|
suck suck....
när jag var 12 år 1980 fick jag min första hund...en dobermann...en liten gosse... saknar honom än i dag och när jag ser en som liknar honom (lite grövre och ite så smal nos) så hugger det till... han blev tyvärr bara 7 år...på grund av en förkalkning i korsryggen...han blev förlamad... idag kan man operera denna åkomma...
njut av den lille... och katterna kommer han att lära känna om man tar det lugnt... min dobbe uppfortades av en norsk skogskatt...så han älskade katter... och de sov tillsammans... närjag fick mitt första barn 1985 så blev han storebror åt henne, han vaktade henne så att ingen tittade på henne utan tillstånd och när hon sedan kröp så stod han alltid redo att ta tag i hennes blöjbak för att dra henne i rätt riktning...
min Ben som han hette hade inte ett ont ben i sin kropp.. alltid mild och glad... mot främlingar var han reserverad tills jag sa att allt var ok...
hehe han var en kul kille.. trist bara att hans liv blev så kort... min dotter som är 23 år nu minns trots sin ringa ålder kvällen de åkte till vetrinären sista gången... jag kunde inte vara med eftersom jag låg på sjukhus efter en hjärtoperation i göteborg så jag fick inte ens följa med honom på den sista resan... men vi kunde ju inte veta att det var då som han inte orkade mer och hade så ont att han led något så fruktansvärt...jag var med på telefon... det var svårt...
krama den lille voffen från mig... och jag skickar allt det goda från min Ben till din lille valp.. må han bli en snäll stark och ståtlig man...
|