Min varmaste klänning är en ganska rymlig yllekjortel i enkel "standard kjortel" modell (rektangulära stycken med kilar infällda från midjan och nedåt, raka ärmar och kvadratiska ärmspjäll).
Det som ger värmen är tyget. 100% ull, gärna lite lagom tätt och dessutom ruggat, snarare än valkat, så blir det varmt och gosigt.
Ta en eller flera riktigt tunna yllekjortlar under och närmast huden en linnekjortel.
Om du har stor budget fins det ett alternativ till och det är pälsfoder. Inte helt sällan ser man bilder på dräkter som verkar vara helfodrade med päls (bär även mitt i sommaren på en del bilder) och det borde bli både varmt och gosigt. Men det blir förståss dyrt och att sy i päls är en hel vetenskap i sig självt.
Strunta i mössa och "slänkappa" och gör dig en rejält tilltagen struthätta istället. Den fungerar som både mössa och halsduk och fungerar finfint som nattmössa också.
Behöver du något som tål ösregn så kan du göra hättan i vadmal , men det kan vara lönt att fodra den med något mjukt, som tjockt ruggat ylle, eller till och med päls om du har råd.
En halvcirkelmantel i vadmal funkar också som ytterplagg, men gör inte lika mycket nytta som hättan. Men vill du kan du komplettera hättan med en mantel.
En annan grej som jag upptäckte gjorde enorm skillnad (på ett februarilajv med knähögt med snö på sina ställen) var patinor. Mina fötter var varma och torra hela lajvet medan
många med moderna skor var både kalla och blöta. Patinorna gör att du kommer upp en bit från marken (och därmed från både fukt och markkyla) och dom sparar på skorna. Några par valkade yllesulor (innersulor, alltså) att byta med gjorde också sitt.
Och så knägöga yllehosor förståss
