[Lavendel]

Det är en rolig fråga för jag fick den själv för ett tag sedan och visste faktiskt inte. Hur lärde jag mig det här egentligen? Men någon måste ju ha visat från början och det var nog både mamma och mormor som sydde kläder för att det var så man gjorde på den tiden om man ville ha något snyggt. Mamma sydde finklänningarna till skolavslutningar och kalas och nånstans där fick jag väl en bild av att det går att åstadkomma kläder med sina egna händer (och en symaskin) utan att vara proffs.
När mina barn var små och växte så det knakade och vi var fattiga hittade jag mönster i Vi Föräldrar till väldigt enkla barnkläder och knåpade ihop små sparkdräkter och klänningar av stuvbitar med många svordomar och misstag på vägen. Det var svårt att fatta beskrivningarna med sin terminologi och jag hade ingen att fråga, för kunskapen att sy kläder är inte så vanlig i min generation.
Lapptäcksgrejor var det däremot en ren lust att hålla på med, bara raka sömmar, stuvbitar och trasiga gardiner som var gratis material och så inga facit utan en oändlighet av möjligheter.
När det gäller kläder gjorde jag lite enkla grejor till mig själv efter mönster som jag köpte men inget blev riktigt bra så att jag ville ha det på mig. Sen fick jag en knäpp och gjorde en rockokoklänning som blev jättefin när den väl var färdig. Den har blivit mycket beundrad vilket jag så klart är glad för, men den största behållningen av det projektet är ändå alla misstagen jag gjorde och allt jag fick sprätta och göra om. Så mycket jag lärde mig på detta! Det var nog efter den som jag kände att jag hade självförtroende och började tänka att jag visst skulle sy egna kläder. Jag ville bestämma mer själv hurdana kläder jag ville ha och inte vara så hänvisad till vad inköparna på klädkedjorna och rådande trend bestämde. SEN började jag på en sykurs, gick igenom grunderna för hur man ritar egna mönster och fick en underbar lärare har stöttat och hjälpt till under diverse vilda ideérs förverkligande. Inte minst har det varit bra att få hjälp med att avkoda de ibland ganska kryptiska anvisningarna i färdiga mönster och beskrivningar. Jag går på sykursen någon termin då och då. Balklänningarna till mina döttrar, min första kavaj, ett byxmönster som verkligen passar just mig och lite sådana saker har jag behövt handledning till. Men det är också väldigt trevligt att dela ett intresse med andra så sykursen är minst lika mycket av sociala skäl.
Det låter som en klyscha och det är ju också, men det är faktiskt misstagen man lär mest av. Jag håller helt med Lilith där. När kunskapen börjar sätta sig i händerna och det slutar trassla och skynkla sig så handlar det inte om trolleri även om det kan kännas så, utan om erfarenhet. Den hade man inte fått utan alla de där misslyckade trasorna med två högerärmar, för kort linning, felvänt motivmönster och så vidare.
En sak är i alla fall säker. Hade någon sagt till mig under syslöjdslektionerna i grundskolan att sömnad skulle bli min stora passion när jag var vuxen och att jag skulle ligga sömnlös för att ideérna trängs i huvudet och att jag skulle bli helt lycklig bara av att känna lukten i en tygaffär, ja då hade jag skrattat ut vederbörande. Textilslöjden i skolan var pesttråkig och ett enda stort misslyckande.