Flera år av vännskap har bytts till sorg,saknad och besvikelse.
Men då man blivit "Bränd på bål" av ens bästa vänn, är jag mer arg på mig själv då jag känner stor sorg och saknad.
Det är så svårt att glömma alla våra goda och glada stunder
Men nu ser jag att dom vänner jag har kvar kommer jag vårda ömmt, och jag vet att tiden läker alla sår men såret jag har nu kommer ta tid att läka.
Jag får se det här som ett kapittel i mitt liv. Jag får ta lärdomm av i livets hårda skola.
Viftar med kvsten och försöker glömma.
Kram från "lilla häxan" till er som svarat på detta inlägg.
|