Nej, du äre inte ensam. Jag har också kronisk värk (som en del av fibromyalgia) och har inte kunnat jobba sen 1999. Det tog tid att lära mig vad jag klarar av. Först och främst ska man acceptera sin sjukdom och helst inte streta emot, då blir det bara värre (Jag läste mycket fakta matrial i början för att lära mig mer om tillståndet och vad som kan påverka den, båda positivt och negativt). Som Gullum sa, man får lära sig att välja det som man tycker är roligt och det som man klarar av. ( och det kan variera från dag till dag!) Man får räkna med att saker och ting tar mycket längre tid än innan man blev sjuk, men man kan fortfaranda vara kreativ. Man får också lära sig att "att jobba" är inte något det som alla kan göra. Har man en sjukdom som "inte syns" kan det vara jobbigt att behöva förklara hela tiden, men man vänjer sig.
En anna sak som har också hjälpt mig är att gå med i en patientförening. Man kan behöva prata med någon som har samma tillstånd. Även om det är jobbigt i början kan det vara värt besväret att ta kontakt med andra i samma situation.
Tänk inte på det du inte kan....tänk på det roliga du kan!
