Hittat på viktopedia
Sterlingsilver har en betydande nackdel som färdig vara. Det är mjukt och klarar inte större belastning, innan det deformeras. Sedan länge använder man sig av en annan renhet, s k verksilver 83 % (830/1000) silver och 17 % (170/1000) koppar, för föremål som kräver högre seghet och/eller belastningshållfasthet, t ex vid tillverkning av matbestick och ljusstakar. Sterlingsilvret har fördelen att det har högre smidbarhet och smälttemperatur än verksilver, samt att det inte missfärgas lika snabbt som verksilver. Färdiga föremål tillverkade av verksilver försilvras oftast för att bättre motstå missfärgning. Sterlingsilver däremot ofta endast vitkokas, eller poleras.
Man säger ofta i dagligt tal att silvret oxideras, men det är oegentligt. Den svarta eller blåsvarta beläggning som bildas efter en tids exponering i luft utgörs av sulfider p g a luftens innehåll av svavel. Detta manifesteras också vid putsning av silver med silverputsmedel, som innehåller ämnen som kemiskt omvandlar silversulfid. Vid putsningen känns en tydlig lukt av vätesulfid (svavelväte), ungefär som ruttna ägg.