|
I och för sig har vi väl hatat petiga syfröknars snörp på munnen åt våra taffliga försök lite till mans och kvinns.
Men samtidigt så kan en uppmuntran att göra något bättre få en att utföra ett arbete bättre än man någonsin trott.
Det är "instant satisfaction" som gäller numer. Kan det inte fixas med två knapptryck så är det jobbigt.
Häpenheten över att en halvtimmes koncentration kan göra under (JAG kan göra under!) är stärkande.
Men det handlar om hur man gör när man uppmuntrar. Där hade mina egna slöjdlärare av olika sorter en hel del att lära sig.
Sen tänker jag på Annikas mamma i Pippis jul. Även de som inte är förtrogna med läroplanens mål vill ju kunna komma med förtjusta utrop när de ser elevernas alster.
Men när den femte kudden kommer hem, fortfarande sydd med lagomt krokiga sömmar på maskin och flera sömmar på varandra (man viker in sömsmånen och sen syr man från utsidan så det fastnat ordentligt med den tråd som maskinen råkat vara trädd med) då är det inte så lätt att falla i trans över det gedigna arbetet.
|