Jag har grävt fram Tuppens sybok (årtal okänd men enlig utseendet på modellerna i boken är den från 1940-talet). Den förutsätter att man endast har en symaskin med raksöm. Sicksack maskinerna var helt nya då. Och hade man bara raksöm fick man kasta över sömsmånen när sömmen var klar. Det är inte så himla länge sedan när man tänker efter.
Men oj, vilken arbetsgång boken förordar. Att föra över markering från mönster till tyg var något oerhört viktigt och det finns flera metoder som gås igenom mycket noggrant. Sedan skulle allt tråklas ihop noggrant för första provningen. Efter justerningar skulle man då syihop mer permanent inför andra provningen. Knapphål och annat syddes förhand eftersom man inte hade sicksack. Boken går noggrant igenom alla möjliga stygn och metoder för handsömnad.
Sicksackmaskinen lovordas mest av allt till den tidsödande stoppningen av strumpor och till lagning avkläder!
Jag sicksackade alltid runt delarna innan jag sydde ihop dem och tråcklade ihop delarna innan jag sydde när jag lärde mig. När jag väl lärt mig sy lite bättre slopade jag den delen.Sicksackat alla delarna har jag väl hållit på med längre, men nu har jag rationaliserat bort även den delen och syr först och sicksackar ihop bägge sömsmånerna.
Tänk så mycket det har hänt på 60 år, både med symaskinerna och sömnadstekniken!
