Jag har just läst igenom diskussionen från första till sista inlägget och blir bara matt. Diskussionen urartade till något helt annat än vad det från början handlade om, vilket i sig inte är ovanligt. Men ALLTID ska det sluta med att man raddar upp alla fördommar och egna subjektiva uppfattningar man har om stilar man inte förstår sig på och det börjar bli tröttsamt. SJälvklart får man uttrycka en önskan om att förstå en annan stil, om man aldrig frågar får man inget lära sig men det är inte det jag menar. Ja jag kan välja att inte läsa dom diskussionsinläggen men det händer ibland att jag låter nyfikenheten vinna över vettet.
Först ett ord om självmordsglorifieringen... Jag tror inte att det handlar om glorifiering av självmord, utan om att över huvudtaget prata om det. De människor jag känner/känt som faktiskt har begått självmord har varit människor som aldrig sagt ett ord om att dom ens mår dåligt. Jag tror solklart på att genom att prata om det så bearbetar man det. Jag vet, för jag har haft det svårt i mitt liv (om än inte i yttre omständigheter så väl i neuropsykiatriska sådana) och hade nog inte orkat ta mig igenom de här 25 åren om jag inte hade haft vänner som också mådde dåligt att prata med om det.
Och sen ett ord om mode...
Kan man aldrig klä sig eller se ut på ett visst sätt bara för att man av någon anledning tycker att det är snyggt? Jag tänker då aldrig på djupa undermeningar när jag klär mig, bara på vad jag tycker ser bra ut, för det är min smak jag vill förmedla genom mina kläder..... För mer specifika budskap får jag väl ta en t-shirt med text eller skriva en bok.
Redigerat för att förtydliga vissa punkter och rätta några stavfel.