Oh vilken intressant tråd. Jag hade BC (underkänt på den tiden) i slöjd när jag tog realexamen. Var nog ingen som trodde att jag idag skulle vara både brodös och kunnig i klädsömnad.
När jag födde min äldsta son (1960) bodde jag på mödrahem (enorm bostadsbrist i Stockkholm då) och där hade de en liten sykurs. Jag tittade på mina tio fingrar och sade till mig själv "kan andra ska jag väl också kunna lära mig." Så jag började sy lite babykläder och något slags intresse föddes.
Senare gick jag i flera år på Stockholms stads yrkesskola för sömnad. Man fick lämna in barnen på en barnparkering och ägna hela dagar till att sy medan de lekte och hade kul.
Så hade jag grannfruar som jag kunde fråga, gick lite sykurser och kunskapen utvecklades efter hand.
När jag fick flickbarnbarn (har själv bara pojkar) började jag sy deras drömklänningar. Det blev jättesnyggt. Så nu har jag fått blodad tand på gamla dar. Har gått en avancerad kurs och sytt toile. I somras på "Sy i lin" på folkhögskola. Så kul. Ska jag göra i år också.
Det enda som varit bortslängt var tre terminer i mönsterkonstruktion. När figuren förändrades var det omöjligt att komma ihåg hur man gjorde. Besvärlig att konstruera mönster är det också. Så jag ändrar köpemönster och försöker jobba på att ändra köpta grundmönster.
Jag tror att det är olika från person till person hur man ska lära sig och utvecklas. För vissa passar självutveckling. För andra är kurser vägen. Det är min melodi för jag behöver kunna fråga och fråga och framför allt "se" hur man gör för att få in det i skallen. Det är väl BC:t som spökar.
.
|