Vad gäller hur man väljer att klä sig, sminka sig, visa upp sig och sina kreationer på bild och så vidare är det nog helt enkelt så att vi får acceptera att smaken är olika.
Jag spyr nästan på alla vadlånga tights, oformliga "tunikor" och uttrampade låga pumps som vandrat runt på stan denna sommar och det fins säkerligen dom som tycker att jag bara ser löjlig ut i mina vida kjolar och kängor. Det får man liksom acceptera, varje gång man går utanför dörren. Det handlar om att ge och ta och att bestämma sig för om man tycker det är värt det eller ej. Hur man än klär sig kommer det finnas folk som asosierar det med något negativt (min morsa har kläckt ur sig att hon kopplar långa nitar till nynazister, till exempel) och alla negativa saker man kopplar ihop med folk får man ju samtisigt själv ta med en nypa salt. Tänker man bara efter lite så inser man ju ganska snabbt att man omöjligt kan ha hela bakgrunden.
Det är precis som "självmordsEMOs". Visst finns det ungdomar som väljer att avsluta sina liv, men vem är du och jag att döma? Det är ju faktiskt DERAS liv det handlar om. Andra kan omöjligt veta hur dom mår, känner sig eller vad dom kan tänkas ha för motiv och att dra upp dom annhörigas sorg är bara respeklöst. Att sätta sig över en annan människas beslutsrätt över sin egen kropp bara för att man skulle sakna dom? Jag menar, hur självisk får man bli?
Jag kan tycka att det kan finnas en poäng med att visa upp vissa typer av kläder i vissa miljöer eller i speciella samanhang. Och även att låta olika ämnen eller föremål infuera sin stil. Det behöver inte vara positiva infuenser, konst är sällan sockervadd och fågelsång hela vägen. Man kan leka med motsatser, paradoxer etc. och så länge man inte uppmanar till brott så borde det ju inte finnas något att gnälla över.
I reklamsammanhang lönar det sig ett provocera och det gäller även när man gör "reklam" för sig själv i vardagliga sammanhang.
Ett ganska extremt exempel på provocernade reklam är en gammal annons för ett klädföretag (mins inte vilket det var nu, men det var något av dom större som sålder mycket lack, läder och nitar till allsköns hårdrockare, typ som XtraX är i dag eller något i den stilen. Det är dock säkert tio år sedan nu) som förekom i Neuclear Blasts (skivbolag som inriktat sig på allsköns hårdrock) postorderkatalog. I bakgrunden av anonsen finns det en suddig bild av en kille med en spruta i armen. Bilden var helt klart ett konstnärligt foto och ingen dokumentär bild ur verkligheten och det var en vacker bild, på sitt eget makabra sätt.
Mågna blockerades säkerligen av negativa asosiationer och valde bort företaget medan det tilltalade andra.
Och det är ingen som tvingar en. Gillar man inte vad man ser så går det i dom allra allra flesta fall att vända blad, byta kanal, klicka på en annan länk, fästa blicken på andra sidan gatan och vara vuxen nog att inte anse sig har rätt att se ner på folk bara för att dom inte har samma smak som man själv har.
Till trådskaparen:
Det här har varit en intressant tråd och med undantag av några ganska underliga åsikter och inlägg har det varit riktigt trevlig läsning. Det är alldrig fel att ställa frågor. Kanske hade det funnits bättre forum att diskutera subkulturer än sysidan. Men å andra sidan hade den här diskusionen modererats bort för länge sedan om den hade startats på till exempel Helgon.net eller något sånt. Och här verkar ju funnits en och annan som har mått bra av den
Tack.