Annas blogg

Berättelsen om en klänning

Nu för tiden har ofta klädesplagg en mycket kort levnadstid. Det blir sällan någon riktig berättelse. Även om plagget bärs varje dag på jobbet, vid glada festliga tillfällen eller i djupaste sorg så säger det mer om bäraren än om plagget. Etiketten ger en viss upplysning. Max 40 grader (varför har trosor ofta 40 grader? De flesta vet att de måste tvättas i minst 60 för att bli hygieniskt rena. Sorry, sidospår).

Fortsättningsvis, ingen klorblekning, torktumling, plantorkning osv. Den ger oftast en upplysning om var plagget är tillverkat och för vem. Står det "made in Bangladesh", kanske vårt samvete får en liten törn för vi vet att förhållanden på syfabriker oftast är undermåliga, för att uttrycka det milt. Priset borde ha gett en vink i första läget!

Den här gången tänker jag inte predika mer hållbar utveckling och slow fashion för det var en berättelse om en klänning som var målet.

Målningen till vänster om klänningen är en virrängel av Jane Vikberg

Klänningen i fokus är denna:

Oregelbunden hals. Fuskknäppning fram där knapparna döljer veckningen för byst. Fjärilsärmar. Kanske inte så märkvärdig vid första anblicken. När jag tittade på detaljerna började jag inse att klänningen har en del att säga.

Raksömmen är sydd på en symaskin som troligen endast har raksöm då samtliga kanter är kastade för hand. Efter brännprov kan jag konstatera att klänningen är sydd i ett konstmaterial.

Ärmar och nederkant är handfållade.

Framstycket har en mycket spännande skärning. Detaljer och veck skapar en vacker siluett för bäraren.

Infodring runt halsen. Det syns inte så bra men infodringen har ett mellanlägg som verkar aldrig varit stykbart utan har sytts fast i fållar och med kaststygn. Det är av ett väldigt styvt material och påminner inte om något jag känner igen.

Nederkanten är fantastisk. Det var tack vara kanten som klänningen kom i min ägo. Hundratals veck som ger tyngd åt klänningen och ett fint fall.

Lagning finns det lite här och där. Inget slit och släng här inte. Och varför skulle man slänga en klänning som fått några små hål här och där.

I sidan finns en skarvning på ca 2 cm. Den verkar vara gjord vid själva tillverkningen. Blev modellen bredare eller var det för att spara tyg maximalt? Det kommer jag aldrig få svaret på, men den finns där och berättar något.

Utan att följa upp all fakta så gissar jag på sent 1940tal. Ja, inte lagningarna alltså utan när klänningen kom till.

Slutligen baksidan av det hela. Även om klänningen har en dragkedja i sidan så har ryggen en rad med knappar som inte har någon funktion annat än dekoration. Det finns dock en dold öppning bakom dessa en bit som stängs med tryckknappar. Den värsta nackdelen är att jag inte får plats i klänningen. Skulle tippa på att storleken är 34-36, så är det få av mina bekanta som kan heller.

// Anna spekulerar.

Spara

Spara

Spara

Välkommen Lady Velvet!

Ny termin och nya utmaningar.

Nu ska det sys. Men jag har fastnat i stick och virkträsket. Det är rätt skönt med handarbeten som man kan ta med till tv soffan.

Första uppgiften, ett trikåplagg och ett plagg av vävt tyg. Som vanligt är det inte bara, utan det ska vara ett tema. Huvudtemat är ungdomskultur. Vi har då valt undertemat "olika avatarer". Jaha? kanske du säger. Vi tänkte alla de här bilderna och fantasifigurerna man idag kan vara i olika spel, sociala medier mm.

Men jag tänker inte avslöja ännu exakt vad det ska bli.

Jag har bara valt tyg hemma. För så är det i textilsalen, det finns ett begränsat utbud och en snäv budget.

Ett "spöke" sytt av ärvda hemmavävda linnedukar. Härligt kraftigt material som ger en "tung" känsla och ett vackert fall. Modellen är min nya vän Lady Valvet. Mycket tyst och tålmodig kamrat. (jag tror hon är lite huvudlös)... Hon kan inte räcka mig en hand heller. Hon är helt enkelt rätt så menlös, nej jag menar benlös. Okej, nu har jag slut skämt!

Jag har länge velat äga en provdocka. Sedan 1987 för att vara exakt. Av olika anledningar har det inte blivit av ekonomi, utrymme, liten sy aktivitet osv. Satt en kväll och "porrsurfade" på handarbetsgrejer och bara bestämmer mig. Jag ska ha en provdocka! Sagt och gjort och plötsligt var den bestäld. Tröstar mig med att den redan har varit till stor användning. Om inte annat ser det väldigt kreativt ut att ha ett halvfärdigt plagg på den. Det kanske, kanske leder till att det blir mindre stökigt omkring mig. (mycket tveksamt, men större under har skett)

Samma kreativa stök i bakgrunden. Här är skapelse två. Ett hiskeligt obehagligt tyg från 1970 talet som legat och mognat i mitt typlager. Så där statiskt mest hela tiden. Nåja, denna kreation är gjort på samma mönster som ovan. Skillnaden är att jag kortat den och gjort klockärmar. Ångrar att jag inte gjorde ärmarna lite mer överdrivet klockade, men det får bli så nu.

Lite handsömnat, fållning och piffning så är det klart.

Nu tillbaka till "lärande processer" och inlämningsuppgiften.

Kram Anna