Självrengörande sula är garanterat någon beläggning med begränsad livslängd. PTFE är bättre än vinyl, i alla fall i långa loppet. Bergman & Johansson, indukta och acg nyström har lösa teflonsulor, förmodligen andra leverantörer till textilföretag också.
Här är ett exempel på gravitationsmatat järn:
http://www.ebay.co.uk/itm/1606250704...84.m1438.l2649
1228 sekiner i dagens växlingskurs, med frakt. Inklusive teflonsula, silikonunderlägg och avmineraliseringskristaller. Enligt mig en riktigt bra deal. Hade jag köpt nytt idag hade jag kanske köpt en sån. Tyvärr finns det reservdelar till alla industriella järn så de är ju helt omöjliga att döda, så jag får nog dras med stirovap och ironmaster resten av livet..
Men i alla fall. Ett annat tips som jag körde på innan jag byggde mitt bord fick jag av skjortgurun Mike Maldonado. Jag har alltid tyckt att strykbrädor är rätt usla. Rangliga, ostabila, tar upp en massa plats och inte alls särskilt bra form. Dessutom var stoppningen för tunn så man såg nätet genom stoppningen, ibland kunde man se det i strukna kläder. Enter strykdynan. Mike rekommenderade en bit filt av typen som används i strykbord, täckt av urtvättat bomullstyg. Sagt och gjort, köpte en kvadratmeter 6 mm pressfilt av en kemtvätt för en hundralapp, täckte med ett gammalt lakan och la på ett stadigt matbord. Presto! Ett fantastiskt strykbord! Nackdelen är att det efter en lång stunds strykande bildas lite fukt på undersidan. De stora fördelarna är att man får större yta, mycket stabilare bord, och att man kan rulla eller vika ihop dynan och förvara var som helst, till skillnad från strykbrädan som tar upp rätt mycket plats även hopfälld. Dessutom är strykdynan bra att rita på, klippa på (man kan nåla tyget i dynan) och sporra på. En riktigt bra investering enkelt sagt. Önskar att nån sagt det tidigare bara. Innan jag tog mod till mig och köpte pressfilten så använde jag en arméfilt som jag vikt dubbel, men den höll kvar fukten mycket längre än filten jag har nu, men den funkade också.