Självförvållat

[xyzavslutat]

Ja, dom allra flesta av oss har nog våra barndomsproblem att brottas med!

En släkting till mig fick lära sig att han måste "vara snäll, så tycker mamma om dig". Det har resulterat i att han gått genom hela livet med ett leende på läpparna, inte sprunget ur hjärtat, men väl ur hans barndom. Alla vill vi ju gärna vara omtyckta och för att min släkting skulle förvissa sig om att bli omtyckt har han genom att se glad ut försökt att visa hur snäll han var... Ett livslångt lidande egentligen, mycket tragiskt, att inte få vara som man är och våga visa sina känslor.

Nu finns det ingen anledning att bråka med sina föräldrar om hur det var, trots allt gjorde dom så gott dom kunde. Däremot finns det all anledning att våga se hur det var för att som vuxen kunna räta ut allt som var fel.

Ingen är väl perfekt, idag när mina barn är vuxna sedan länge så kan jag komma på saker jag gjort/sagt som jag inte borde och även saker jag inte gjort/sagt som jag borde. Det känns i "mammahjärtat" även om det dock aldrig har varit fråga om misshandel, hot eller andra grova saker.

[zickzack]

Ja att vara snäll är sannerligen en konst, för man glömmer ju ofta bort att vara snäll mot sig själv i ivern att vara andra till lags. Och när man inte lyckas med att göra andra till lags kommer skuldkänslor och samvete....

By the way, så sitter jag iksom trådskaparen med en ond fot idag. Jag skrattade för mig själv när jag åkte in till akuten igår, att det var nog guds finger ändå.
Nu vet jag inte hur självförvållat det är att intet ont anande bli på och omkullsprungen av en häst och dessutom trampad på foten med en stor gräsbrodd, så att det ser ut som ett skotthål men jag kunde ju ioch försig stannat hemma vid symaskinen....
Hur som halta lotta får sitta där hon sitter några dagar och begrunda sitt öde.

[xyzavslutat]

Stackars dig! Det hade ju kunnat gå riktigt illa, att bli omkullsprungen av en häst, så hemskt! Du skulle nog ha stannat hemma vid symaskinen...

Uppriktigt sagt så tror jag faktiskt att allt är självförvållat, inte direkt liksom, man önskar sig ju inte själv olyckor, men indirekt menar jag, drar vi på oss större eller mindre olyckor genom att vi inte tillåter oss att ta det lugnt ibland.

Hoppas att din stackars fot läker fort, under tiden kan du bara njuta av ledigheten några dagar, att bara få göra som man själv vill är underbart!

Snällhet är ett gissel på det viset att man får dåligt samvete och skuldkänslor när man inte gör andra till lags, precis som du skriver, men träning ger färdighet, sägs det. Om vi bara, till att börja med, försöker lite då och då att inte göra som vi tror att andra vill att vi ska göra, så blir vi bättre och bättre på det. Det är lika som att lära sig simma eller cykla, om vi bara tränar så kan vi det till slut. Det viktigaste är att vara snäll mot sig själv, då kommer snällheten mot andra av sig själv bara, utan att vi behöver tänka på det ens.

[zickzack]

medmera skrev:


Uppriktigt sagt så tror jag faktiskt att allt är självförvållat, inte direkt liksom, man önskar sig ju inte själv olyckor, men indirekt menar jag, drar vi på oss större eller mindre olyckor genom att vi inte tillåter oss att ta det lugnt ibland.

Haha, det var det jag kom att tänka på, på väg till akuten, mitt i prick. Jag kan ju nämna att ett bifynd vid besöket var ett blodtryck på 150/100 så jag antar att min inre gudinna var tvungen att låta en häst trampa ner mig för att få stopp på karusellen. Man kan ju inte annat än skratta.

Och tack för dina tankar.

[xyzavslutat]

... ser jag som detsamma som självförvållat, som denna tråd började med.

Jag tror att vi använder oss av tankens kraft hela tiden fast vi för det mesta inte tänker på det ens.

Allt som vi tänker på tenderar att bli verklighet. Ju mer vi tänker på något desto större är möjligheten att det blir så.

Ofta tänker vi kanske på negativa saker, på det viset att vi t.ex. är rädda för hur framtiden ska bli, rädda för olyckor av olika slag, rädda för att bli sjuka m.m.m.m.

Jag tror på fullaste allvar att allt vi kan tänka kan också bli veklighet.

Då kan man undra varför vi tänker på tråkiga saker egentligen, för det gör vi nog allihopa, till och från i alla fall.

Vi är rädda för vår ekonomi t.ex. att inte pengarna ska räcka till allt vi vill göra och köpa osv. Vi är rädda för att vår kärleks-relation ska ta slut kanske eller vi är rädda för att det ska hända barnen något. Det finns nog tusentals olika saker vi är rädda för och som våra tankar alltför ofta sysslar med.

Om det nu är sant att det vi tänker på tenderar att bli verklighet så borde vi ju tänka trevliga saker bara och ingenting annat. Visst, det är svårt att förändra våra tankar, vi har säkert tänkt liknande tankar i massor av år. Det är svårt att ändra gamla vanor.

Men, som sagts tidigare i denna tråd, "övning ger färdighet". Som att lära sig cykla eller simma eller vad som helst. Det krävs mer eller mindre övning för att klara nya saker, men allteftersom så går det lättare och lättare ändå. Dessutom blir man gladare, särskilt när man börjar upptäcka att det fungerar.

Helt plötsligt en dag kommer man på att man skapar själv sitt eget liv och allt som det innehåller, både bra och dåligt. Den dagen börjar man tänka mer och mer medvetet för att bara skapa sådant som man verkligen vill ha.