Citat:
Teknikfreek skrev:
Jag tycker att det är skrämmande och förskräckligt ledsamt att självmord som är så tragiskt när det väl händer kan vara en kult eller sysselsättnings grej.
Det finns väl inga livsbejakande glada människor som kan se upp till självmordskandidater. Det är ju tragiska omständigheter som har lett fram till detta. Modigt är att stanna kvar och kämpa för att finna livsglädje. /.../ Bara detta att medverka till att en kult som är så självdestruktiv får fortsatt näring.
|
När man känner för att begå självmord är det den sista utvägen... jag har läst mycket eftersom det fascinerar mig hur människor kan vara så desperata att de väljer att avsluta sitt liv. Och en del människor har en konstant depression.
En historia var jättesorglig med en mamma med familj. Mamman hade en medfödd depression som dök upp efter tonåren. Inga mediciner, inga behandlingar, ingenting funkade förutom elchocker, och sedan slutade de också funka. Hur skulle hon kunna vara modig och kämpa emot den depressionen för att finna livsglädje? Det var alltså en kemisk depression som det inte fanns någon känd bot för, och hennes liv gick ut på att ligga i sin säng och räkna sekunderna som tickade förbi. Är det ett värdigt liv?
Teknikfreek: Jag undrar vad du menar med att självmord är en kult eller sysselsättningsgrej, och det att "Bara detta att medverka till att en kult som är så självdestruktiv får fortsatt näring".
Vad menar du med kult? Antingen menar du emo, och den är till syvene och sist en klädstil och en musikstil. Inget mer, inget mindre. Eller så menar du när tonåringar pratar om självmord och hamnar i djupa diskussioner, och prata om det måste man göra om man inte vill må dåligt. Sedan kan du mena något helt annat, och då får du gärna förklara, för jag vill veta! *nyfiken*