänningar

Oj.....vad länge sedan det var jag tog mig tid att skriva av mig lite ! Alla hjulen snurrar för fullt igen, jobb och vardag. Fast jag klagar inte. Jag har alltid gillat hösten, det sitter i sedan skolan tror jag. Som att få en ny chans varje år, oklottrade böcker, nyvässade pennor och full av goda föresatser...nu så, nu ska jag börja på allvar !

Sticksugen, jag blir alltid sticksugen på höstarna...det luktar så gott med ullgarn och det känns skönt att kura ihop sig i soffhörnan när det börjar bli mörkt på kvällarna igen. Just nu massproducerar jag mössor. Alldeles i onödan, är jag rädd. Ungarna, två fjortonåringar och två sjuttonåringar, skulle väl hellre dööööö än att sätta på sig en mössa, allrahelst en hemstickad. I glada färger. Och mönster.... ! Bara tänkt sååååå pinsamt. Tonåringar verkar inte respondera på yttre stimuli som kyla och tilltal, utan huttrar glatt....nä....vänta nu....buttert, huttrar buttert och med ett gutturalt läte till avskedshälsning iväg i en sweatshirt på morgonen även om temperaturen sjunker. Verkar inte som de fått ärva min höstgen och insett höstens krispiga möjligheter...Nåväl, det kommer väl kanske ?

En annan sak som är bra med hösten är att man slipper känna ångest för att man inte är ute i solen så fort den visar sig ! Det är OK att hänga på museum eller i soffhörnan. Just nu är det en orchidee utställning jag vill se (till min förvåning har jag upptäckt att dessa blommor pallar min allt annat än ömma omvårdnad och frodas ändå) och så är det en utställning på nationalmuseum jag gärna vill gå på. Och har ni tid att läsa en bok - "Mr Tourett och jag" av Pelle Sandstrak kan jag rekommendera, men inte för den som har nära till ångesten, nästan så man fick lägga ifrån sig den ibland ! 

Tenfour, overandout, eller vad det nu är man säger....njut av hösten flickor !

---

(Logga in för att skriva en kommentar)