[avslutatmedlemskap141023]

hej jo jag kanske är tillbaka, får se om UL kan hitta mina gamla inloggnings uppgifter för både med o mailadressen finns inte kvar längre. så får vi se om det original PULVERTROLL kan återuppstå...

fram till dess får ni hålla tillgodo med mina tankar kring nya brodyrmaskinen..

Farväl Älvan länge leve Monstret!
Den kära Älvan har sagt sitt farväl, länge har hon hjälp mej att sätta mina tankar, färger och äventyr på pränt. Vissa dagar har hon väntat o kanske längtat efter mitt sällskap, och andra dagar har hon kanske dignat under arbetsbördan, inte förstår väl ett Troll att en älva inte kan spinna magisk magi i en evighet, en dag tar det magiska pulvret slut, o magin finns inte mer hur gärna en älva vill sprida ljus o magi kring sig.
Skulle en ny vän komma in i arbetsrummet, att väva tavlor fulla av en fantasi värld, eller är det bara så att det inte riktigt finns tid ork och passion kvar..
Dagarna gick o jag ramlade över en begagnad D1a som i alla fall kunde hjälpa mej att få till en liten del av min skapande lust. Men någon Älva är hon inte. Lite som ett kallblod i hästvärlden, slitstark o pålitlig och finns där för ett bra husbehov..

Men Trollet i mej är inte nöjd, förbannar de klumpiga nävarna och längtar, suckar o tänker tänk om jag skulle skaffa mej en ny kamrat en lite osmikrande i sin uppenbarelse, men som får jobbet gjort i en handvändning, när man är sjuk o har ont så är tålamod endast något man upplever att andra har, inte man själv. Man vill en massa men det får liksom inte slita då låter man arbetsrummet stå tyst istället.
Men tillslut så vågade jag ju yppa för min ständige följeslagare ( han ni nog känner som Tomtefar) men som jag har förmånen att kalla min älskade make ( jag har hört att det ryktats från någon som trott den känner mej , spridit ut att jag haft en livs kris och att vi skiljt oss, det är så långt från sanningen man kan komma, men sårande att höra och en av anledningarna till att jag hållt mej borta) Att Jag nog skulle vilja ha hjälp att fördriva många jobbiga timmar och sin vana trogen så hjälpte han mej att besanna drömmen än en gång.
Jag tänkte både en o 2 gånger vilken maskin jag ville ha. Valet stod mellan en Janome MB4 och en Brother PR 655. Maskinerna känns väldigt bra båda 2, men jag broderar enbart för mitt eget höga nöjes skull, inte för att göra på beställningar så det kändes ju som om den mindre skulle göra jobbet.
Dessutom så har jag ju kontakt med mina symaskinshandlare o det känns allt bäst att handla av någon som känner mej o som jag kan tala samma språk med, så valet blev lätt det blev en Janome MB-4.
Men i ett Trolls värld kan ju inte en brodyrmaskin heta något så konstigt som Janome MB-4. Nänä så går det inte till här. När jag packade upp den så sa jag oh jösses vilket monster, så det heter han ju såklart , att det är en han står det ju inga som helst tvivel om. Stor, bullrig o stark, som en riktig man lixom eller som ett troll? Känner mej lite som jag får konkurera med vem som är störst o starkast. Han tuggar sig lika glatt genom ett tjockt kvalitets schabrak som det tunnaste lilla tyg till minsta skogsmus. Han dundrar o spänner musklerna så till den grad att min hund flydde ut ur inte bara syrummet utan även ur huset, han totalvägrade komma in från trådgården förrän det nya stora monstret höll snattran o somnade för kvällen, då kröp lilleman upp i min famn o somnade, helt ovetandes om att ett stort troll är mycket värre än ett monster.
Hur står sig då ett monster för ett valhänt Troll att arbeta med kan man ju undra.
att trä den första gången var väl lite svordomar dundrande mellan väggarna, men se där att dra igenom de nya färgerna är ju plättlätt och för mej som brukar ha mellan 40-75 trådbyten i mina brodyrer är det ju en lisa att halvera om inte tredjedela färgbytena.
Att jag o gubben är lite lomhörda just nu fick vi snabbt råda bot på. Men hellre brödlös än rådlös är ju mitt alterego Trolls stora livsfilosofi. Så gubben pillade fram luftpumpens vibrations distanser på prov o plötsligt kunde man tala o inte skrika. Nu har både monstret o pumpen fått vibrationstassar på sig.
Bredvid sig på arbetsbänken, står lilla D1an o försöker ta plats. Jag klappar henne ömt o säger att nån måste sy ihop ridbyxor, hästtäcken mm o sådant är monstret helt värdelös på, då ler hon i sin anspråkslöshet o säger, men jag är en riktig arbetshäst jag, hon tuggar sig igenom de mest dumma o hårda material, o det är hon världsbäst på. Men säg det inte till henne, men hon får nog sova i skrubben, när hon inte jobbar för monstret tar en hisklig plats..
Älvan är död, länge leve Monstret