Äntligen, den lilla rackaren är hemma! Igår tog jag och sambon kollektivbilen (en liten toyota aygo) tillsammans med bonusbarnet och tutade iväg. Efter diverse felkörningar kommer vi till slut fram och jag ser en kvinna som väntar på parkeringen, stiger ur bilen occh frågar om hon möjligen avser att sälja en vävstol? Jo det medger hon glatt samtidigt som hon sneglar lite på vår bil... Nicke stannar kvar med lillen vid bilen och kvinnan och jag går iväg för att avsluta köpet. OK, jag visste att yttermåttet på väven var 110 cm. Jag hade inte kollat samtliga mått dock. När jag ser får jag en lite kall känsla i magen... Får vi in den i bilen? När jag kommer runt hörnet ser jag att Nicke tänker precis samma sak. Han är en fantastisk man och bitvis ganska hårt prövad.Men också händig
Med lite bök får vi in väven i baksätet och jag får lägga mig raklång och spänna fast mig så gott jag kan. Men nu är den hemma och jag är SÅ lycklig!