|
Jag tycker det är lite roligt, hur en del i denna tråden generaliserar så grovt och beklagar sig över den "slappa" slöjden, och hur det var bättre förr. Hur slöjden uppfattas av olika människor är ju helt beroende på vilken sorts lärare man har, och också färgat av ens egna upplevelser och perspektiv.
Om ni hade bemödat er med att läsa kursplanerna för slöjd så kanske ni hade fått en större inblick i syftet med slöjden i skolan. Syftet är INTE att eleverna ska bli någon form av experter på att ex. virka eller sy perfekta plagg. Det man måste ha i åtanke är att barnen har både textil- och trä&metallslöjd, och lektionstiden för slöjd är inte särskilt många minuter i veckan. Så jag undrar lite hur ni tänker? Hur ska tiden räcka till för att eleverna ska få en grundkännedom om flera tekniker? Om vi tog alla tekniker (Även knyppling, och andra med landskapstypsika tekniker), hur ska vi då kunna klämma in allt på de få timmarna?
I den nationella kursplanen finns ingen "checklista" för saker som barnen bör göra. Det viktiga med slöjden är istället att eleverna utvecklar kreativitet, fanatasi, förmåga att kunna planera ett arbete (sjlöjdprocessen som någon sade innan), etc.
Det handlar också om att eleverna ska kunna göra val med ekonomi och miljö i åtanke när de planerar ett arbete. Så i stort sett kan man säga att slöjden har många fler, och större, syften än att brodera det där korsstygnet och sticka de där vantarna.
|