|
Ååå jag får lite gåshud när jag läser det här, skönt att höra att fler har sådana här upplevelser!
Min farmor som dog för ca 16 år sen var en riktig hantverkerska som både sydde, stickade, vävde och broderade bla. Jag har alltid "pysslat" och sytt länge men hade en period då symaskinen mest samlade damm. Men så när jag var mammaledig med första barnet blev jag sugen på att testa ett större korsstygns-projekt, och när jag satte igång bara strömmade en massa tankar på farmor över mig och jag fick en så otroligt stark känsla av att hon satt bredvid mig och log!
|