Vildkattsproblem

[avsl090302]

Ja, vi har verkligen problem med vildkatter på vår gård. Inte som man kanske kan tro, att vi irriterar oss på nedpissade mattor utan andra bekymmer har vi.. även om vi också har problem med nerpissade mattor och sopor
Vi har en vildkatt som heter Hjalmar boende under vårt uthus. En söt och fin katt, en hona vet vi nu, men hon får fortsätta att heta Hjalmar ändå... hon är mörkt mörkbrun med ett ljusbrunt sträck lodrätt över nosen.. hon är lite tjock, med hängmage, en satt katt m.a.o..
Vi är förälskade bör jag tillägga
Nu har vi idag för andra gången totalt fått hålla henne och goas med henne. Hon är som tokig, hon spinner och hoppar mot oss, vill bara upp i famnen och hållas om..
Förra gången var i början av december då hon kom fram till oss efter mycket lock och pock, fast ffa för att hennes mat var slut..
Vi har bott här i snart 4 år och först nu så får vi ta i henne.
Problemet är inte just henne utan att vi redan har två katter, annars skulle vi adoptera henne på fläcken!!. Dom skulle säkert kunna vänja sig men jag har hört att det är mycket problem med vuxna katter..

Det är hemskt vad vi är blödiga. Nu har vi bestämt att göra om en amerikakoffert till Hjalmars hus med ett värmeelement.. den får stå inne i vår skräpboda, som vi redan har inrett ett hörn med en liten kartong åt henne.. vi slog dessutom hål i väggen så hon skulle kunna ta sig in

Det är så jobbigt för mammahjärtat att se henne söka vår uppmärksamhet, vi har nu tagit in henne i garaget där min man sitter och bor nät. Hon fick lite vatten och mat (vi har ju utfodrat henne i två år redan men ändå.. lite mat inomhus vid elementet...)
Jag känner mig som en djurplågar när jag lämnar henne jamande utanför huset när jag fryser och vill gå in i värmen.. men vad göra??

[AnnaB]

Kan du inte bara prova och se hur katterna reagerar om de får träffas?

[avsl090302]

Hade våra katter varit utekatter skulle problemet kanske vara betydligt mindre. Våra katter är ju inte vana andra katter alls, dom är utekatter på stugan som ligger på en ö, där är dom ute i fyra månader. En stuggranne på andra sidan ön har katt och den traskade över till oss förra sommaren, det blev katt-astrof.
Det blev rejäla slagsmål som resulterade i ett trasigt öra för vår Homer, ganska charmigt nu men inte då..

Det känns ju lite svårt att ta in en vildkatt som är van de fria vidderna och stänga in henne med två andra katter, som knappast gillar henne.
Dom gillar inte henne alls när dom ser henne genom fönstret

Dessutom så bor vi ju på stugan fyra månader varje år, det komplicerar ju saken också..

Jag undrar dock varför hon söker sig till oss nu, när hon inte gjort det på nästan fyra år...
Hon verkar inte vara född vild, då man nog knappt får röra en sådan katt, hon verkar var äldre, tio år kanske, hon verkar vara en utslängd katt helt enkelt. Kanske blev hon utkastad för många år sen, kanske dog hennes ägare, vi vet inte. Vi vet dock att det bor flera vildkatter i området, flera under Folkets Hus här i byn..

Egentligen tycker jag ju att vildkatter bör avlivas, pga många skäl, men jag är såklart kluven eftersom det gäller katter som jag älskar..

Dessutom känns det hemskt mot våra egna katter, den äldsta har fått så mycket stryk tidigare, och nu är dom båda trygga och harmoniska, och jag vill ju inte riskera deras hälsa..

Huvva, vilket dilemma.. Jag har inte fått nåt sytt alls idag, bara gått och kollat i fönstrena och varit ute och goas.. känner mig hemsk.. hur galen får man bli?

[Alice]

Har du varit i kontkat med djurskyddet då och förklarat situationen? Dom hjälper nog till bara dom kan.

[avsl090302]

Har ingen aning om vad Djurskyddet är, tror knappast det finns här hos oss.
Att ta in henne hos oss är nog uteslutet, däremot får vi väl göra det så skönt för henne som det går. Att sätta värme i ett krypin är nog en god början.. sen får vi väl ta in henne i garaget och goas med henne mellan varven.
Idag var hon extremt törstig. Hon drack vatten från motorhuven, passade på att slurpa lite tinad snö. Inne i garaget drack hon från avloppet, så då skyndade jag mig in och hämtade färskt vatten, hon drack för fulla burkar.. sen la hon sig i knät på mig och somnade..
Hon fattade aldrig att mattan vid elementet var hennes plats , (som om katter någonsin vetat sin "plats" haha..)

Nej, vi får nog gilla läget helt enkelt. Men jag blir så himla arg på dessa människor som skaffar katt och sen lessnar.. Varför kan dom inte avliva dom isåfall? Det finns ju alternativ, katthem, vänner etc..

Vi ser en liten ström av katter som nu funnit vägen till vår Hjalmars matskål, listigt inskjuten under uthuset på en slags brädanordning, så att den ska vara skyddad från snö och regn. Men vi har aldrig sett några slagsmål, så det är kanske katter som Hjalmar "känner", kanske hennes ungar, vad vet jag..
Vårt kattmatskonto har dock stigit i höjden, men vad gör väl det? Om nån av våra katter skulle springa bort skulle jag vara överlycklig om dom fick mat nånstans..

[VivoPlena]

Jo, Djurskyddet finns i Norrbottens län. http://www.djurskyddet.se/organisati...ngar/index.asp

*passar på att göra lite reklam för föreningen*

[Delfintua]

Känner instinktivt att en avlivning vore bäst för den katten. Om hon inte kan bo inne och bli social och ej heller bli steriliserad. Hon får ju ungar och det blir fler katter som ingen vill ha eller äger. Hemsk tanke!
Ta bort henne om du kan få henne till veterinär. Eller socialisera henne med dina andra katter och kastrera henne.

Tråkigt med människor som skaffar sommarkatt och sen skiter i dom. Kanske hon är en sån som du fått dra försorj över och våndas över. Tycker riktigt synd om dig och förstår ditt dilemma men avlivning är barmhärtigt.

[avsl090302]

Vi har aldrig sett några kattungar eller ungkatter här under dom fyra år vi bott här. Jag tror hon är rätt gammal också. Men visst, nog har vi undrat om det kan dyka upp några ungar en dag. Men jag tror inte det. De andra katterna vi har sett är större än henne och bor förmodligen under grannhuset. Däremot har vi också sett tamkatter komma och dinera hos oss men det bjuder vi på..

Jag blir rent f-bannad när jag hör om dessa elaka människor som plågar djur på olika sätt. Inte länge sedan fick en här i byn en av sina katter inslängd i en hundgård. Otroligt vilka människor det finns. Som njuter av att se en katt slitas i stycken.
Som tur är så är båda våra egna katter samt Hjalmar så skygga att det skulle vara svårt för en främmande att få tag i dom , men man vet ju aldrig..

Vi får avvakta ett tag.
Vi började ge henne lite mat när det var -30 grader kallt och vi förstod att hon verkligen bodde under vårt uthus, och sen är man ju fast. Vi måste ju åka hem hela tiden på sommrarna också, för hon är ju van nu att få maten serverad. Nu åker vi ju hem av många andra skäl också, men iaf.. Ja, tänk vad man kan göra för hemlösa kissekatter........

[Alice]

Det är verkligen hjärtskärande att höra om kissen. Om jag inte bodde så långt bort så skulle jag ta mig an henne. Min bägge katter och min hund är så vana att jag släpar hem alla som det är synd om så dom accepterar det. Med lite mutter ibland förstås men dom har vant sig. Jag bor ju ända nere i Eskilstuna så en sån transport skulle väl bli svår för henne? Tänker på att du skrev att hon har hängmage, det kan nog vara ett tecken på att hon är steriliserad för det får dom lätt då. Kan vi komma på nån lösning hur vi skulle få henne ner till Eskilstuna så tar jag hand om henne.

[Celos]

Det kan gå att få katterna att fungera tillsammans och det är inte alls säkert att "Hjalmar" är så pigg på att vara utekatt sen i och med att hon varit det så länge.
Tycker definitivt ni ska prova. Det kan ta tid men är oftas inte helt omöjligt. Prata med katthemmen om hur ni skall gå tillväga.

Att hon söker kontakt nu är förmodligen att hon har fått förtroende för er och känner att hon kan lita på er. Att hon sedan vill kela och spinner tyder också på att hon inte är en vildkatt från början utan har haft kontakt med människor tidigare.

Om det inte fungerar med er så kanske någon annan i närheten kan förbarma sig över henne.
Tycker det är lite drastisk att avliva henne i detta skede när det kanske finns gott hopp om att kunna få henne placerad någonstans.

[mia-maria]

En vän till mig tog en gång hand om en hittekatt från skogen. Det var en jättefin katt, såg ut som en helt renrasig norsk skogskatt, så han hade säkert haft ägare en gång i tiden. Vid upphittandet hade han bott i skogen rätt länge, var mycket skygg och visade tecken på att ha fått skallen inslagen en gång.
Hur som helst är min poäng att han trivdes jättebra som innekatt, inledningsvis var han väldigt rädd för ytterdörren... kanske tänkte han att om han gick ut skulle han inte få komma in igen. Efter några år då han blivit väldigt social, och han och matte tillfälligtvis bodde på 14kvm, smet han ibland ut i trapphuset men aldrig längre än så.

Är Hjalmar dessutom så gammal som du gissar så kanske hon uppskattar ett bekvämt liv inne i värmen?
Katter som får gå ut och in som de vill brukar på ålderns höst inte gå ut mer än nödvändigt, ifall det inte är sommar och stekande sol

[avsl090302]

Hade vi inte haft två egna katter skulle Hjalmar bo hos oss sen länge men med den hemska tiden av bråk och avlivningar i färskt minne, vill vi inte riskera våra katters psykiska hälsa.. Vår katt Allis fick så mycket stryk och det tog lång tid för henne att bli trygg igen.

Ulla,hade det inte varit så himla långt till Eskilstuna så hade du haft en till nu..
Det skulle nog inte vara så roligt för henne att åka så långt.

Idag har vi återigen haft in henne i garaget och utfodrat henne med riktig kattmat, dvs blötmat.. En påse åt hon på några sekunder.. sen kom jag ju på att det är ett fiffigt sätt att avmaska henne på (det behövs verkligen!) så jag rände in igen och blandade ut lite maskmedel och kattmat och det var visst mumsigt..

Nu ligger hon i makens knä och myser..
Skickar med en bild på henne.. visst är hon väl himla fin..

[avsl090302]

Förresten, spana in klorna, hon trampar nästan sönder kläderna för oss, när hon är så gossig...

Undrar egentligen varför hon helt plötsligt söker sig till oss? Tidigare har vi knappt fått ens se henne utomhus, bara genom fönstret..

[avsl090302]

Förresten igen..
Nu har vi utarbetat en liten handlingsplan vad gäller projektet Hjalmar.

Först ska vi tejpa upp lite lappar med Hjalmar på och sätta upp här i byn, kanske någon känner igen henne, eller vill ta hand om henne. Undrens tid är väl inte förbi? Mirakel kan hända.

Sen får vi förstås höra oss för om någon skulle vilja ha henne.

Annars får vi fundera på om vi törs göra ett försök, alternativ göra ett litet katthem till henne hos oss-med sociala kontakter i garaget, alternativt katthem, sista utvägen är förstås avlivning, men det känns inte alls aktuellt just nu.
Däremot verkar karln min gärna ha Hjalmar hos sig som sällskap därute i garaget, medans han bor sina nät.. han kan få tillbringa mycket mer tid därute nu, eftersom Hjalmar kräver sin dos av uppmärksamhet och arbetet blir lidande.. Fast Janne verkar inte klaga alls..

[Delfintua]

Vilken härlig katt och hon ser absolut ut som någon äger henne, alltså inte en vildkatt. Å andra sidan så blir man ägd när man har katt
Hoppas det löser sig med kissen som är så fin. Ser ut som min första katt som dessvärre bara försvann. Kanske det är hon som vandrat upp till norrbotten.