Man måste ju inte göra alla fem grenarna på raken heller kanske?
Sen tänker jag att lekar där man gör tillsammans är roligare än lekar där "alla andra" tittar på medans "jag" gör.
Man slipper bli nervös och uttittad om man är känslig för sånt.
Kom att tänka på en lek: kören.
En person står utanför ringen av de andra med ryggen åt ringen. Den personen är dirigenten. Från början får han sjunga själv.
Runt i ringen "går" en hopknölad (hopbunden) kofta eller nåt.
Den som har koftan när dirigenten slår av kören (=sången tystnar som är man leker Hela havet stormar, typ) blir nästa dirigent.
Förra dirigenten blir nu kören.
På detta vis växer kören hela tiden medans det blir mer och mer volleyboll av kofthanterandet.
Sångerna väljer dirigenten och de bör vara av modellen "alla kan sången/gnola med".