Att besöka arbetsförmedlingen känns som ett besök på en annan planet. Mitt intryck var att personalen fått direktiv om att inte engagera sig i sina klienter över huvud taget. Jag kände mig som om de talade rakt över mitt huvud och tillrättavisade alla oss vuxna människor som om vi var olydiga barn. Sånt kan göra vem som helst både arg och ledsen, men framför allt förvirrad.
Jag valde att låtsas som om jag bara var där på studiebesök (fast jag var ju tvungen att gå dit om jag skulle få a-kassa, något som jag verkligen jobbat ihop till själv). Det blev mycket mer intressant att betrakta AF:s personal som om de vore utomjordingar. Som om vi inte riktigt talade samma språk. Jag mådde ganska bra efteråt. Det blev lättare att skaka av sig den där känslan av att man bara är en besvärlig bidragstagare som inte duger till något.
Vi ska inte förlita oss på AF, för då tror jag att vi går under. Låt oss i stället söka stöd hos varandra och skaffa oss inspiration på annat håll. Prata med andra egenföretagare om både de positiva och de negativa sidorna av företagandet. Söka ekonomiskt stöd och bidrag från andra håll, för det finns, men man får lägga ner mycket jobb på att ta reda på allt själv.
Varma kramar och hoppfulla hälsningar från Outi
|