Nu är min älskade maskin hemma efter att varit borta nästan en hel otäck vecka (som jag förgyllde genom att handla på mig lite mer tyg...) De hittade en bit av en nål inuti, borde varit det som låtit. Jag sydde ihop ett par cykelbyxor till juni nu, var bara tvungen att prova fast jag precis kom hem från ett 13timmars pass på jobbet. Och den lät som den ska.
Jag lät nog ganska desperat när jag frågade hur fort den gick att få fixad när jag ringde i måndags, då hade jag redan skickat maskinen m svante så han kunde lämna den på lunchen. Men servicekillen skrattade i telefonen och sa att det funkar inte riktigt så att man lämnar in den på morgonen och hämtar den på kvällen. -Nej nej, det förstår jag svarade jag hur besviket som helst eftersom det var just så jag hade tänkt mig. Tydligen hade jag ändå lyckats få honom att fatta att det var bråttom för när svante lämnade den hade han sagt att -Det var rätt akut va? varpå min kära man (som känner mig , el kanske helt enkelt förstår sig på kvinnor) svarar -Det är det väl alltid???
