Annas blogg

Julkalender #12

Snön vräker ner utanför fönstret. Jag kurar ihop i min fåtölj och fäster trådar. Det finns några projekt som bara behövde det där sista.

Idag blir det ett nytt återvinningstips. Har du en bekant som plötsligt fått barn? Plötsligt och plötsligt, det tar en nio månader för de flesta. Ibland kan man dock bli tagen på sängen. Jag har blivit så gammal att nu är det vänners barn som får barn. Det är då kul att komma med en liten gåva.

Den så populära snutten i en egen tappning.

Här har jag inget mönster att hänvisa till utan jag har frivirkat. Det går säkert utmärkt att kolla på andra mönster och knycka det som behövs.

Det som behövs är:
Ett huvud. Går att virka själv eller använda en virkad duk som dras ihop till en boll. Fyll bollen med det som blir över av duken utan att klippa av.
Någon form av öron
En begagnad virkad duk.

När du fäster ihop delarna var extra noga med att sy rejält. Provslit i alla delar. Det skulle vara förfärligt om något slits loss och hamnar i någon hals eller så. Nu är det ganska stora delar men vem vill ta risken?

// Anna lite lagom insnöad.

Julkalender #7

Ett otroligt enkelt sätt att stajla till det. Du behöver ett loppis, lite garn och en matchande virknål.

1. Besök ett loppis och titta efter bomullsdukar med lämplig täthet på virkning (tro om det heter filévirkning). Storlek ca 40*60 men inget krav.

2. virka en hank på valfri långsida eller hörn.

3. Häng på lämpligt ställe. Köket, badrummet, toa etc. Praktiskt och funkar lika bra som frottehandukar.

I vår toa hänger bara dessa nu för tiden.

Ps. du kan självklart virka egna fast det tar mer tid.

Berättelsen om en klänning

Nu för tiden har ofta klädesplagg en mycket kort levnadstid. Det blir sällan någon riktig berättelse. Även om plagget bärs varje dag på jobbet, vid glada festliga tillfällen eller i djupaste sorg så säger det mer om bäraren än om plagget. Etiketten ger en viss upplysning. Max 40 grader (varför har trosor ofta 40 grader? De flesta vet att de måste tvättas i minst 60 för att bli hygieniskt rena. Sorry, sidospår).

Fortsättningsvis, ingen klorblekning, torktumling, plantorkning osv. Den ger oftast en upplysning om var plagget är tillverkat och för vem. Står det "made in Bangladesh", kanske vårt samvete får en liten törn för vi vet att förhållanden på syfabriker oftast är undermåliga, för att uttrycka det milt. Priset borde ha gett en vink i första läget!

Den här gången tänker jag inte predika mer hållbar utveckling och slow fashion för det var en berättelse om en klänning som var målet.

Målningen till vänster om klänningen är en virrängel av Jane Vikberg

Klänningen i fokus är denna:

Oregelbunden hals. Fuskknäppning fram där knapparna döljer veckningen för byst. Fjärilsärmar. Kanske inte så märkvärdig vid första anblicken. När jag tittade på detaljerna började jag inse att klänningen har en del att säga.

Raksömmen är sydd på en symaskin som troligen endast har raksöm då samtliga kanter är kastade för hand. Efter brännprov kan jag konstatera att klänningen är sydd i ett konstmaterial.

Ärmar och nederkant är handfållade.

Framstycket har en mycket spännande skärning. Detaljer och veck skapar en vacker siluett för bäraren.

Infodring runt halsen. Det syns inte så bra men infodringen har ett mellanlägg som verkar aldrig varit stykbart utan har sytts fast i fållar och med kaststygn. Det är av ett väldigt styvt material och påminner inte om något jag känner igen.

Nederkanten är fantastisk. Det var tack vara kanten som klänningen kom i min ägo. Hundratals veck som ger tyngd åt klänningen och ett fint fall.

Lagning finns det lite här och där. Inget slit och släng här inte. Och varför skulle man slänga en klänning som fått några små hål här och där.

I sidan finns en skarvning på ca 2 cm. Den verkar vara gjord vid själva tillverkningen. Blev modellen bredare eller var det för att spara tyg maximalt? Det kommer jag aldrig få svaret på, men den finns där och berättar något.

Utan att följa upp all fakta så gissar jag på sent 1940tal. Ja, inte lagningarna alltså utan när klänningen kom till.

Slutligen baksidan av det hela. Även om klänningen har en dragkedja i sidan så har ryggen en rad med knappar som inte har någon funktion annat än dekoration. Det finns dock en dold öppning bakom dessa en bit som stängs med tryckknappar. Den värsta nackdelen är att jag inte får plats i klänningen. Skulle tippa på att storleken är 34-36, så är det få av mina bekanta som kan heller.

// Anna spekulerar.

Spara

Spara

Spara

Som Magdalena Ribbing.

Blev sugen att göra något totalt onödigt men bara för mig själv. Hittade mönstret till en virkad Tilda på http://camillaslivsstil.blogspot.se/2016/01/monster-virkad-tilda.html och det fick mig på kroken. Höhöhö, torrt skämt.

Dockan är virkad efter mönster. Håret är lin som satt på knyppelpinnar och skulle kastas. Kjolen och koftan är från loppis. Varför göra själv när garnet är dyrare än dessa 3-8 kronors plättar som bara väntar att bli använda.

När hon var klar och jag visade upp henne för mina handarbetsvänner så skrattade vi åt att hon blev så lik Magdalena Ribbing, så det fick bli en hyllning till hennes vett och ettikett. Hoppas hon känner sig hedrad :)

// Anna

En virklig ide

Jag fick en fantastisk idé.  Att med ett gäng vita virkade dukar skapa en tunika/sommarklänning. Små dukar så kallade plättar finns för en oanständigt billig peng på loppis. Det visade sig att vita var det lite snålt om. Kände mig så kreativ när jag dristade mig till att blanda in fler färger. Själv hade jag ett antal vita i mitt linneskåp. (Linné och linne, det är nog mer bomull där).

Nåla upp på provdocka. Betrakta. Nä, detta funkar inte. Jag kommer att se ut som en mossbeklädd snusmumrik.  Så nu sitter jag med en väldans många plättar och låter tiden bida för nya ideer om storverk.

Min fantasi säger, plättar, rondellhund, cyckel...

Anna

arbetsbyxa modell xxxl eller så.

I min garderob har det länge legat ett par lila arbetsbyxor som jag tänkt komma i. Men med tiden har centimetrarna ökat från önskat mål. Vad göra? Jag gav mig själv ett ultimatum: sy om eller skänk till välgörenhet.

Jag behövde tyg. KKlippte byxorna till vadarlängd. Det skulle inte funka att sy ut i sidorna. Nä hur skulle detse ut om det gick att göra det uppenbara för en gångs skull *himlar med ögonen*. Så två kilar fram med extra fickor över för att dölja lite. Två kilar bak. Det funkade! Lite trång över själva stussen. Men nu får de hänga med denna sommar.

Det går från klarhet till klarhet på något sätt.

återgår till stickningen. Måste arbeta fort för garnet är nästan slut. Tur Josefinas garn öppnar igen på måndag.

Tjing Anna panna

små medeltids människor

Jo nu börjar flera påbörjade plagg bli färdiga. Som tex den här lillriddaren med sin vapendragare.

Den randiga är från en linneduk och den vita från ett gammalt linnelakan.Någon gång på 70talet har någon släkting färgat ett linnelakan i grön. Det funkar utmärkt som byxor.

Den äldre av pojkarna ropar från hallen där han speglar sig. Åh mamma jag känner mig så snygg, du är så proffsig på att sy. Det är så mjukt att jag vill inte ta av mig kläderna. Han är trots allt 11 år så en liten tår i mammas ögonvrå blev det allt.

Ingen rast ingen ro, makens kläder skulle bli klar också. Han var dock inte lika villig att vara fotomodell.

Bara fyra mantlar till nästa helg då, nämen då kan jag inte hänga här. Så friden liljor på er. Fortsättning följer......typ.......

Välkommen Lady Velvet!

Ny termin och nya utmaningar.

Nu ska det sys. Men jag har fastnat i stick och virkträsket. Det är rätt skönt med handarbeten som man kan ta med till tv soffan.

Första uppgiften, ett trikåplagg och ett plagg av vävt tyg. Som vanligt är det inte bara, utan det ska vara ett tema. Huvudtemat är ungdomskultur. Vi har då valt undertemat "olika avatarer". Jaha? kanske du säger. Vi tänkte alla de här bilderna och fantasifigurerna man idag kan vara i olika spel, sociala medier mm.

Men jag tänker inte avslöja ännu exakt vad det ska bli.

Jag har bara valt tyg hemma. För så är det i textilsalen, det finns ett begränsat utbud och en snäv budget.

Ett "spöke" sytt av ärvda hemmavävda linnedukar. Härligt kraftigt material som ger en "tung" känsla och ett vackert fall. Modellen är min nya vän Lady Valvet. Mycket tyst och tålmodig kamrat. (jag tror hon är lite huvudlös)... Hon kan inte räcka mig en hand heller. Hon är helt enkelt rätt så menlös, nej jag menar benlös. Okej, nu har jag slut skämt!

Jag har länge velat äga en provdocka. Sedan 1987 för att vara exakt. Av olika anledningar har det inte blivit av ekonomi, utrymme, liten sy aktivitet osv. Satt en kväll och "porrsurfade" på handarbetsgrejer och bara bestämmer mig. Jag ska ha en provdocka! Sagt och gjort och plötsligt var den bestäld. Tröstar mig med att den redan har varit till stor användning. Om inte annat ser det väldigt kreativt ut att ha ett halvfärdigt plagg på den. Det kanske, kanske leder till att det blir mindre stökigt omkring mig. (mycket tveksamt, men större under har skett)

Samma kreativa stök i bakgrunden. Här är skapelse två. Ett hiskeligt obehagligt tyg från 1970 talet som legat och mognat i mitt typlager. Så där statiskt mest hela tiden. Nåja, denna kreation är gjort på samma mönster som ovan. Skillnaden är att jag kortat den och gjort klockärmar. Ångrar att jag inte gjorde ärmarna lite mer överdrivet klockade, men det får bli så nu.

Lite handsömnat, fållning och piffning så är det klart.

Nu tillbaka till "lärande processer" och inlämningsuppgiften.

Kram Anna

skräp sa kollegan

Skräp är det som blir över när fantasin tar slut.

Hittade denna lampa på skolan och den klassades som skräp.

visst det går att åka på Ikea och köpa en ny, eller så kan man söka i sina gömmor och hitta en stump tyg. En helg senare så ser den ut så här. I morgon ska den få åka tillbaka till skolan.

det är solen som lyser igenom, jag har inte provat att tända den ännu. Hoppas den blir fin även då.

Full fart mot nästa prprojekt. 

Covercase eller bokfodral

Skolan har börjat och därmed jobb, jobb och lite mer jobb. En rektor från en annan skola ringde min rektor och frågade om de fick hyra/låna mig. Så nu jobbar jag åt två skolor som textillärare. Plus att jag pluggar för att BLI textillärare.

Idag tog jag en sväng på myrorna. När jag kommer till kassan säger tjejen. Visst är det du som brukar köpa så mycke tyg och garn här? Mummel, mummel, det kan ju stämma. Vad bra att det kommer till användning. (inte läge att berätta att mycket blir "isolering" medan det väntar på inspiraton). Så för under 200kr fick jag detta:

Ps. mattan har någon i släkten vävt. Kan vara farmor.

Sedan var det de där fula planeringskalendrarna jag fått av jobbet. Nu är mitt "covercase" klart och ikväll blev en kollegas klart. Hoppas hon gillar den jeans. Hon ville så gärna ha en ficka på framsidan för att sätta pennor i. Snabbt insåg jag att det måste bli från ett par barnbyxor för att få plats.

Min rosa är ett toktäcke som skulle bli en nässisär men tja, det blir inte alltid som man tänkt :)

Så här ser Carolines bokfodral ut när man ser både fram och bak.

Jeans kan vara lite svårarbetat och det blev inte bättre av att det mörka tyget var Stretch, men med tungan rätt i mun så känner jag mig rätt nöjd. Å det vänner gör jag inte allt för ofta.

Nu ska jag ta mig an en lampa från skolan som havererat. Blir det bra får ni en rapport.

När maken är borta, sitter frugan och pysslar, tjing Anna.