Jag har sytt så länge jag kan minnas. Jag har alltid varit mormors flicka, och spenderade den mesta av min tid där istället för hemma, och så var det enda till i somras när hon gick bort i cancer. Hon satt ofta och knåpade med något, och när jag var mindre satt jag och sorterade knappar efter färg när hon höll på att sy sina dräkter, så det är väll mest där jag lärt mig saker. Och när jag blev lite större så fick jag brodera små tavlor med fåglar eller blommor. Och även fast mamma hade symaskin och är ganska duktig på att sy själv så släpade jag flera kilon med tyger hem till mormor för att sy hemma hos henne. Men det är väll mest nu på senare år som hon lärt mig ordentligt.
Och så var det ju den där förbannade syslöjden i skolan. Nu för tiden lär man sig ju bara att sy efter mönster till punkt och pricka i skolan, och det är det tråkigaste jag vet. Så det slutade med att jag gick ut grundskolan med ett G i syslöjd, trots att jag redan då höll på att sy korsetter efter egna mönster.
Jag tror inte att någon här kan säga att de inte lärt sig av misstag och egna finurliga lösningar, men just det har varit en väldig stor del i hur jag lärde mig att sy. Jag kan med nöd och näppe grunderna i sömnad, som det ska vara, och så har jag mängder av egna idéer.Det tillåter mig att vara väldigt kreativ, och det skulle vara fruktansvärt tråkigt att sy utan kreativitet!
Nu när mormor har gått bort så lär jag mig mycket över internet och på biblioteket, men jag har både mamma och farmor att fråga om jag skulle behöva.